Mål C-89/11 P
E.ON Energie AG
mot
Europeiska kommissionen
”Överklagande — Talan om ogiltigförklaring av ett kommissionsbeslut att ålägga böter på grund av brytande av försegling — Bevisbörda — Missuppfattning av bevisning — Motiveringsskyldighet — Bötesbelopp — Obegränsad behörighet — Proportionalitetsprincipen”
Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 22 november 2012
Domstolsförfarande – Muntligt förfarande – Återupptagande – Skyldighet att återuppta det muntliga förfarandet så att parterna ges möjlighet att yttra sig över rättsfrågor som angetts i generaladvokatens förslag till avgörande – Föreligger inte
(Artikel 252 andra stycket FEUF; domstolens rättegångsregler, artikel 61)
Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Domstolens prövning av bevisvärderingen – Ej möjlig utom vid missuppfattning – Rättslig bedömning av de faktiska omständigheterna – Upptagande till sakprövning
(Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)
Unionsrätt – Principer – Grundläggande rättigheter – Oskuldspresumtion – Förfarande på konkurrensområdet – Tillämplighet
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 48.1)
Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionsbeslut om fastställelse av en överträdelse bestående i ingående av ett konkurrensbegränsande avtal – Beslut som grundar sig på bevisning som räcker för att visa att en överträdelse föreligger – Omfattningen av bevisbördan för de företag som har gjort gällande att det inte förekommit någon överträdelse
(Artiklarna 81 EG och 82 EG)
Överklagande – Grunder – Inkonsekvent resonemang från tribunalens sida vid tillämpningen av unionsrättens bevisbörderegler – Upptagande till sakprövning
(Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)
Överklagande – Grunder – Enbart upprepning av grunder och argument som framförts vid tribunalen – Underlåtenhet att ange vari den åberopade felaktiga rättstillämpningen består – Avvisning – Ifrågasättande av tribunalens tolkning eller tillämpning av unionsrätten – Upptagande till sakprövning
(Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 112.1 c)
Domstolsförfarande – Åtgärder för bevisupptagning – Tribunalens utrymme för skönsmässig bedömning
(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 65 och 66)
Överklagande – Domstolens behörighet – Ifrågasättande, av skälighetshänsyn, av tribunalens bedömning av det bötesbelopp som företag har ålagts på grund av att de har överträtt unionsrättens konkurrensregler – Omfattas inte – Ifrågasättande av samma bedömning på grund av åsidosättande av proportionalitetsprincipen – Tillåtet
(Artikel 261 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)
Konkurrens – Böter – Villkor för kommissionens åläggande av böter – Överträdelse begången uppsåtligen eller av oaktsamhet – Försegling som bryts – En överträdelse som till sin natur är särskilt allvarlig
(Rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 20.2 d och 23.1 e)
Konkurrens – Böter – Villkor för kommissionens åläggande av böter – Överträdelse begången uppsåtligen eller av oaktsamhet – Försegling som bryts – Behov av att säkerställa böternas avskräckande verkan
(Rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 23.1 e och 23.2)
Se domen.
(se punkterna 61 och 62)
Se domen.
(se punkterna 64, 65, 96, 100, 101, 106 och 115)
Se domen.
(se punkterna 72 och 73)
Om kommissionen fastställer en överträdelse av konkurrensreglerna på grundval av antagandet att de omständigheter som styrkts inte kan förklaras på något annat sätt än att det är fråga om ett konkurrensbegränsande beteende, ska unionsdomstolen visserligen ogiltigförklara det omtvistade beslutet när den argumentation som de berörda företagen framfört ställer de omständigheter som kommissionen fastställt i en annan dager och därmed möjliggör en annan rimlig förklaring än den som kommissionen gett till att en överträdelse skett. I ett sådant fall kan kommissionen nämligen inte anses ha styrkt att det föreligger en överträdelse av konkurrensreglerna.
När kommissionen emellertid lyckats styrka att ett företag deltagit i sammanträden mellan företag och att dessa sammanträden helt klart hade ett konkurrensbegränsande syfte, åvilade det nämnda företag att ge en annan förklaring vad avser sammanträdenas innehåll. Därigenom vänds inte bevisbördan och åsidosätts inte heller oskuldspresumtionen.
