Mål T‑412/10
(publicering i utdrag)
Roca
mot
Europeiska kommissionen
”Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Den belgiska, den tyska, den franska, den italienska, den nederländska och den österrikiska marknaden för badrumsutrustning — Beslut i vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet konstateras — Samordning av prishöjningar och utbyte av känslig affärsinformation — Ansvar för överträdelsen — Böter — 2006 års riktlinjer för beräkning av böter — Överträdelsens allvar — Förmildrande omständigheter — Ekonomisk kris — 2002 års meddelande om samarbete — Nedsättning av bötesbeloppet — Betydande mervärde”
Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 16 september 2013
Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Nedsättning av böterna då det företag som är föremål för utredning samarbetar – Villkor – Bevisning inlämnad av det berörda företaget ska ha betydande mervärde – Innebörd – Beaktande av den kronologiska ordning i vilken samarbete erbjuds – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Räckvidd
(Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 18 och 23; kommissionens meddelande 2002/C 45/03, punkterna 20–23)
Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Riktlinjer för beräkning av böter som åläggs till följd av överträdelse av konkurrensreglerna – Nedsättning av böterna då det företag som är föremål för utredning samarbetar i fall som inte omfattas av tillämpningsområdet för meddelandet om samarbete – Villkor
(Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelanden 2002/C 45/03, punkt 1, och 2006/C 210/02, punkt 29, fjärde strecksatsen)
Kommissionen har på konkurrensområdet, i kommissionens meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden, fastställt de villkor på vilka företag som samarbetar med kommissionen under dess undersökning av ett kartellärende kan befrias från böter eller beviljas en nedsättning av de böter som annars skulle ha ålagts dem.
Det följer av själva logiken bakom meddelandet om samarbete att den eftersträvade verkan är att skapa en osäkerhet inom kartellerna genom att uppmuntra deltagarna att anmäla den till kommissionen. Osäkerheten uppstår just därför att deltagarna i kartellen är medvetna om att endast en av dem kommer att kunna beviljas total immunitet mot böter genom att avslöja de andra deltagarna i överträdelsen och således utsätta dem för risken att åläggas böter. Inom ramen för detta system och enligt samma logik ska de företag som är snabbast med att samarbeta beviljas mer omfattande nedsättningar av de böter som de annars skulle åläggas än de som företag som erbjuder samarbete i ett senare skede beviljas. Den kronologiska ordningen i vilken kartellmedlemmarna erbjuder kommissionen samarbete och hur snabbt erbjudandet kommer utgör således grundstenarna i det system som inrättats genom meddelandet om samarbete.
Även om kommissionen är skyldig att förklara varför den anser att de upplysningar som företag tillhandahåller i samband med en ansökan enligt ett meddelande om samarbete utgör ett bidrag som motiverar eller inte motiverar en nedsättning av det ålagda bötesbeloppet, ankommer det på de företag som vill bestrida kommissionens beslut i detta hänseende att visa att de upplysningar som lämnades frivilligt av företagen var avgörande för att kommissionen skulle kunna styrka de väsentliga delarna av överträdelsen och följaktligen att anta ett beslut om åläggande av böter. Med hänsyn till syftet med nedsättningen kan kommissionen inte bortse från nyttan av de tillhandahållna upplysningarna, vilken med nödvändighet beror på det bevismaterial som kommissionen redan förfogar över.
När ett företag genom samarbetet enbart bekräftar, och dessutom på ett mindre precist och uttryckligt sätt, vissa upplysningar som redan har lämnats av ett annat företag som en samarbetsåtgärd, kan den grad av samarbete som det förstnämnda företaget har bidragit med, även om det inte helt saknar nytta för kommissionen, inte betraktas som jämförbar med det samarbete som det företag har bidragit med som var först med att tillhandahålla nämnda upplysningar. Ett uttalande som endast innehåller en begränsad bekräftelse av upplysningar som kommissionen redan hade tillgång till underlättar nämligen inte kommissionens uppgift på ett betydande sätt och räcker därför inte för att motivera en nedsättning av bötesbeloppet på grund av samarbete. Ett uttalande från ett företag som misstänks ha deltagit i ett konkurrensbegränsande samarbete, vars riktighet bestritts av flera andra misstänkta företag, kan emellertid inte anses utgöra tillräcklig bevisning för att de sistnämnda gjort sig skyldiga till överträdelsen om detta inte stöds av annan bevisning.
Slutligen, även om kommissionen skulle anses förfoga över ett utrymme för skönsmässig bedömning när den prövar om upplysningar som den får enligt meddelandet om samarbete har ett betydande mervärde, kan tribunalen inte på grundval av denna omständighet avstå från att göra en fördjupad prövning, i både rättsligt och faktiskt hänseende, av kommissionens bedömning på denna punkt.
Även om meddelandet om samarbete inte föregriper den bedömning av nedsättningen av böter som unionsdomstolen företar när den avgör målet med utövande av sin obegränsade behörighet, kan tribunalen finna det lämpligt att beakta meddelandet för att göra en ny beräkning av böterna. Meddelandet gör det nämligen bland annat möjligt att beakta alla relevanta omständigheter i ärendet och att ålägga böter som är proportionerliga i förhållande till samtliga företag som har deltagit i den aktuella överträdelsen.
(se punkterna 176, 182–188 och 233)
Se domen.
