Talan väckt den 8 mars 2010 — Tyskland mot kommissionen

(Mål T-116/10)

2010/C 134/70

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: J. Möller och advokaten U. Karpenstein)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

Grunder och huvudargument

Genom det angripna beslutet minskade kommissionen det stöd som kommissionen beviljat från Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) för Mål 2-programmet Nordrhein-Westfalen (1997-1999) i Förbundsrepubliken Tyskland.

Till stöd för talan har sökanden anfört fyra grunder.

I den första grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen har gjort en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna. Sökanden anser att kommissionen har tillämpat felaktiga belopp vid beräkningen av den felprocent som lagts till grund för beslutet.

I den andra grunden görs gällande att villkoren i artikel 24.2 i förordning (EEG) nr 4253/88 (1) för att göra en finansiell korrigering inte är uppfyllda. Enligt sökanden är kommissionen enligt denna bestämmelse inte behörig att göra en finansiell korrigering på grund av administrativa felaktigheter eller påstådda brister i förvaltnings- och kontrollsystem. Vidare görs gällande en finansiell korrigering inte heller får ske på övriga grunder i den omfattning som kommissionen tillämpat. För det första kan ”oegentligheter”, såsom kommissionen i detta fall har anmärkt på, endast läggas till grund för en finansiell korrigering när de har eller skulle ha haft en negativ inverkan på unionens budget. Detta var enligt sökanden inte fallet beträffande de av kommissionen kritiserade beteendena. För det andra har sökanden gjort gällande att beträffande flera av de angripna projekten — även i sak — inte förelåg något åsidosättande av gemenskapsrätten.

I den tredje grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen inte var behörig att göra schablonmässiga och extrapolerade finansiella korrigeringar enligt förordning nr 4253/88. Sökanden har härvid hävdat att det framgår av den klara ordalydelsen i artikel 24 i denna förordning att den avser konkreta fall och beräkningsbara belopp.

I den sista grunden har sökanden gjort gällande att även om antar att schablonmässiga och extrapolerade finansiella korrigeringar är tillåtna, är dessa korrigeringar i förevarande fall rättsstridiga. Sökanden anser i detta hänseende dels att kommissionen inte har visat att de kritiserade beteendena är ”inneboende i systemet”, och dels att de schablonmässiga finansiella korrigeringarna inte uppfyller kraven enligt proportionalitetsprincipen.

(1)  Rådets förordning (EEG) nr 4253/88 av den 19 december 1988 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet och om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet (EGT L 374, s. 1).