Mål C‑475/11
Kostas Konstantinides
(begäran om förhandsavgörande från Berufsgericht für Heilberufe bei dem Verwaltungsgericht Gießen)
”Frihet att tillhandahålla hälso- och sjukvård — Tjänsteleverantören flyttar till en annan medlemsstat för att tillhandahålla tjänsten — Huruvida yrkesetiska regler och i synnerhet regler om arvoden och reklam är tillämpliga i den mottagande medlemsstaten”
Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 12 september 2013
Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner – Sjukvård – Erkännande av yrkeskvalifikationer – Direktiv 2005/36, artikel 5 – Tillämpningsområde – Yrkesregler om arvode och reklam – Omfattas inte –Endast de regler som har ett direkt samband med utövandet av läkekonsten och patientskyddet är tillämpliga
(Artikel 56 FEUF Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36, artikel 5.3)
Begäran om förhandsavgörande – Domstolens behörighet – Fastställelse av de relevanta unionsrättsliga aspekterna – Omformulering av frågorna – Den nationella domstolen tillhandahålls samtliga tolkningsuppgifter rörande unionsrätten
(Artikel 267 FEUF)
Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner – Förbud – Räckvidd
(Artikel 56 FEUF)
Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner – Hälso- och sjukvård – Tillämplighet av yrkesregler om arvode och reklam på tjänsteleverantörer som är etablerade i andra medlemsstater – Den nationella domstolens bedömning – Omständigheter som ska beaktas – Motivering av tvingande hänsyn av allmänintresse med iakttagande av proportionalitetsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen
(Artikel 56 FEUF)
Begäran om förhandsavgörande – Upptagande till sakprövning – Frågor som hänskjutits utan tillräckliga uppgifter om den faktiska och rättsliga bakgrunden
(Artikel 267 FEUF)
Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner – Hälso- och sjukvård – Erkännande av yrkeskvalifikationer – Direktiv 2005/36, artikel 6 – En tjänsteleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat ska omfattas av yrkesregler och disciplinära förfaranden i den mottagande medlemsstaten – Föreligger inte
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/46, artiklarna 6 a och 5.3)
Artikel 5.3 i direktiv 2005/36 om erkännande av yrkeskvalifikationer ska tolkas så, att dess materiella tillämpningsområde inte omfattar de yrkesetiska reglerna i en delstat i en medlemsstat, enligt vilka arvoden ska vara skäliga och, om inte annat föreskrivs i lag, beräknas på grundval av de officiella avgifterna för läkarvård, och vilka å andra sidan innebär förbud för läkare att göra reklam som strider mot yrkesetiken.
Det framgår nämligen av syftet med direktiv 2005/36 och av dess allmänna systematik att artikel 5.3 i direktivet endast omfattar yrkesregler som har direkt samband med att läkaryrket utövas och som ska hindra att patientskyddet åsidosätts.
Det ankommer emellertid på den nationella domstolen att kontrollera huruvida bestämmelserna om arvoden och reklam utgör en inskränkning i den mening som avses i artikel 56 FEUF och, om så är fallet, huruvida ett mål av allmänintresse eftersträvas med dem samt huruvida de är ägnade att säkerställa förverkligandet av detta mål och inte går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå detsamma.
(se punkterna 36, 39, 40, 41 och 53 samt punkt 1 i domslutet)
Se domen.
(se punkt 42)
Se domen.
(se punkterna 44, 45 och 47)
Yrkesetiska regler för läkare i en delstat i en medlemsstat, enligt vilka arvoden ska vara skäliga och, om inte annat föreskrivs i lag, beräknas på grundval av de officiella avgifterna för läkarvård, och vilka å andra sidan innebär förbud för läkare att göra reklam som strider mot yrkesetiken kan under vissa förhållanden utgöra en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster i den mening som avses i artikel 56 FEUF.
En inskränkning i den mening som avses i fördraget kan således inte anses föreligga enbart med anledning av att läkare som är etablerade i andra medlemsstater än den mottagande medlemsstaten omfattas av de bestämmelser som gäller i denna vid beräkningen av arvoden för tjänster som de tillhandahåller där. Om det emellertid förhåller sig så, att det inte lämnas något utrymme för flexibilitet, utgör tillämpningen av bestämmelser om beräkning av avgifterna för läkarvård, som kan ha en avskräckande verkan på läkare från andra medlemsstater, en inskränkning i den mening som avses i fördraget. Denna inskränkning kan eventuellt motiveras av ett mål som kan anses utgöra tvingande skäl av allmänintresse, såsom skyddet för människors hälsa och liv. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida dessa bestämmelser verkligen tillgodoser behovet av att uppnå det eftersträvade målet på ett konsekvent och systematiskt sätt. Vid proportionalitetsbedömningen måste det bland annat beaktas hur sträng den föreskrivna sanktionen är.
