Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 11 april 2013 (begäran om förhandsavgörande från Supreme Court of the United Kingdom — Förenade kungariket) — The Queen på ansökan av David Edwards och Lilian Pallikaropoulos mot Environment Agency, First Secretary of State och Secretary of State for Environment, Food and Rural Affairs

(Mål C-260/11) (1)

(Miljö - Århuskonventionen - Direktiv 85/337/EEG - Direktiv 2003/35/EG - Artikel 10a - Direktiv 96/61/EG - Artikel 15a - Tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor - Begreppet ”oöverkomligt kostsamma” domstolsförfaranden)

2013/C 156/07

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Supreme Court of the United Kingdom

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: The Queen, på ansökan av David Edwards och Lilian Pallikaropoulos

Motpart: Environment Agency, First Secretary of State och Secretary of State for Environment, Food and Rural Affairs

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Supreme Court of the United Kingdom — Tolkning av artikel 10a i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön och om ändring, med avseende på allmänhetens deltagande och rätt till rättslig prövning, av rådets direktiv 85/337/EEG och 96/61/EG — Uttalande från kommissionen (EUT L 156, s. 17) — Tolkning av artikel 15a i rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (EGT L 257, s. 26), i dess lydelse enligt direktiv 2003/35/EG — Tolkning av artikel 8.4 i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, vilken ingåtts på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut av den 17 februari 2005 (EUT L 124, s. 1) — Förpliktande för den tappande parten att ersätta rättegångskostnaderna — Begreppet oöverstigligt kostsamt domstolsförfarande

Domslut

Kravet att domstolsförfarandet inte får vara oöverkomligt kostsamt — vilket föreskrivs i artikel 10a femte stycket i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt och i artikel 15a femte stycket i rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, i deras ändrade lydelser genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 — innebär att de personer som omfattas av dessa bestämmelser inte, till följd av det kostnadsansvar som detta kan medföra, får hindras från att vid domstol väcka eller föra en talan som faller inom tillämpningsområdet för dessa artiklar. När en nationell domstol har att avgöra en fråga om förpliktande för en rättssökande som inte vunnit bifall för sin talan i ett miljörättsligt mål att ersätta rättegångskostnaderna eller när den, mer allmänt, har att under ett tidigare skede i handläggningen ta ställning till huruvida kostnadsansvaret för den tappande parten ska begränsas, såsom kan vara fallet när det gäller domstolarna i Förenade kungariket, måste den försäkra sig om att detta krav iakttas och därvid beakta såväl den rättssökandes intressen som allmänintresset av miljöskydd.

Vid denna bedömning får den nationella domstolen inte grunda sig enbart på den rättssökandes ekonomiska situation, utan den måste även göra en objektiv analys av kostnadernas storlek. Den nationella domstolen får härutöver beakta de aktuella parternas situation, huruvida det föreligger rimliga utsikter att den rättssökande når framgång med sin talan, den betydelse som talan har för den rättssökande och för miljöskyddet, huruvida de materiella och processuella rättsreglerna är komplicerade, huruvida talan i något skede har varit att anse som grundlös samt förekomsten av ett nationellt system för rättshjälp eller en nationell ordning för begränsning av betalningsansvaret för rättegångskostnaderna.

Den omständigheten att rättssökanden i praktiken inte har avskräckts från att föra talan är däremot inte i sig tillräcklig för att förfarandet inte ska anses oöverkomligt kostsamt för vederbörande.

Slutligen får bedömningen inte grunda sig på olika kriterier beroende på om den görs i första, andra eller tredje instans.

(1)  EUT C 226, 30.7.2011.