Om kommissionen grundar sig på bevisning som i princip räcker för att visa att en överträdelse föreligger, räcker det inte att det berörda företaget hänvisar till möjligheten att en omständighet inträffat som skulle kunna påverka bevisvärdet av denna bevisning för att kommissionen ska ha bevisbördan för att denna omständighet inte kunnat påverka bevisvärdet av bevisningen. Det berörda företaget måste tvärtom – utom när det på grund av kommissionens beteende inte är möjligt för företaget att förebringa sådan bevisning – visa dels att den omständighet som det åberopat föreligger, dels att denna omständighet innebär att bevisvärdet av den bevisning på vilken kommissionen grundar sig kan ifrågasättas.
(se punkterna 74–76)
Klaganden har väckt en rättsfråga som avser tribunalens tillämpning av de unionsrättsliga bevisbördereglerna, genom att bolaget har påstått att de regler som anges i en dom från tribunalen inte är förenliga med genomförandet av samma regler i den domen och därigenom har ifrågasatt huruvida tribunalens resonemang vid tillämpningen av dessa regler varit konsekvent. Grunden kan därför tas upp till sakprövning.
(se punkt 84)
Se domen.
(se punkterna 112 och 113)
Se domen.
(se punkterna 115 och 135)
I enlighet med artikel 261 FEUF och artikel 31 i förordning nr 1/2003, har tribunalen obegränsad behörighet att pröva de böter som kommissionen fastställer. Förutom att pröva påföljdens lagenlighet är således tribunalen behörig att ersätta kommissionens bedömning med sin egen bedömning. Följaktligen kan tribunalen undanröja, sätta ned eller höja de böter eller viten som ålagts.
Det ankommer inte på domstolen, när den prövar rättsfrågor i ett mål om överklagande, att av skälighetshänsyn ändra den bedömning som tribunalen med stöd av sin obegränsade behörighet har gjort av det bötesbelopp som ett företag har ålagts på grund av att det har överträtt unionsrätten. Domstolen har därför endast möjlighet att slå fast att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att fastställa ett orimligt bötesbelopp då domstolen bedömer att böterna inte endast är olämpliga utan så överdrivet höga att de är oproportionerliga.
(se punkterna 123–126)
I ett förfarande avseende åsidosättande av unionens konkurrensregler saknar det vid bedömningen av om en försegling brutits betydelse huruvida någon verkligen beträtt den förseglade lokalen eller inte. Syftet med artiklarna 20.2 d och 23.1 e i förordning nr 1/2003 är nämligen att förebygga de risker som inspektionerna skulle utsättas för om förseglingen bryts, vilket innebär att det är oklart om all bevisning i den förseglade lokalen finns kvar. En överträdelse som består i att en försegling bryts är till sin natur särskilt allvarlig. Påståendet att dörren till den berörda lokalen inte öppnats föranleder inte någon annan bedömning.
(se punkterna 128 och 129)
Kommissionen får, enligt artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, genom beslut ålägga böter som inte får överstiga 10 procent av det berörda företagets föregående räkenskapsårs sammanlagda omsättning, om företaget överträder artikel 81 EG eller artikel 82 EG. Ett företag som hindrar en inspektion som genomförs av kommissionen, genom att bryta förseglingar som kommissionen anbringat i syfte att säkerställa att handlingarna lämnas orörda under den tid som krävs för inspektionen, skulle kunna falla utanför tillämpningsområdet för sådana sanktionsåtgärder om kommissionens bevisning undanröjs, och ett sådant företag måste därför, genom det bötesbelopp som fastställs med tillämpning av artikel 23.1 i förordning nr 1/2003, avskräckas från att handla på det sättet. Från den tidpunkt då det konstateras att en försegling brutits, kan det inte uteslutas att det förekommit sådana handlingar.