Beträffande reklam som strider mot yrkesetiken, kan ett förbud mot reklaminnehåll som strider mot yrkesetiken, vilket i viss mån är tvetydigt, utgöra en inskränkning i friheten att tillhandahålla de aktuella hälso- och sjukvårdstjänsterna. Det kan vara motiverat av tvingande hänsyn av allmänintresse som avser folkhälsa och konsumentskydd att på en läkare som är etablerad i en annan medlemsstat tillämpa – på ett icke-diskriminerande sätt – nationella eller regionala bestämmelser, som ur ett yrkesetiskt perspektiv reglerar på vilka villkor en läkare får främja sin verksamhet på det berörda området. Detta gäller under förutsättning att eventuella sanktioner mot en läkare som utnyttjar friheten att tillhandahålla tjänster står i proportion till det beteende som läggs den berörda personen till last, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera.
(se punkterna 48–52 och 56–58 samt punkt 1 i domslutet)
Se domen.
(se punkterna 61 och 62)
Artikel 6 a i direktiv 2005/36 om erkännande av yrkeskvalifikationer ska tolkas så, att den inte föreskriver vilka yrkesregler eller disciplinära förfaranden som kan gälla för en tjänsteleverantör som flyttar till den mottagande medlemsstaten för att temporärt och tillfälligt utöva sitt yrke. I denna bestämmelse anges endast att medlemsstaterna får föreskriva antingen automatisk tillfällig registrering eller proformamedlemskap i en yrkesorganisation eller ett motsvarande organ för att underlätta tillämpningen av disciplinära bestämmelser enligt artikel 5.3 i detta direktiv.
(se punkterna 63 och 64 samt punkt 2 i domslutet)
Mål C‑475/11
Kostas Konstantinides
(begäran om förhandsavgörande från Berufsgericht für Heilberufe bei dem Verwaltungsgericht Gießen)
”Frihet att tillhandahålla hälso- och sjukvård — Tjänsteleverantören flyttar till en annan medlemsstat för att tillhandahålla tjänsten — Huruvida yrkesetiska regler och i synnerhet regler om arvoden och reklam är tillämpliga i den mottagande medlemsstaten”
Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 12 september 2013
Frihet att tillhandahålla tjänster — Restriktioner — Sjukvård — Erkännande av yrkeskvalifikationer — Direktiv 2005/36, artikel 5 — Tillämpningsområde — Yrkesregler om arvode och reklam — Omfattas inte –Endast de regler som har ett direkt samband med utövandet av läkekonsten och patientskyddet är tillämpliga
(Artikel 56 FEUF Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36, artikel 5.3)
Begäran om förhandsavgörande — Domstolens behörighet — Fastställelse av de relevanta unionsrättsliga aspekterna — Omformulering av frågorna — Den nationella domstolen tillhandahålls samtliga tolkningsuppgifter rörande unionsrätten
(Artikel 267 FEUF)
Frihet att tillhandahålla tjänster — Restriktioner — Förbud — Räckvidd
(Artikel 56 FEUF)
Frihet att tillhandahålla tjänster — Restriktioner — Hälso- och sjukvård — Tillämplighet av yrkesregler om arvode och reklam på tjänsteleverantörer som är etablerade i andra medlemsstater — Den nationella domstolens bedömning — Omständigheter som ska beaktas — Motivering av tvingande hänsyn av allmänintresse med iakttagande av proportionalitetsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen
(Artikel 56 FEUF)
Begäran om förhandsavgörande — Upptagande till sakprövning — Frågor som hänskjutits utan tillräckliga uppgifter om den faktiska och rättsliga bakgrunden
(Artikel 267 FEUF)
Frihet att tillhandahålla tjänster — Restriktioner — Hälso- och sjukvård — Erkännande av yrkeskvalifikationer — Direktiv 2005/36, artikel 6 — En tjänsteleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat ska omfattas av yrkesregler och disciplinära förfaranden i den mottagande medlemsstaten — Föreligger inte
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/46, artiklarna 6 a och 5.3)
Artikel 5.3 i direktiv 2005/36 om erkännande av yrkeskvalifikationer ska tolkas så, att dess materiella tillämpningsområde inte omfattar de yrkesetiska reglerna i en delstat i en medlemsstat, enligt vilka arvoden ska vara skäliga och, om inte annat föreskrivs i lag, beräknas på grundval av de officiella avgifterna för läkarvård, och vilka å andra sidan innebär förbud för läkare att göra reklam som strider mot yrkesetiken.
