Mål C-465/11
Forposta SA
och
ABC Direct Contact sp. z o.o.
mot
Poczta Polska SA
(begäran om förhandsavgörande från Krajowa Izba Odwoławcza)
”Direktiv 2004/18/EG — Artikel 45.2 första stycket d — Direktiv 2004/17/EG — Artiklarna 53.3 och 54.4 — Offentlig upphandling — Posttjänster — Kriterier för uteslutning från att tilldelas kontrakt — Allvarligt fel i yrkesutövningen — Skydd för allmänintresset — Upprätthållandet av en sund konkurrens”
Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 13 december 2012
Begäran om förhandsavgörande – Anhängiggörande vid domstolen – Nationell domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF – Begrepp – Hänskjutande organ som ska meddela ett avgörande av rättskipningskaraktär – Krajowa Izba Odwoławcza (Nationell appellationsdomstol i Polen) – Omfattas
(Artikel 267 FEUF
Tillnärmning av lagstiftning – Förfarande vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster – Direktiv 2004/18 – Tilldelning av kontrakt – Skäl för uteslutning från deltagande i en offentlig upphandling – Allvarligt fel i yrkesutövningen – Begrepp – Tolkning – Nationell lagstiftning enligt vilket ett begrepp grundas på att omständigheter föreligger som kan tillskrivas aktören – Omfattas inte – Behov av att den upphandlande myndigheten från fall till fall gör en bedömning av det agerande som görs gällande
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18, artikel 45.2 första stycket d)
Tillnärmning av lagstiftning – Förfarande vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster – Direktiv 2004/18 – Tilldelning av kontrakt – Skäl för uteslutning från deltagande i en offentlig upphandling – Huruvida förteckningen i artikel 45.2 i direktivet över skäl för uteslutning från deltagande i ett upphandlingsförfarande är uttömmande – Möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva andra åtgärder för uteslutning – Villkor
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18, artikel 45.2)
Begäran om förhandsavgörande – Tolkning – Rättsverkningar i tiden av tolkningsavgöranden – Retroaktiv verkan – Gränser – Rättssäkerhet – Domstolens utrymme för skönsmässig bedömning
(Artikel 267 FEUF)
Begäran om förhandsavgörande – Tolkning – Rättsverkningar i tiden av tolkningsavgöranden – Retroaktiv verkan – Begränsning beslutad av domstolen – Villkor – Betydelsen av domens ekonomiska konsekvenser för den berörda medlemsstaten – Icke avgörande kriterium
(Artikel 267 FEUF)
Vid bedömningen av huruvida ett organ utgör en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF, vilket är en rent unionsrättslig fråga, beaktar domstolen ett antal omständigheter, såsom huruvida organet är upprättat enligt lag, organet är av stadigvarande karaktär, dess jurisdiktion är av tvingande art, förfarandet är kontradiktoriskt, organet tillämpar rättsregler och huruvida det har en oberoende ställning.
Krajowa Izba Odwoławcza, som är ett organ som införts enligt den polska lagen om offentlig upphandling, har ensam behörighet beträffande tvister i första instans mellan ekonomiska aktörer och upphandlande myndigheter. Vid utövandet av sina befogenheter utgör det en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF. Den omständigheten att detta organ enligt de ovannämnda bestämmelserna eventuellt utövar rådgivande verksamhet saknar betydelse i detta avseende.
(se punkterna 17 och 18)
Artikel 45.2 första stycket d i direktiv 2004/18/EG om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster ska tolkas så, att den utgör hinder för att det i nationell lagstiftning föreskrivs att ett allvarligt fel i yrkesutövningen, som leder till att en aktör automatiskt utesluts från ett pågående förfarande för offentlig upphandling, föreligger när den upphandlande myndigheten, på grund av omständigheter som kan tillskrivas en ekonomisk aktör, har upphävt, sagt upp eller frånträtt ett tidigare avtal om offentlig upphandling med denna aktör, och upphävandet, uppsägningen eller frånträdet skett högst tre år innan upphandlingsförfarandet inleddes samt värdet på det icke utförda arbetet enligt det tidigare avtalet uppgår till minst fem procent av kontraktsvärdet.
