—

Auto 24 SARL, genom R. Bertin, avocat,

—

Jaguar Land Rover France SAS, genom J. Vogel och L. Boudailliez, avocats,

—

Frankrikes regering, genom G. de Bergues och J. Gstalter, båda i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom B. Mongin, A. Biolan och F. Ronkes Agerbeek, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 1.1 f i kommissionens förordning (EG) nr 1400/2002 av den 31 juli 2002 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn (EGT L 203, s. 30) (nedan kallad förordningen).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Auto 24 SARL (nedan kallat Auto 24) och Jaguar Land Rover France SAS (nedan kallat JLR). Målet rör JLR:s vägran att bevilja Auto 24 auktorisation som återförsäljare av nya motorfordon av märket LAND ROVER.

3

Förordningen, som antagits på grundval av rådets förordning nr 19/65/EEG av den 2 mars 1965 om tillämpning av fördragets artikel 85.3 på vissa grupper av avtal och samordnade förfaranden (EGT 36, 1965, s. 533; svensk specialutgåva, område 8, volym 1, s. 36), föreskriver ett undantag från det förbud som avses i artikel 81.1 EG på vissa grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn (nedan kallat undantaget).

4

Skälen 1 och 4–8 i förordningen har följande lydelse:

...

5

Enligt artikel 1.1 f–h i förordningen används i denna förordning följande beteckningar med de betydelser som här anges:

6

I artikel 3.1 i förordningen föreskrivs följande:

”Om inte något annat följer av punkterna 2, 3, 4, 5, 6 och 7 skall undantaget tillämpas på villkor att leverantörens marknadsandel inte överstiger 30 % av den relevanta marknad på vilken denne säljer nya motorfordon eller reservdelar till motorfordon eller tillhandahåller reparations- och underhållstjänster.

För att undantaget skall tillämpas skall dock tröskelvärdet för marknadsandelar vara 40 % för avtal om inrättande av kvantitativa selektiva distributionssystem för försäljning av nya motorfordon.

Dessa tröskelvärden skall inte tillämpas på avtal om inrättande av kvalitativa selektiva distributionssystem.”

7

I artikel 5.2 b i förordningen anges att i fråga om försäljning av nya motorfordon ska undantaget inte tillämpas på någon ”direkt eller indirekt skyldighet som åläggs någon återförsäljare av personbilar eller lätta kommersiella fordon inom ett selektivt distributionssystem, som begränsar dennes möjligheter att etablera ytterligare försäljnings- eller leveransställen på andra platser inom den gemensamma marknaden där selektiv distribution tillämpas”.

8

Enligt artikel 6 i förordningen får kommissionen förklara att undantaget inte ska tillämpas om den i ett visst fall finner att de vertikala avtalen i fråga har verkningar som är oförenliga med de villkor som anges i artikel 81.3 EG.

9

Av artikel 12 i förordningen framgår att denna trädde i kraft den 1 oktober 2002, med undantag för nämnda artikel 5.2 b som är tillämplig sedan den 1 oktober 2005.

10

Enligt artikel 1382 i civillagen (code civil) ska ”var och en som vållar någon annan person skada ersätta skadan”.

11

JLR importerar nya motorfordon och produkter av märket LAND ROVER till Frankrike.

12

Auto 24 blev år 1994 ensamåterförsäljare för JLR i Périgueux (Frankrike). Auto 24:s ensamåterförsäljaravtal sades upp den 27 september 2002 med verkan från den 30 september 2004 med tillämpning av en uppsägningstid på två år såsom föreskrivits i avtalet. Vid utgången av detta avtal ingick Auto 24 ett avtal med JLR om ställning som auktoriserad reparatör. Auto 24:s ansökan om att bli auktoriserad återförsäljare godtogs emellertid inte av JLR.

13

Genom en dom som vann laga kraft den 28 oktober 2005 fastställde Tribunal de commerce de Versailles att JLR hade handlat diskriminerande vid prövningen av nämnda ansökan och förpliktade därför JLR att utge 100000 euro i skadestånd till Auto 24 för utebliven vinst som Auto 24 skulle ha kunnat göra om Auto 24 hade erhållit ställning som auktoriserad återförsäljare.

