Talan väckt den 3 mars 2010 — Polen mot kommissionen

(Mål T-101/10)

2010/C 113/101

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Republiken Polen (ombud: M. Szpunar)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

Grunder och huvudargument

Sökanden har gjort gällande att genom den angripna bestämmelsen infördes en differentiering av koefficienten för tilläggsavgiften för regleringsåret 2004/05 som innebar att koefficienten fastställdes till 0,25466 för de nya medlemsstaterna och 0,14911 för gemenskapen med 15 medlemsstater.

Sökanden har anfört följande grunder till stöd för talan mot den angripna bestämmelsen.

För det första var kommissionen inte behörig och åsidosatte artikel 16 i rådets förordning (EG) nr 1260/2001 (3) enligt vilken kommissionen endast är behörig att fastställa en koefficient som är lika hög inom hela unionen. De olika språkversionerna av förordning nr 1260/2001 är härvid helt överensstämmande och entydiga. Dessutom kan principerna för den gemensamma organisationen för socker inte läggas till grund för en avvikelse från ordalydelsen i förordning nr 1260/2001, utan utesluter tvärtom en sådan avvikelse. En enhetlig koefficient är nämligen ett väsentligt instrument för att genomföra principerna för den gemensamma organisationen för socker.

För det andra har principen om att hela gemenskapens regelverk omedelbart ska tillämpas i de nya medlemsstaterna åsidosatts. Den angripna bestämmelsen är de facto en övergångsbestämmelse som inte har något stöd i anslutningsakten från år 2003 och de rättsakter som antagits med stöd av denna. Artikel 2 i anslutningsakten utgör grunden för att samtliga rättigheter och skyldigheter som följder av gemenskapen ska övertas av Republiken Polen, vilka således omfattar rätten att utnyttja överskott och skyldigheten att täcka förluster på sockermarknaden, såsom varit fallet under tidigare regleringsår.

För det tredje föreligger ett åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen. Det enda kriteriet för differentieringen är datumet för medlemsstaternas anslutning till Europeiska unionen. De nya medlemsstaternas anslutning kan i sig inte utgöra ett objektivt kriterium som kan motivera den införda differentieringen, eftersom följderna av anslutningen uttömmande har reglerats i anslutningsakten och de rättsakter som antagits med stöd av denna.

För det fjärde har solidaritetsprincipen åsidosatts. Principen om solidaritet mellan producenterna utgör en grundläggande princip för den gemensamma organisationen för socker och innebär att kostnaderna för finansieringen av denna marknad ska bäras av samtliga producenter och att finansiell neutralitet inte ska uppnås på medlemsstatsnivå utan på unionsnivå i enlighet med objektiva kriterier. Differentieringen av koefficienterna i de enskilda medlemsstaterna innebär en godtycklig, oproportionerlig och osolidarisk fördelning av kostnaderna för finansieringen av sockermarknaden.

För det femte har artikel 253 EG (nu artikel 296.2 FEUF) åsidosatts, eftersom den angripna bestämmelsen inte getts en tillräcklig motivering. Kommissionen har varken angett några omständigheter som skulle kunna motivera en differentiering av koefficienterna eller angett de syften som skulle kunna eftersträvas med en sådan differentiering.

(1)  EUT L 321, 8.10.2009, s. 1.

(2)  EUT L 271, 15.10.2005, s. 12.

(3)  Rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (EGT L 178, 30.06.2001, s. 1).