Mål T‑47/10

(publicering i utdrag)

Akzo Nobel NV m.fl.

mot

Europeiska kommissionen

”Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Europeiska marknader för värmestabilisatorer — Beslut varigenom överträdelser av artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet konstateras — Fastställande av priser, uppdelning av marknaden och utbyte av känslig affärsinformation — Överträdelsernas varaktighet — Preskription — Administrativa förfarandets varaktighet — Rimlig tidsfrist — Rätten till försvar — Ansvar för överträdelser — Överträdelser som begås av dotterbolag, av ett partnerskap som inte är ett rättssubjekt och av ett dotterbolag — Beräkning av bötesbeloppet”

Sammanfattning – Tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 15 juli 2015

1. Konkurrens – Administrativt förfarande – Preskriptionstider i fråga om böter – Preskription har inträtt i förhållande till dotterbolaget – Moderbolagets ansvar påverkas ej

   (Artikel 81.1 EG, rådets förordning nr 1/2003, artikel 25)

2. Konkurrens – Administrativt förfarande – Kommissionens skyldigheter – Iakttagande av en skälig tidsfrist – Åsidosättande/överträdelse – Följder – Kommissionen sätter ned bötesbeloppet för de inblandade företagen – Nedsättning vägras för företag som har väckt talan i domstol mot vissa beslut som antagits beträffande dem i det administrativa förfarandet – Åsidosättande av principen om ett effektivt domstolsskydd – Åsidosättande av principen om likabehandling

   (Artikel 81 EG, rådets förordning nr 1/2003)

1.  De dotterbolag som direkt medverkar till överträdelser av artikel 81.1 EG kan med rätta invända att preskriptionsfristen i artikel 25.1 b i förordning nr 1/2003 har löpt ut vad avser dem, eftersom det inte kan ifrågasättas att kommissionens första åtgärder i syfte att undersöka eller ingripa mot överträdelserna, i den mening som avses i artikel 25.3 i den förordningen, vidtogs efter det att nämnda frist hade löpt ut vad beträffar dessa dotterbolag.

   Emellertid innebär preskriptionen enligt artikel 25 i förordning nr 1/2003 inte att överträdelsen inte anses ha ägt rum eller att kommissionen hindras att i ett beslut fastställa ansvar för en sådan överträdelse. Preskriptionen innebär i stället endast att de företag vilkas överträdelser preskriberats undgår påföljder. Vidare följer det av en bokstavstolkning samt en teleologisk och kontextuell tolkning av artikel 25 i förordning nr 1/2003 att preskription enligt artikel 25.1 verkar till förmån för, och kan åberopas av, varje rättssubjekt separat när de är föremål för kommissionens ingripanden. Således medför blotta omständigheten att dotterbolagen i ett moderbolag drar nytta av att preskriptionsfristen löpt ut inte att moderbolagets ansvar kan ifrågasättas eller att kommissionen inte kan vidta åtgärder mot moderbolaget.

   (se punkterna 124–126 och 128)

2.  Genom att med anledning av den orimligt långa handläggningstiden för det administrativa förfarandet sätta ned det ålagda bötesbeloppet för alla företag som medverkat i överträdelser av artikel 81 EG med undantag för de företag som har väckt talan mot vissa beslut som antagits beträffande dem i det administrativa förfarandet, har kommissionen i beslutet, i vilket den konstaterat överträdelser av konkurrensregler och ålagt böter, gjort en omotiverad olikbehandling.

   Oberoende av frågan om andra företag avskräcks från att göra gällande sina rättigheter i domstol när de utreds av kommissionen för överträdelser av konkurrensreglerna, är kommissionens argument – enligt vilket olikbehandlingen motiveras av att det är fråga om situationer som inte är objektivt jämförbara, eftersom det till skillnad från de andra företagen var de nu aktuella företagen som väckte talan – nämligen inte förenligt med principen om ett effektivt domstolsskydd.

   (se punkterna 326, 328 och 329)