14

Den 19 januari 2006 nekade JLR åter Auto 24 ställning som auktoriserad återförsäljare i Périgueux, med motiveringen att det enligt det numerus clausus (det begränsade antal) som JLR hade fastställt inte skulle utses någon återförsäljare av nya fordon i den staden.

15

I oktober 2006 öppnade bolaget Pericaud Automobiles, som är auktoriserad återförsäljare för JLR, en sekundär etablering i Trélissac (Frankrike), i utkanten av Périgueux.

16

Mot denna bakgrund väckte Auto 24 talan mot JLR vid Tribunal de commerce de Bordeaux, om ersättning för den skada som åsamkats Auto 24 genom JLR:s vägran att auktorisera Auto 24 som återförsäljare i området Périgueux.

17

Genom dom av den 8 februari 2008 avslog Tribunal de commerce de Bordeaux samtliga Auto 24:s yrkanden.

18

Genom dom av den 2 december 2009 fastställdes nämnda dom av Cour d’appel de Paris, som bland annat påpekade att JLR hade nekat Auto 24 ställning som auktoriserad återförsäljare med hänvisning till ett numerus clausus som fastställts den 8 april 2005 och som föreskrev 72 avtal om ställning som auktoriserad återförsäljare för 109 platser, vilka angavs i en förteckning över kontrakt och platser i vilken Périgueux inte återfanns.

19

Auto 24 överklagade denna dom till den hänskjutande domstolen. I överklagandet gjorde Auto 24 bland annat gällande att Cour d’appel de Paris hade åsidosatt artikel 1.1 g i förordningen och artikel 1382 i civillagen, genom att fastställa att det inte i någon nationell eller gemenskapsrättslig bestämmelse uppställs krav på att den som utfärdar auktorisation ska ange skälen – ekonomiska eller andra skäl – till ett numerus clausu,s och genom att utgå ifrån att JLR hade fastställt ett numerus clausus som inte föreskrev någon möjlighet till etablering i Périgueux, utan att pröva huruvida urvalskriterierna var objektiva eller ekonomiskt lämpliga och utan att pröva förbättringen av servicen till kunderna och villkoren för genomförandet av urvalskriterierna. Enligt Auto 24 måste leverantören, när denne väljer sina återförsäljare inom ramen för ett kvantitativt selektivt distributionssystem, tillämpa kvantitativa urvalskriterier som är klart angivna, objektiva och proportionerliga i förhållande till det mål som eftersträvas och som inte genomförs på ett diskriminerande sätt.

20

Cour de cassation fann under dessa omständigheter att det var oklart hur förordningen skulle tolkas, bland annat när det gäller kraven rörande urvalskriterierna avseende kvantitativ selektiv distribution. Den beslutade därför att vilandeförklara målet och att hänskjuta följande tolkningsfråga till domstolen:

”Hur ska orden ’särskilda kriterier’ i artikel 1.1 f i [förordningen] tolkas med avseende på kvantitativ selektiv distribution?”

21

Den nationella domstolen har ställt frågan för att få klarhet i huruvida orden ”särskilda kriterier” i artikel 1.1 f i förordningen ska tolkas på så sätt att det krävs att ett kvantitativt selektivt distributionssystem i den mening som avses i förordningen, för att omfattas av undantaget, ska grunda sig på kriterier som är objektivt motiverade och som tillämpas enhetligt och utan åtskillnad på alla som ansöker om auktorisation.

22

Inledningsvis erinrar domstolen om att det framgår av domstolens praxis (se, bland annat, dom av den 18 december 1986 i mål 10/86, VAG France, REG 1986, s. 4071, punkt 12, av den 30 april 1998 i mål C-230/96, Cabour, REG 1998, s. I-2055, punkterna 47, 48 och 51, och av den 2 april 2009 i mål C-260/07, Pedro IV Servicios, REG 2009, s. I-2437, punkt 68) att en överträdelse av ett villkor som är nödvändigt för undantag inte i sig kan leda till skadeståndsskyldighet enligt artikel 101 FEUF eller tvinga en leverantör att uppta en återförsäljare i ett distributionssystem.