Begreppet ”allvarligt fel” ska nämligen förstås så, att det vanligtvis syftar på ett agerande från den aktuelle ekonomiske aktörens sida som tyder på att denne har en felaktig avsikt eller har varit vårdslös i viss omfattning. Att ett kontrakt eller en del av ett kontrakt genomförs felaktigt, ungefärligt eller bristfälligt kan eventuellt visa att den ifrågavarande ekonomiske aktören har en bristande yrkeskompetens, men innebär inte automatiskt att ett allvarligt fel har begåtts. För att kunna slå fast att ett allvarligt fel har begåtts, är det i princip nödvändigt att dessutom göra en konkret och individuell bedömning av den aktuelle ekonomiske aktörens inställning. Begreppet ”allvarligt fel i yrkesutövningen” kan härvid inte ersättas med begreppet ”som kan tillskrivas” den aktuelle ekonomiske aktören.
En nationell lagstiftning som inte är begränsad till att upprätta en allmän ram för tillämpningen av artikel 45.2 första stycket d i direktiv 2004/18, utan innebär att den upphandlande myndigheten är skyldig att iaktta vissa villkor och att automatiskt dra vissa slutsatser av vissa omständigheter utan möjlighet att från fall till fall bedöma hur allvarligt den ovannämnde aktörens påstått felaktiga agerande har varit vid genomförandet av ett tidigare kontrakt, går därmed utöver det utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna enligt artikel 45.2 andra stycket i samma direktiv förfogar över för att, med hänsyn till unionsrätten, fastställa villkoren för tillämpning av de skäl för uteslutning som föreskrivs i artikel 45.2 första stycket d i samma direktiv.
(se punkterna 30, 31, 33–36 samt punkt 1 i domslutet)
De unionsrättsliga principerna och bestämmelserna om offentlig upphandling innebär inte att det är motiverat att en nationell lagstiftning med hänsyn till skyddet för allmänintresset, den upphandlande myndighetens legitima intressen och skyddet för en lojal konkurrens mellan de ekonomiska aktörerna, föreskriver att den upphandlande myndigheten är skyldig att automatiskt utesluta en ekonomisk aktör från ett förfarande för offentlig upphandling på grund av ett allvarligt fel i yrkesutövningen utan att göra en konkret och individuell bedömning av den aktuelle ekonomiske aktörens inställning.
I artikel 45 i direktiv 2004/18/EG om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster anges nämligen en uttömmande förteckning över skälen för att utesluta en ekonomisk aktör från att delta i ett upphandlingsförfarande av skäl som, baserat på objektiva faktorer, avser dennes yrkeskvalifikationer. Denna bestämmelse utgör följaktligen hinder för att medlemsstaterna kompletterar förteckningen däri med ytterligare grunder för uteslutande baserade på kriterier avseende yrkeskvalifikationer.
Det är endast när den ifrågavarande uteslutningen inte har samband med den ekonomiske aktörens yrkeskvalifikationer, och därmed inte omfattas av en sådan uttömmande förteckning, som detta skäl avseende de unionsrättsliga principerna eller andra unionsrättsliga bestämmelser om offentlig upphandling eventuellt kan godtas.
(se punkterna 38, 39 och 41 samt punkt 2 i domslutet)
Vid utövandet av sin behörighet enligt artikel 267 FEUF är det endast i undantagsfall som domstolen, med tillämpning av den allmänna rättssäkerhetsprincip som ingår i unionens rättsordning, kan se sig föranledd att begränsa berörda personers möjlighet att åberopa en av domstolen tolkad bestämmelse, i syfte att ifrågasätta rättsförhållanden som tillkommit i god tro. Domstolen använder närmare bestämt denna lösning endast när vissa klart preciserade omständigheter är för handen, och särskilt då det föreligger fara för allvarliga ekonomiska återverkningar, som i synnerhet beror på det stora antal rättsförhållanden som i god tro upprättas på grundval av de bestämmelser som antas vara gällande, och det framgår att enskilda och nationella myndigheter har förmåtts att handla på ett sätt som strider mot unionsrätten på grund av att det föreligger en objektiv och betydande osäkerhet beträffande de unionsrättsliga bestämmelsernas tillämpningsområde, en osäkerhet till vilken andra medlemsstaters eller Europeiska kommissionens beteenden kan ha bidragit.
(se punkterna 44 och 45)
Se domen.
