31.7.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/16


Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court of Justice (Chancery Division) (Förenade kungariket) den 10 maj 2010 — Union of European Football Associations (UEFA) och British Sky Broadcasting Limited mot Euroview Sport Ltd

(Mål C-228/10)

()

2010/C 209/25

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (Chancery Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Union of European Football Associations (UEFA) och British Sky Broadcasting

Svarande: Euroview Sport Ltd

Tolkningsfrågor

1.   Olaglig utrustning

a)

När utrustning för villkorad tillgång har tillverkats av en tjänsteleverantör eller med dennes tillstånd och har sålts med villkoret att utrustningen endast får användas för att få tillgång till den skyddade tjänsten under vissa omständigheter, utgör nämnda utrustning då ”olaglig utrustning”, i den mening som avses i artikel 2 e i direktiv 98/84/EG (1), om den släpps ut på marknaden för att ge tillgång till den skyddade tjänsten på en ort eller på ett sätt eller av en person som inte omfattas av tjänsteleverantörens godkännande?

b)

Vad betyder uttrycket ”utformats eller anpassats” i artikel 2 e i direktivet?

2.   Grund för talan

När en första tjänsteleverantör överför programinnehåll i kodad form till en andra tjänsteleverantör som sänder innehållet på grundval av villkorad tillgång, vilka faktorer ska då beaktas vid fastställandet av om den första leverantörens intressen påverkas, i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 98/84/EG?

Närmare bestämt:

När ett första företag överför programinnehåll (som inkluderar bilder, omgivande ljud och kommentarer på engelska) i kodad form till ett annat företag som i sin tur sänder programminnehållet (till vilket det har lagt sin egen logotyp och ibland också ytterligare ljudkommentarer) till allmänheten:

a)

Utgör det första företagets överföring en skyddad tjänst i form av ”TV-sändning”, i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 98/84/EG och artikel 1 a i direktiv 89/552/EEG (2)?

b)

Måste det första företaget vara ett programföretag, i den mening som avses i artikel 1 b i direktiv 89/552/EEG, för att det ska anses tillhandahålla en skyddad tjänst i form av TV-sändning enligt första strecksatsen i artikel 2 a i direktiv 98/84/EG?

c)

Ska artikel 5 i direktiv 98/84/EG tolkas så, att den ger det första företaget rätt att väcka civilrättslig skadeståndstalan med anledning av olaglig utrustning som ger tillgång till det program som sänds av det andra företaget, antingen

i)

på grund av att nämnda utrustning ska anses ge tillgång till det första företagets egna tjänster via sändningssignalen, eller

ii)

på grund av att det första företaget tillhandahåller en skyddad tjänst och dess intressen påverkas av otillåten verksamhet (på så sätt att nämnda utrustning ger otillåten tillgång till den skyddade tjänst som tillhandahålls av det andra företaget)?

d)

Påverkas svaret på fråga c) av om den första och den andra tjänsteleverantören använder olika dekrypteringssystem och system för villkorad tillgång?

3.   Artikel 6 i direktiv 2001/29/EG (3) — Tekniska åtgärder

För det fall

i)

upphovsrättsligt skyddade verk ingår i en satellitsändning,

ii)

sändningen överförs i krypterad form,

iii)

endast abonnenterna hos det programföretag som sänder via satellit ska få tillgång till sändningen, och

iv)

abonnenterna har försetts med ett avkodningskort som ger dem möjlighet att få tillgång till sändningen:

a)

Utgör kryptering en ”teknisk åtgärd”, i den mening som avses i artikel 6.3 i direktiv 2001/29/EG? Om så är fallet, är den även ”effektiv”, i den mening som avses i artikel 6.3 i direktiv 2001/29/EG?

b)

Ska användningen av ett avkodningskort, vilket har utfärdats av det företag som ligger bakom satellitsändningen till en kund i enlighet med ett abonnemangsavtal i en medlemsstat för att i en annan medlemsstat få tillgång till sändningen och de upphovsrättsligt skyddade verk som ingår i sändningen, anses utgöra ett ”kringgående” av sådana tekniska åtgärder för det fall programföretaget inte har samtyckt till att avkodningskortet används på detta sätt?

c)

Ska en näringsidkare, som importerar avkodningskort till den andra medlemsstaten och som marknadsför dessa för försäljning och användning där, anses importera eller marknadsföra anordningar eller tillhandahålla tjänster som

i)

marknadsförs eller utannonseras i syfte att kringgå en effektiv teknisk åtgärd enligt artikel 6.2 a i direktivet, eller

ii)

endast har ett begränsat kommersiellt intresse eller användningsområde av betydande art utöver att kringgå en effektiv teknisk åtgärd enligt artikel 6.2 b i direktivet, eller

iii)

huvudsakligen är utformade, konstruerade, anpassade eller framtagna i syfte att möjliggöra eller underlätta kringgående av en effektiv teknisk åtgärd enligt artikel 6.2 c i direktivet?

d)

Ska de ovannämnda omständigheterna inte anses omfattas av tillämpningsområdet för artikel 6 i direktiv 2001/29/EG på grund av att de mer specifikt omfattas av direktiv 98/84/EG?