23

I förevarande fall har Auto 24 i huvudsak gjort gällande att samtliga kvantitativa kriterier i den mening som avses i artikel 1.1 g i förordningen – det vill säga alla kriterier som, i syfte att välja ut återförsäljare eller reparatörer, direkt begränsar deras antal – måste grunda sig på objektiva ekonomiska skäl som leverantören måste styrka och som måste tillämpas enhetligt och icke-diskriminerande på samtliga upptagningsområden och på samtliga potentiella återförsäljare i distributionssystemet.

24

I detta avseende erinrar domstolen om att det framgår av skälen 1 och 4–6 i förordningen att undantaget endast är tillämpligt på vertikala avtal som, med hänsyn till erfarenheterna avseende försäljning inom motorfordonssektorn, presumeras uppfylla de villkor som anges i artikel 101.3 FEUF med anledning av de effektivitetsfrämjande effekter som de medför.

25

Såsom framgår av skäl 7 i förordningen varierar de tröskelvärden under vilka det kan antas att de fördelar som garanteras av vertikala avtal uppväger deras begränsande effekter beroende på vilken typ av vertikalt avtal som det är fråga om.

26

Enligt skälen 7 och 8 i förordningen har vertikala avtal generellt sådana fördelar om leverantören i fråga har en andel av marknaden för försäljning av nya motorfordon på högst 40 procent när ”kvantitativ selektiv distribution” används vid försäljning av nya motorfordon, medan sådana fördelar kan förväntas vid ”kvalitativ selektiv distribution” oberoende av leverantörens marknadsandel.

27

Sålunda ska, enligt artikel 3.1 andra stycket i förordningen, för att undantaget ska tillämpas, tröskelvärdet för marknadsandelar vara 40 procent för avtal om inrättande av kvantitativa selektiva distributionssystem för försäljning av nya motorfordon, medan leverantörens marknadsandel enligt artikel 3.1 tredje stycket saknar betydelse för tillämpningen av undantaget på avtal om inrättande av kvalitativa selektiva distributionssystem.

28

Det är i detta sammanhang som begreppen ”selektivt distributionssystem”, ”kvantitativt selektivt distributionssystem” och ”kvalitativt selektivt distributionssystem”, som definieras i artikel 1.1 f–h i förordningen, ska förstås.

29

Det framgår av de sistnämnda bestämmelserna att återförsäljarna måste väljas ut på grundval av ”särskilda kriterier” i den mening som avses i artikel 1.1 f i förordningen, både när det gäller kvantitativa selektiva distributionssystem och kvalitativa selektiva distributionssystem i den mening som avses i förordningen.

30

I detta sammanhang måste orden ”särskilda kriterier”, i den mening som avses i denna bestämmelse, tolkas på så sätt att de syftar på kriterier vars exakta innehåll kan kontrolleras.

31

Det är inte nödvändigt att urvalskriterierna som används för ett selektivt distributionssystem offentliggörs, för att deras exakta innehåll ska kunna kontrolleras. Såsom Frankrikes regering har påpekat, kan ett offentliggörande innebära en risk för att affärshemligheter avslöjas eller till och med att eventuella ageranden i samförstånd underlättas.

32

Dessutom framgår det inte av definitionen av begreppet ”kvantitativt selektivt distributionssystem” i artikel 1.1 g i förordningen att detta begrepp ska tolkas på så sätt att det innehåller ett krav på att de kriterier som tillämpas av leverantören för att välja ut återförsäljare inte endast måste vara ”särskilda” utan dessutom objektivt motiverade och tillämpas enhetligt och utan åtskillnad på alla som ansöker om auktorisation.

33

Det är nämligen bara när det gäller kvalitativa selektiva distributionssystem som förordningen, genom definitionen i artikel 1.1 h, kräver bland annat att de urvalskriterier som tillämpas av leverantören ska vara ”nödvändiga på grund av att de varor eller tjänster som omfattas av avtalet är av ett visst slag, [gälla] lika för alla återförsäljare eller reparatörer som ansöker om att få ansluta sig till distributionssystemet [och] inte tillämpas på ett diskriminerande sätt”.