(se punkt 132)
Mål C-89/11 P
E.ON Energie AG
mot
Europeiska kommissionen
”Överklagande — Talan om ogiltigförklaring av ett kommissionsbeslut att ålägga böter på grund av brytande av försegling — Bevisbörda — Missuppfattning av bevisning — Motiveringsskyldighet — Bötesbelopp — Obegränsad behörighet — Proportionalitetsprincipen”
Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 22 november 2012
Domstolsförfarande — Muntligt förfarande — Återupptagande — Skyldighet att återuppta det muntliga förfarandet så att parterna ges möjlighet att yttra sig över rättsfrågor som angetts i generaladvokatens förslag till avgörande — Föreligger inte
(Artikel 252 andra stycket FEUF; domstolens rättegångsregler, artikel 61)
Överklagande — Grunder — Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna — Avvisning — Domstolens prövning av bevisvärderingen — Ej möjlig utom vid missuppfattning — Rättslig bedömning av de faktiska omständigheterna — Upptagande till sakprövning
(Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)
Unionsrätt — Principer — Grundläggande rättigheter — Oskuldspresumtion — Förfarande på konkurrensområdet — Tillämplighet
(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 48.1)
Konkurrens — Administrativt förfarande — Kommissionsbeslut om fastställelse av en överträdelse bestående i ingående av ett konkurrensbegränsande avtal — Beslut som grundar sig på bevisning som räcker för att visa att en överträdelse föreligger — Omfattningen av bevisbördan för de företag som har gjort gällande att det inte förekommit någon överträdelse
(Artiklarna 81 EG och 82 EG)
Överklagande — Grunder — Inkonsekvent resonemang från tribunalens sida vid tillämpningen av unionsrättens bevisbörderegler — Upptagande till sakprövning
(Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)
Överklagande — Grunder — Enbart upprepning av grunder och argument som framförts vid tribunalen — Underlåtenhet att ange vari den åberopade felaktiga rättstillämpningen består — Avvisning — Ifrågasättande av tribunalens tolkning eller tillämpning av unionsrätten — Upptagande till sakprövning
(Artikel 256.1 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 112.1 c)
Domstolsförfarande — Åtgärder för bevisupptagning — Tribunalens utrymme för skönsmässig bedömning
(Tribunalens rättegångsregler, artiklarna 65 och 66)
Överklagande — Domstolens behörighet — Ifrågasättande, av skälighetshänsyn, av tribunalens bedömning av det bötesbelopp som företag har ålagts på grund av att de har överträtt unionsrättens konkurrensregler — Omfattas inte — Ifrågasättande av samma bedömning på grund av åsidosättande av proportionalitetsprincipen — Tillåtet
(Artikel 261 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 31)
Konkurrens — Böter — Villkor för kommissionens åläggande av böter — Överträdelse begången uppsåtligen eller av oaktsamhet — Försegling som bryts — En överträdelse som till sin natur är särskilt allvarlig
(Rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 20.2 d och 23.1 e)
Konkurrens — Böter — Villkor för kommissionens åläggande av böter — Överträdelse begången uppsåtligen eller av oaktsamhet — Försegling som bryts — Behov av att säkerställa böternas avskräckande verkan
(Rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 23.1 e och 23.2)
Se domen.
(se punkterna 61 och 62)
Se domen.
(se punkterna 64, 65, 96, 100, 101, 106 och 115)
Se domen.
(se punkterna 72 och 73)
Om kommissionen fastställer en överträdelse av konkurrensreglerna på grundval av antagandet att de omständigheter som styrkts inte kan förklaras på något annat sätt än att det är fråga om ett konkurrensbegränsande beteende, ska unionsdomstolen visserligen ogiltigförklara det omtvistade beslutet när den argumentation som de berörda företagen framfört ställer de omständigheter som kommissionen fastställt i en annan dager och därmed möjliggör en annan rimlig förklaring än den som kommissionen gett till att en överträdelse skett. I ett sådant fall kan kommissionen nämligen inte anses ha styrkt att det föreligger en överträdelse av konkurrensreglerna.
