6.11.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 301/32

Talan väckt den 20 augusti 2010 — F91 Diddeléng m.fl. mot kommissionen

(Mål T-341/10)

()

2010/C 301/55

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: F91 Diddeléng (Dudelange, Luxemburg), Julien Bonnetaud (Yutz, Frankrike), Thomas Gruszczynski (Amnéville, Frankrike), Rainer Hauck (Maxdorf, Tyskland), Stéphane Martine (Esch-sur-Alzette, Luxemburg), Grégory Molnar (Moyeuvre-Grande, Frankrike) och Yann Thibout (Algrange, Frankrike) (ombud: advokaterna L. Misson, C. Delrée och G. Ernes)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet som kommissionen antog den 3 juni 2010,

—	ogiltigförklara de förordningar som står i strid med artiklarna 45 och 101 FEUF, samt

—	utdöma rimliga sanktioner.

Grunder och huvudargument

Sökandena (Dudelanges fotbollsklubb och de icke-luxemburgiska spelarna i denna klub) yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 3 juni 2010, delgivet genom brev av den 21 juni 2010, varigenom kommissionen meddelade sökandena om att deras klagomål mot Fédération Luxembourgeoise de Football (Luxemburgiska fotbollsfederationen, FLF) enligt artiklarna 45 och 101 FEUF, avseende FLF:s stadgar enligt vilka sökandena hindras delta i vissa fotbollsmatcher om antalet utländska fotbollsspelare som förekommer på matchlistan överstiger ett visst nummer som fastställts i FLF:s stadgar, hade lämnats utan följd.

Sökandena har till stöd för sin talan anfört två grunder:

—

Åsidosättande av artikel 45 FEUF, i den mån den ifrågavarande skyldigheten i FLF:s stadgar att på den officiella matchlistan registrera sju spelare som har tagit sin första spelarlicens i Luxemburg samt förbudet att på samma matchlista registrera fler än fyra spelare som överförts under sportåret, innebär en direkt diskriminering som hindrar en medborgare från en annan medlemsstat att utöva ekonomisk verksamhet i Luxemburg. Sökanden har vidare gjort gällande att såvitt FLF:s stadgar inte innehåller en direkt utan en indirekt diskriminering är de skäl som FLF har åberopat, nämligen att dess syfte är att främja fotboll som amatörsport, saknar grund och kan således inte anses vara legitima skäl. Restriktionerna är därför oproportionerliga i förhållande till det åberopade skälet.

—

Åsidosättande av artikel 101 FEUF, i den mån FLF borde anses vara en företagssammanslutning som åsidosätter konkurrensrätten och i synnerhet artikel 101 FEUF, i den mån restriktionerna avseende antalet utländska spelare medför ekonomiska följder för yrkesatleterna och skadar de luxemburgiska fotbollsklubbarnas konkurrensfrihet.