(punkt 47)
Mål C-465/11
Forposta SA
och
ABC Direct Contact sp. z o.o.
mot
Poczta Polska SA
(begäran om förhandsavgörande från Krajowa Izba Odwoławcza)
”Direktiv 2004/18/EG — Artikel 45.2 första stycket d — Direktiv 2004/17/EG — Artiklarna 53.3 och 54.4 — Offentlig upphandling — Posttjänster — Kriterier för uteslutning från att tilldelas kontrakt — Allvarligt fel i yrkesutövningen — Skydd för allmänintresset — Upprätthållandet av en sund konkurrens”
Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 13 december 2012
Begäran om förhandsavgörande — Anhängiggörande vid domstolen — Nationell domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF — Begrepp — Hänskjutande organ som ska meddela ett avgörande av rättskipningskaraktär — Krajowa Izba Odwoławcza (Nationell appellationsdomstol i Polen) — Omfattas
(Artikel 267 FEUF
Tillnärmning av lagstiftning — Förfarande vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster — Direktiv 2004/18 — Tilldelning av kontrakt — Skäl för uteslutning från deltagande i en offentlig upphandling — Allvarligt fel i yrkesutövningen — Begrepp — Tolkning — Nationell lagstiftning enligt vilket ett begrepp grundas på att omständigheter föreligger som kan tillskrivas aktören — Omfattas inte — Behov av att den upphandlande myndigheten från fall till fall gör en bedömning av det agerande som görs gällande
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18, artikel 45.2 första stycket d)
Tillnärmning av lagstiftning — Förfarande vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster — Direktiv 2004/18 — Tilldelning av kontrakt — Skäl för uteslutning från deltagande i en offentlig upphandling — Huruvida förteckningen i artikel 45.2 i direktivet över skäl för uteslutning från deltagande i ett upphandlingsförfarande är uttömmande — Möjlighet för medlemsstaterna att föreskriva andra åtgärder för uteslutning — Villkor
(Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18, artikel 45.2)
Begäran om förhandsavgörande — Tolkning — Rättsverkningar i tiden av tolkningsavgöranden — Retroaktiv verkan — Gränser — Rättssäkerhet — Domstolens utrymme för skönsmässig bedömning
(Artikel 267 FEUF)
Begäran om förhandsavgörande — Tolkning — Rättsverkningar i tiden av tolkningsavgöranden — Retroaktiv verkan — Begränsning beslutad av domstolen — Villkor — Betydelsen av domens ekonomiska konsekvenser för den berörda medlemsstaten — Icke avgörande kriterium
(Artikel 267 FEUF)
Vid bedömningen av huruvida ett organ utgör en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF, vilket är en rent unionsrättslig fråga, beaktar domstolen ett antal omständigheter, såsom huruvida organet är upprättat enligt lag, organet är av stadigvarande karaktär, dess jurisdiktion är av tvingande art, förfarandet är kontradiktoriskt, organet tillämpar rättsregler och huruvida det har en oberoende ställning.
Krajowa Izba Odwoławcza, som är ett organ som införts enligt den polska lagen om offentlig upphandling, har ensam behörighet beträffande tvister i första instans mellan ekonomiska aktörer och upphandlande myndigheter. Vid utövandet av sina befogenheter utgör det en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF. Den omständigheten att detta organ enligt de ovannämnda bestämmelserna eventuellt utövar rådgivande verksamhet saknar betydelse i detta avseende.
(se punkterna 17 och 18)
Artikel 45.2 första stycket d i direktiv 2004/18/EG om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster ska tolkas så, att den utgör hinder för att det i nationell lagstiftning föreskrivs att ett allvarligt fel i yrkesutövningen, som leder till att en aktör automatiskt utesluts från ett pågående förfarande för offentlig upphandling, föreligger när den upphandlande myndigheten, på grund av omständigheter som kan tillskrivas en ekonomisk aktör, har upphävt, sagt upp eller frånträtt ett tidigare avtal om offentlig upphandling med denna aktör, och upphävandet, uppsägningen eller frånträdet skett högst tre år innan upphandlingsförfarandet inleddes samt värdet på det icke utförda arbetet enligt det tidigare avtalet uppgår till minst fem procent av kontraktsvärdet.