Det framgår nämligen av syftet med direktiv 2005/36 och av dess allmänna systematik att artikel 5.3 i direktivet endast omfattar yrkesregler som har direkt samband med att läkaryrket utövas och som ska hindra att patientskyddet åsidosätts.
Det ankommer emellertid på den nationella domstolen att kontrollera huruvida bestämmelserna om arvoden och reklam utgör en inskränkning i den mening som avses i artikel 56 FEUF och, om så är fallet, huruvida ett mål av allmänintresse eftersträvas med dem samt huruvida de är ägnade att säkerställa förverkligandet av detta mål och inte går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå detsamma.
(se punkterna 36, 39, 40, 41 och 53 samt punkt 1 i domslutet)
Se domen.
(se punkt 42)
Se domen.
(se punkterna 44, 45 och 47)
Yrkesetiska regler för läkare i en delstat i en medlemsstat, enligt vilka arvoden ska vara skäliga och, om inte annat föreskrivs i lag, beräknas på grundval av de officiella avgifterna för läkarvård, och vilka å andra sidan innebär förbud för läkare att göra reklam som strider mot yrkesetiken kan under vissa förhållanden utgöra en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster i den mening som avses i artikel 56 FEUF.
En inskränkning i den mening som avses i fördraget kan således inte anses föreligga enbart med anledning av att läkare som är etablerade i andra medlemsstater än den mottagande medlemsstaten omfattas av de bestämmelser som gäller i denna vid beräkningen av arvoden för tjänster som de tillhandahåller där. Om det emellertid förhåller sig så, att det inte lämnas något utrymme för flexibilitet, utgör tillämpningen av bestämmelser om beräkning av avgifterna för läkarvård, som kan ha en avskräckande verkan på läkare från andra medlemsstater, en inskränkning i den mening som avses i fördraget. Denna inskränkning kan eventuellt motiveras av ett mål som kan anses utgöra tvingande skäl av allmänintresse, såsom skyddet för människors hälsa och liv. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida dessa bestämmelser verkligen tillgodoser behovet av att uppnå det eftersträvade målet på ett konsekvent och systematiskt sätt. Vid proportionalitetsbedömningen måste det bland annat beaktas hur sträng den föreskrivna sanktionen är.
Beträffande reklam som strider mot yrkesetiken, kan ett förbud mot reklaminnehåll som strider mot yrkesetiken, vilket i viss mån är tvetydigt, utgöra en inskränkning i friheten att tillhandahålla de aktuella hälso- och sjukvårdstjänsterna. Det kan vara motiverat av tvingande hänsyn av allmänintresse som avser folkhälsa och konsumentskydd att på en läkare som är etablerad i en annan medlemsstat tillämpa – på ett icke-diskriminerande sätt – nationella eller regionala bestämmelser, som ur ett yrkesetiskt perspektiv reglerar på vilka villkor en läkare får främja sin verksamhet på det berörda området. Detta gäller under förutsättning att eventuella sanktioner mot en läkare som utnyttjar friheten att tillhandahålla tjänster står i proportion till det beteende som läggs den berörda personen till last, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera.
(se punkterna 48–52 och 56–58 samt punkt 1 i domslutet)
Se domen.
(se punkterna 61 och 62)
Artikel 6 a i direktiv 2005/36 om erkännande av yrkeskvalifikationer ska tolkas så, att den inte föreskriver vilka yrkesregler eller disciplinära förfaranden som kan gälla för en tjänsteleverantör som flyttar till den mottagande medlemsstaten för att temporärt och tillfälligt utöva sitt yrke. I denna bestämmelse anges endast att medlemsstaterna får föreskriva antingen automatisk tillfällig registrering eller proformamedlemskap i en yrkesorganisation eller ett motsvarande organ för att underlätta tillämpningen av disciplinära bestämmelser enligt artikel 5.3 i detta direktiv.
(se punkterna 63 och 64 samt punkt 2 i domslutet)