29.1.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 30/13

1.

Står EU-domstolen i princip fast vid sin praxis i mål C-339/07, Seagon mot Deko, enligt vilken domstolarna i den medlemsstat inom vars territorium ett insolvensförfarande har inletts, i enlighet med artikel 3.1 i förordning nr 1346/2000 (1), har behörighet att avgöra en återvinningstalan som grundas på gäldenärens insolvens och riktas mot en svarande som har sitt säte i en annan medlemsstat, när anspråk i första hand, vid sidan av en återvinningstalan, görs gällande med stöd av kapitalskyddsregler enligt nationell bolagsrätt och dessa anspråk i ekonomiskt hänseende riktar sig mot samma tillgångar, eller tillgångar utöver de som omfattas av återvinningstalan, och är självständiga i förhållande till den talan?

2.

För det fall den första frågan ska besvaras nekande:

Omfattar undantagsbestämmelserna i artikel 1.2 b i förordning nr 44/2001 även en återvinningstalan, vars föremål också och i första hand är ett från insolvensförfarandet självständigt anspråk som konkursförvaltaren gör gällande på bolagsrättsliga grunder och som i ekonomiskt hänseende riktar sig mot samma tillgångar, eller tillgångar utöver de som omfattas av återvinningstalan, eller ska den internationella behörigheten, till skillnad från vad som följer av domstolens dom i mål C-339/07, Seagon mot Deko, fastställas i enlighet med förordning nr 44/2001 (2)?

3.

Avser en talan också avtal i den mening som avses i artikel 5.1 a i förordning nr 44/2001, när den enda kopplingen mellan de tvistande parterna avser ett indirekt förhållande som består i att de båda tvistande bolagen är helägda av samma moderbolag?