Mål C-420/11
Jutta Leth
mot
Republik Österreich, Land Niederösterreich
(begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof)
”Miljö — Direktiv 85/337/EEG — Miljökonsekvensbedömning av vissa offentliga och privata projekt — Tillstånd som beviljats ett sådant projekt utan att någon lämplig bedömning genomförts — Syftena med denna bedömning — Villkor som ska vara uppfyllda för att det ska föreligga en rätt till skadestånd — Huruvida skydd för enskilda som drabbas av förmögenhetsskada omfattas”
Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 14 mars 2013
Europeiska unionens rättsordning – Tolkning – Bestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar – Självständig och enhetlig tolkning
Miljö – Miljökonsekvensbedömning av vissa projekt – Direktiv 85/337 – Tolkning – Bedömning av ett projekts inverkan på värdet på materiella tillgångar – Omfattas inte – Förmögenhetsskada som utgör en direkt ekonomisk följd av ett projekts miljöpåverkan – Omfattas av det skyddssyfte som eftersträvas med direktivet – Avsaknad av miljökonsekvensbedömning – Underlåtelsen ger i sig inte en enskild rätt till skadestånd för ren förmögenhetsskada som uppkommit på grund av en värdeminskning på hans eller hennes fastighet orsakad av miljöpåverkan – Skadestånd kan bara utgå under förutsättning att de unionsrättsliga kraven på området är uppfyllda – Prövningen av att dessa krav är uppfyllda åligger den nationella domstolen
(Rådets direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiven 97/11 och 2003/35, artikel 3)
Miljö – Miljökonsekvensbedömning av vissa projekt – Direktiv 85/337 – Skyldighet för de behöriga myndigheterna att göra en bedömning innan tillstånd beviljas – Underlåtelse att göra en bedömning – Skyldighet för myndigheterna att åtgärda denna brist – Räckvidd – Tillämpning av nationella processrättsliga regler – Gränser
(Artikel 4.3 FEU; rådets direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiven 97/11 och 2003/35)
Europeiska unionens rättsordning – Enskildas rättigheter – Medlemsstats överträdelse – Skyldighet att ersätta skada som förorsakats enskilda – Villkor – Villkor för att skadestånd ska utgå – Tillämpning av nationell rätt – Gränser
Se domen.
(se punkt 24)
Artikel 3 i direktiv 85/337 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess lydelse enligt direktiven 97/11 och 2003/35 ska tolkas så, att en miljökonsekvensbedömning enligt denna artikel inte inbegriper en bedömning av det aktuella projektets inverkan på värdet på materiella tillgångar. Förmögenhetsskada, i den mån den utgör en direkt ekonomisk följd av ett offentligt eller privat projekts miljöpåverkan, omfattas emellertid av det skyddssyfte som eftersträvas med direktivet.
När det gäller ersättning för sådan skada, medför i princip inte det förhållandet i sig att en miljökonsekvensbedömning inte har genomförts i strid med kraven i nämnda direktiv att en enskild – enligt unionsrätten och med förbehåll för mindre restriktiva regler angående statens ansvar i nationell rätt – har rätt till skadestånd för ren förmögenhetsskada som uppkommit på grund av en värdeminskning på hans eller hennes fastighet orsakad av nämnda projekts miljöpåverkan. Det ankommer emellertid på den nationella domstolen att pröva huruvida förutsättningarna för skadestånd enligt unionsrätten, i synnerhet förekomsten av ett direkt orsakssamband mellan det påstådda åsidosättandet och de skador som vållats, är uppfyllda.
(se punkterna 30, 36, 47 och 48 samt domslutet)
Se domen.
(se punkterna 37–39)
Se domen.
(se punkterna 40–43)
Mål C-420/11
Jutta Leth
mot
Republik Österreich, Land Niederösterreich
(begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof)
”Miljö — Direktiv 85/337/EEG — Miljökonsekvensbedömning av vissa offentliga och privata projekt — Tillstånd som beviljats ett sådant projekt utan att någon lämplig bedömning genomförts — Syftena med denna bedömning — Villkor som ska vara uppfyllda för att det ska föreligga en rätt till skadestånd — Huruvida skydd för enskilda som drabbas av förmögenhetsskada omfattas”
Sammanfattning – Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 14 mars 2013
Europeiska unionens rättsordning — Tolkning — Bestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar — Självständig och enhetlig tolkning
Miljö — Miljökonsekvensbedömning av vissa projekt — Direktiv 85/337 — Tolkning — Bedömning av ett projekts inverkan på värdet på materiella tillgångar — Omfattas inte — Förmögenhetsskada som utgör en direkt ekonomisk följd av ett projekts miljöpåverkan — Omfattas av det skyddssyfte som eftersträvas med direktivet — Avsaknad av miljökonsekvensbedömning — Underlåtelsen ger i sig inte en enskild rätt till skadestånd för ren förmögenhetsskada som uppkommit på grund av en värdeminskning på hans eller hennes fastighet orsakad av miljöpåverkan — Skadestånd kan bara utgå under förutsättning att de unionsrättsliga kraven på området är uppfyllda — Prövningen av att dessa krav är uppfyllda åligger den nationella domstolen
(Rådets direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiven 97/11 och 2003/35, artikel 3)
Miljö — Miljökonsekvensbedömning av vissa projekt — Direktiv 85/337 — Skyldighet för de behöriga myndigheterna att göra en bedömning innan tillstånd beviljas — Underlåtelse att göra en bedömning — Skyldighet för myndigheterna att åtgärda denna brist — Räckvidd — Tillämpning av nationella processrättsliga regler — Gränser
(Artikel 4.3 FEU; rådets direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiven 97/11 och 2003/35)
Europeiska unionens rättsordning — Enskildas rättigheter — Medlemsstats överträdelse — Skyldighet att ersätta skada som förorsakats enskilda — Villkor — Villkor för att skadestånd ska utgå — Tillämpning av nationell rätt — Gränser
Se domen.
(se punkt 24)
Artikel 3 i direktiv 85/337 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess lydelse enligt direktiven 97/11 och 2003/35 ska tolkas så, att en miljökonsekvensbedömning enligt denna artikel inte inbegriper en bedömning av det aktuella projektets inverkan på värdet på materiella tillgångar. Förmögenhetsskada, i den mån den utgör en direkt ekonomisk följd av ett offentligt eller privat projekts miljöpåverkan, omfattas emellertid av det skyddssyfte som eftersträvas med direktivet.
När det gäller ersättning för sådan skada, medför i princip inte det förhållandet i sig att en miljökonsekvensbedömning inte har genomförts i strid med kraven i nämnda direktiv att en enskild – enligt unionsrätten och med förbehåll för mindre restriktiva regler angående statens ansvar i nationell rätt – har rätt till skadestånd för ren förmögenhetsskada som uppkommit på grund av en värdeminskning på hans eller hennes fastighet orsakad av nämnda projekts miljöpåverkan. Det ankommer emellertid på den nationella domstolen att pröva huruvida förutsättningarna för skadestånd enligt unionsrätten, i synnerhet förekomsten av ett direkt orsakssamband mellan det påstådda åsidosättandet och de skador som vållats, är uppfyllda.
(se punkterna 30, 36, 47 och 48 samt domslutet)
Se domen.
(se punkterna 37–39)
Se domen.
(se punkterna 40–43)