34

Det framgår således av själva ordalydelsen av definitionerna i artikel 1.1 f och g i förordningen att ett distributionssystem för försäljning av nya motorfordon, som innebär att icke auktoriserade återförsäljare inte får återförsälja motorfordon och vilket grundar sig på särskilda kriterier som direkt begränsar antalet återförsäljare, kan anses utgöra ett ”kvantitativt selektivt distributionssystem” i den mening som avses i förordningen. Den omständigheten att distributionssystem för nya motorfordon i praktiken mycket ofta innehåller både kvalitativa och kvantitativa kriterier saknar betydelse i detta avseende, såsom Europeiska kommissionen och JLR i huvudsak medgav vid förhandlingen.

35

Såsom JLR, Frankrikes regering och kommissionen i huvudsak har gjort gällande skulle de villkor som ställs i förordningen för tillämpning av undantaget på kvalitativa selektiva distributionssystem och de som ställs för tillämpning av undantaget på kvantitativa selektiva distributionssystem sammanfalla, om de kvantitativa urvalskriterierna enligt förordningen måste vara objektiva och icke-diskriminerande.

36

Det följer emellertid inte av förordningens systematik att lagstiftaren har velat föreskriva samma villkor för undantag för dessa båda selektiva distributionssystem. Eftersom det i förordningen, såsom framgår av punkterna 26 och 27 i denna dom, föreskrivs olika villkor för undantag beroende på om det selektiva distributionssystemet kvalificeras som ”kvantitativt” eller ”kvalitativt”, kan de delar som endast återfinns i artikel 1.1 h i förordningen inte också tillämpas på artikel 1.1 g utan att dessa båda typer av selektiva distributionssystem blandas ihop.

37

I motsats till vad Auto 24 har hävdat saknar dessutom den omständigheten att en leverantör, enligt artikel 5.2 i förordningen, inte kan hindra att en av dess auktoriserade återförsäljare öppnar en sekundär etablering betydelse i detta sammanhang.

38

Dessutom saknar den rättspraxis som Auto 24 åberopat och som följer av domen av den 25 oktober 1977 i mål 26/76, Metro SB-Großmärkte mot kommissionen (REG 1977, s. 1875; svensk specialutgåva, volym 3, s. 431), betydelse i detta mål. I detta avseende är det tillräckligt att konstatera att inom ramen för förordningen, såsom följer bland annat av punkterna 32–34 i denna dom, skiljer sig ett ”kvantitativt selektivt distributionssystem” per definition från ett ”kvalitativt urval av återförsäljare” som det är fråga om i punkt 20 i domen i det ovannämnda målet Metro SB-Großmärkte mot kommissionen.

39

Av det anförda följer att frågan ska besvaras på följande sätt. Orden ”särskilda kriterier” i artikel 1.1 f i förordningen ska, när det gäller ett kvantitativt selektivt distributionssystem i den mening som avses i förordningen, tolkas på så sätt att de avser kriterier vars exakta innehåll kan kontrolleras. För att omfattas av det undantag som föreskrivs i förordningen är det inte nödvändigt att ett sådant system grundar sig på kriterier som är objektivt motiverade och som tillämpas enhetligt och utan åtskillnad på alla som ansöker om auktorisation.

40

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:

Orden ”särskilda kriterier” i artikel 1.1 f i kommissionens förordning (EG) nr 1400/2002 av den 31 juli 2002 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn ska, när det gäller ett kvantitativt selektivt distributionssystem i den mening som avses i förordningen, tolkas på så sätt att de avser kriterier vars exakta innehåll kan kontrolleras. För att omfattas av det undantag som föreskrivs i förordningen är det inte nödvändigt att ett sådant system grundar sig på kriterier som är objektivt motiverade och som tillämpas enhetligt och utan åtskillnad på alla som ansöker om auktorisation.