Begreppet ”allvarligt fel” ska nämligen förstås så, att det vanligtvis syftar på ett agerande från den aktuelle ekonomiske aktörens sida som tyder på att denne har en felaktig avsikt eller har varit vårdslös i viss omfattning. Att ett kontrakt eller en del av ett kontrakt genomförs felaktigt, ungefärligt eller bristfälligt kan eventuellt visa att den ifrågavarande ekonomiske aktören har en bristande yrkeskompetens, men innebär inte automatiskt att ett allvarligt fel har begåtts. För att kunna slå fast att ett allvarligt fel har begåtts, är det i princip nödvändigt att dessutom göra en konkret och individuell bedömning av den aktuelle ekonomiske aktörens inställning. Begreppet ”allvarligt fel i yrkesutövningen” kan härvid inte ersättas med begreppet ”som kan tillskrivas” den aktuelle ekonomiske aktören.
En nationell lagstiftning som inte är begränsad till att upprätta en allmän ram för tillämpningen av artikel 45.2 första stycket d i direktiv 2004/18, utan innebär att den upphandlande myndigheten är skyldig att iaktta vissa villkor och att automatiskt dra vissa slutsatser av vissa omständigheter utan möjlighet att från fall till fall bedöma hur allvarligt den ovannämnde aktörens påstått felaktiga agerande har varit vid genomförandet av ett tidigare kontrakt, går därmed utöver det utrymme för skönsmässig bedömning som medlemsstaterna enligt artikel 45.2 andra stycket i samma direktiv förfogar över för att, med hänsyn till unionsrätten, fastställa villkoren för tillämpning av de skäl för uteslutning som föreskrivs i artikel 45.2 första stycket d i samma direktiv.
(se punkterna 30, 31, 33–36 samt punkt 1 i domslutet)
De unionsrättsliga principerna och bestämmelserna om offentlig upphandling innebär inte att det är motiverat att en nationell lagstiftning med hänsyn till skyddet för allmänintresset, den upphandlande myndighetens legitima intressen och skyddet för en lojal konkurrens mellan de ekonomiska aktörerna, föreskriver att den upphandlande myndigheten är skyldig att automatiskt utesluta en ekonomisk aktör från ett förfarande för offentlig upphandling på grund av ett allvarligt fel i yrkesutövningen utan att göra en konkret och individuell bedömning av den aktuelle ekonomiske aktörens inställning.
I artikel 45 i direktiv 2004/18/EG om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster anges nämligen en uttömmande förteckning över skälen för att utesluta en ekonomisk aktör från att delta i ett upphandlingsförfarande av skäl som, baserat på objektiva faktorer, avser dennes yrkeskvalifikationer. Denna bestämmelse utgör följaktligen hinder för att medlemsstaterna kompletterar förteckningen däri med ytterligare grunder för uteslutande baserade på kriterier avseende yrkeskvalifikationer.
Det är endast när den ifrågavarande uteslutningen inte har samband med den ekonomiske aktörens yrkeskvalifikationer, och därmed inte omfattas av en sådan uttömmande förteckning, som detta skäl avseende de unionsrättsliga principerna eller andra unionsrättsliga bestämmelser om offentlig upphandling eventuellt kan godtas.
(se punkterna 38, 39 och 41 samt punkt 2 i domslutet)
Vid utövandet av sin behörighet enligt artikel 267 FEUF är det endast i undantagsfall som domstolen, med tillämpning av den allmänna rättssäkerhetsprincip som ingår i unionens rättsordning, kan se sig föranledd att begränsa berörda personers möjlighet att åberopa en av domstolen tolkad bestämmelse, i syfte att ifrågasätta rättsförhållanden som tillkommit i god tro. Domstolen använder närmare bestämt denna lösning endast när vissa klart preciserade omständigheter är för handen, och särskilt då det föreligger fara för allvarliga ekonomiska återverkningar, som i synnerhet beror på det stora antal rättsförhållanden som i god tro upprättas på grundval av de bestämmelser som antas vara gällande, och det framgår att enskilda och nationella myndigheter har förmåtts att handla på ett sätt som strider mot unionsrätten på grund av att det föreligger en objektiv och betydande osäkerhet beträffande de unionsrättsliga bestämmelsernas tillämpningsområde, en osäkerhet till vilken andra medlemsstaters eller Europeiska kommissionens beteenden kan ha bidragit.
(se punkterna 44 och 45)
Se domen.
(punkt 47)