(se punkterna 221–223)
Mål T‑412/10
(publicering i utdrag)
Roca
mot
Europeiska kommissionen
”Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Den belgiska, den tyska, den franska, den italienska, den nederländska och den österrikiska marknaden för badrumsutrustning — Beslut i vilket en överträdelse av artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet konstateras — Samordning av prishöjningar och utbyte av känslig affärsinformation — Ansvar för överträdelsen — Böter — 2006 års riktlinjer för beräkning av böter — Överträdelsens allvar — Förmildrande omständigheter — Ekonomisk kris — 2002 års meddelande om samarbete — Nedsättning av bötesbeloppet — Betydande mervärde”
Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 16 september 2013
Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Nedsättning av böterna då det företag som är föremål för utredning samarbetar – Villkor – Bevisning inlämnad av det berörda företaget ska ha betydande mervärde – Innebörd – Beaktande av den kronologiska ordning i vilken samarbete erbjuds – Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Räckvidd
(Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artiklarna 18 och 23; kommissionens meddelande 2002/C 45/03, punkterna 20–23)
Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Riktlinjer för beräkning av böter som åläggs till följd av överträdelse av konkurrensreglerna – Nedsättning av böterna då det företag som är föremål för utredning samarbetar i fall som inte omfattas av tillämpningsområdet för meddelandet om samarbete – Villkor
(Artikel 101.1 FEUF; rådets förordning nr 1/2003, artikel 23.2 och 23.3; kommissionens meddelanden 2002/C 45/03, punkt 1, och 2006/C 210/02, punkt 29, fjärde strecksatsen)
Kommissionen har på konkurrensområdet, i kommissionens meddelande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden, fastställt de villkor på vilka företag som samarbetar med kommissionen under dess undersökning av ett kartellärende kan befrias från böter eller beviljas en nedsättning av de böter som annars skulle ha ålagts dem.
Det följer av själva logiken bakom meddelandet om samarbete att den eftersträvade verkan är att skapa en osäkerhet inom kartellerna genom att uppmuntra deltagarna att anmäla den till kommissionen. Osäkerheten uppstår just därför att deltagarna i kartellen är medvetna om att endast en av dem kommer att kunna beviljas total immunitet mot böter genom att avslöja de andra deltagarna i överträdelsen och således utsätta dem för risken att åläggas böter. Inom ramen för detta system och enligt samma logik ska de företag som är snabbast med att samarbeta beviljas mer omfattande nedsättningar av de böter som de annars skulle åläggas än de som företag som erbjuder samarbete i ett senare skede beviljas. Den kronologiska ordningen i vilken kartellmedlemmarna erbjuder kommissionen samarbete och hur snabbt erbjudandet kommer utgör således grundstenarna i det system som inrättats genom meddelandet om samarbete.
Även om kommissionen är skyldig att förklara varför den anser att de upplysningar som företag tillhandahåller i samband med en ansökan enligt ett meddelande om samarbete utgör ett bidrag som motiverar eller inte motiverar en nedsättning av det ålagda bötesbeloppet, ankommer det på de företag som vill bestrida kommissionens beslut i detta hänseende att visa att de upplysningar som lämnades frivilligt av företagen var avgörande för att kommissionen skulle kunna styrka de väsentliga delarna av överträdelsen och följaktligen att anta ett beslut om åläggande av böter. Med hänsyn till syftet med nedsättningen kan kommissionen inte bortse från nyttan av de tillhandahållna upplysningarna, vilken med nödvändighet beror på det bevismaterial som kommissionen redan förfogar över.
När ett företag genom samarbetet enbart bekräftar, och dessutom på ett mindre precist och uttryckligt sätt, vissa upplysningar som redan har lämnats av ett annat företag som en samarbetsåtgärd, kan den grad av samarbete som det förstnämnda företaget har bidragit med, även om det inte helt saknar nytta för kommissionen, inte betraktas som jämförbar med det samarbete som det företag har bidragit med som var först med att tillhandahålla nämnda upplysningar. Ett uttalande som endast innehåller en begränsad bekräftelse av upplysningar som kommissionen redan hade tillgång till underlättar nämligen inte kommissionens uppgift på ett betydande sätt och räcker därför inte för att motivera en nedsättning av bötesbeloppet på grund av samarbete. Ett uttalande från ett företag som misstänks ha deltagit i ett konkurrensbegränsande samarbete, vars riktighet bestritts av flera andra misstänkta företag, kan emellertid inte anses utgöra tillräcklig bevisning för att de sistnämnda gjort sig skyldiga till överträdelsen om detta inte stöds av annan bevisning.
Slutligen, även om kommissionen skulle anses förfoga över ett utrymme för skönsmässig bedömning när den prövar om upplysningar som den får enligt meddelandet om samarbete har ett betydande mervärde, kan tribunalen inte på grundval av denna omständighet avstå från att göra en fördjupad prövning, i både rättsligt och faktiskt hänseende, av kommissionens bedömning på denna punkt.
Även om meddelandet om samarbete inte föregriper den bedömning av nedsättningen av böter som unionsdomstolen företar när den avgör målet med utövande av sin obegränsade behörighet, kan tribunalen finna det lämpligt att beakta meddelandet för att göra en ny beräkning av böterna. Meddelandet gör det nämligen bland annat möjligt att beakta alla relevanta omständigheter i ärendet och att ålägga böter som är proportionerliga i förhållande till samtliga företag som har deltagit i den aktuella överträdelsen.
(se punkterna 176, 182–188 och 233)
Se domen.
(se punkterna 221–223)