När kommissionen emellertid lyckats styrka att ett företag deltagit i sammanträden mellan företag och att dessa sammanträden helt klart hade ett konkurrensbegränsande syfte, åvilade det nämnda företag att ge en annan förklaring vad avser sammanträdenas innehåll. Därigenom vänds inte bevisbördan och åsidosätts inte heller oskuldspresumtionen.
Om kommissionen grundar sig på bevisning som i princip räcker för att visa att en överträdelse föreligger, räcker det inte att det berörda företaget hänvisar till möjligheten att en omständighet inträffat som skulle kunna påverka bevisvärdet av denna bevisning för att kommissionen ska ha bevisbördan för att denna omständighet inte kunnat påverka bevisvärdet av bevisningen. Det berörda företaget måste tvärtom – utom när det på grund av kommissionens beteende inte är möjligt för företaget att förebringa sådan bevisning – visa dels att den omständighet som det åberopat föreligger, dels att denna omständighet innebär att bevisvärdet av den bevisning på vilken kommissionen grundar sig kan ifrågasättas.
(se punkterna 74–76)
Klaganden har väckt en rättsfråga som avser tribunalens tillämpning av de unionsrättsliga bevisbördereglerna, genom att bolaget har påstått att de regler som anges i en dom från tribunalen inte är förenliga med genomförandet av samma regler i den domen och därigenom har ifrågasatt huruvida tribunalens resonemang vid tillämpningen av dessa regler varit konsekvent. Grunden kan därför tas upp till sakprövning.
(se punkt 84)
Se domen.
(se punkterna 112 och 113)
Se domen.
(se punkterna 115 och 135)
I enlighet med artikel 261 FEUF och artikel 31 i förordning nr 1/2003, har tribunalen obegränsad behörighet att pröva de böter som kommissionen fastställer. Förutom att pröva påföljdens lagenlighet är således tribunalen behörig att ersätta kommissionens bedömning med sin egen bedömning. Följaktligen kan tribunalen undanröja, sätta ned eller höja de böter eller viten som ålagts.
Det ankommer inte på domstolen, när den prövar rättsfrågor i ett mål om överklagande, att av skälighetshänsyn ändra den bedömning som tribunalen med stöd av sin obegränsade behörighet har gjort av det bötesbelopp som ett företag har ålagts på grund av att det har överträtt unionsrätten. Domstolen har därför endast möjlighet att slå fast att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att fastställa ett orimligt bötesbelopp då domstolen bedömer att böterna inte endast är olämpliga utan så överdrivet höga att de är oproportionerliga.
(se punkterna 123–126)
I ett förfarande avseende åsidosättande av unionens konkurrensregler saknar det vid bedömningen av om en försegling brutits betydelse huruvida någon verkligen beträtt den förseglade lokalen eller inte. Syftet med artiklarna 20.2 d och 23.1 e i förordning nr 1/2003 är nämligen att förebygga de risker som inspektionerna skulle utsättas för om förseglingen bryts, vilket innebär att det är oklart om all bevisning i den förseglade lokalen finns kvar. En överträdelse som består i att en försegling bryts är till sin natur särskilt allvarlig. Påståendet att dörren till den berörda lokalen inte öppnats föranleder inte någon annan bedömning.
(se punkterna 128 och 129)
Kommissionen får, enligt artikel 23.2 i förordning nr 1/2003, genom beslut ålägga böter som inte får överstiga 10 procent av det berörda företagets föregående räkenskapsårs sammanlagda omsättning, om företaget överträder artikel 81 EG eller artikel 82 EG. Ett företag som hindrar en inspektion som genomförs av kommissionen, genom att bryta förseglingar som kommissionen anbringat i syfte att säkerställa att handlingarna lämnas orörda under den tid som krävs för inspektionen, skulle kunna falla utanför tillämpningsområdet för sådana sanktionsåtgärder om kommissionens bevisning undanröjs, och ett sådant företag måste därför, genom det bötesbelopp som fastställs med tillämpning av artikel 23.1 i förordning nr 1/2003, avskräckas från att handla på det sättet. Från den tidpunkt då det konstateras att en försegling brutits, kan det inte uteslutas att det förekommit sådana handlingar.
(se punkt 132)