4.   Mångfaldiganderätten

När sekvenser av en film, en sändning, ett litterärt verk, ett musikaliskt verk eller en ljudupptagning (i förevarande fall digitala bildrutor med ljud) skapas i) i minnet på en avkodare eller ii) — när det är fråga om en film, en sändning och ett litterärt verk — på en TV-skärm, och hela verket har mångfaldigats om sekvenserna betraktas som en helhet, men endast ett begränsat antal sekvenser existerar vid en och samma tidpunkt:

a)

Ska frågan huruvida nämnda verk helt eller delvis har mångfaldigats avgöras med stöd av bestämmelser i nationell upphovsrätt om vad som utgör otillåtet mångfaldigande av upphovsrättsligt skyddade verk, eller ska frågan avgöras genom att tolka artikel 2 i direktiv 2001/29/EG?

b)

Om frågan ska avgöras genom att tolka artikel 2 i direktiv 2001/29/EG, ska den nationella domstolen beakta samtliga fragment av varje verk som en helhet, eller endast det begränsade antal fragment som existerar vid en och samma tidpunkt? Om det senare alternativet är det korrekta, vilka kriterier ska den nationella domstolen beakta vid bedömningen av om verket till betydande del har mångfaldigats, i den mening som avses i nämnda artikel?

c)

Omfattar den mångfaldiganderätt som föreskrivs i artikel 2 i direktiv 2001/29/EG skapandet av flyktiga bilder på en TV-skärm?

5.   Självständig ekonomisk betydelse

a)

Ska flyktiga kopior av ett verk som skapas i en satellitavkodare eller på en TV-skärm som kopplats till avkodaren, och vilkas enda syfte är att göra det möjligt att använda verk som inte på något annat sätt begränsas i lag, anses ha ”självständig ekonomisk betydelse”, i den mening som avses i artikel 5.1 i direktiv 2001/29/EG, med anledning av att rättighetsinnehavaren endast kan erhålla ersättning för användningen av sina rättigheter på grundval av sådana kopior?

b)

Påverkas svaret på fråga 5 a av om i) de flyktiga kopiorna har ett inneboende värde, eller ii) de flyktiga kopiorna utgör en liten del av en samling av verk och/eller av andra alster som annars kan användas utan att upphovsrätten åsidosätts, eller iii) rättighetsinnehavarens exklusiva licensinnehavare i en annan medlemsstat redan har erhållit ersättning för användning av det aktuella verket i den medlemsstaten?

6.   Överföring till allmänheten på trådbunden eller trådlös väg

a)

Överförs upphovsrättsligt skyddade verk till allmänheten på trådbunden eller trådlös väg, i den mening som avses i artikel 3 i direktiv 2001/29/EG, när en satellitsändning mottas i affärslokaler, till exempel i en bar, och vidarebefordras eller visas i nämnda lokaler på en enda TV-skärm med anslutna högtalare för de personer ur allmänheten som befinner sig i lokalen?

b)

Påverkas svaret på fråga 6 a av

i)

om de närvarande personerna utgör ny publik som programföretaget inte hade räknat med (i förevarande fall på grund av att ett inhemskt avkodningskort som är avsett att användas i en medlemsstat används för en betalande publik i en annan medlemsstat), eller

ii)

att allmänheten inte utgör betalande publik enligt nationell rätt?

c)

Om någon av frågorna under b ska besvaras jakande, vilka faktorer ska beaktas vid bedömningen av om verket har vidarebefordrats från en plats där publiken inte befinner sig?

7.   Upptagningsrätt

När sekvenser av en sändning (i förevarande fall digitala bildrutor med ljud) skapas i) i minnet på en avkodare eller ii) på en TV-skärm, och en omfattande del av sändningen har mångfaldigats om sekvenserna betraktas som en helhet, men endast ett begränsat antal sekvenser existerar vid en och samma tidpunkt:

a)

Ska frågan huruvida nämnda sekvenser utgör en upptagning av sändningen avgöras med stöd av bestämmelser i nationell upphovsrätt om vad som utgör otillåtet mångfaldigande av upphovsrättsligt skyddade verk, eller ska frågan avgöras genom att tolka artikel 7 i direktiv 2006/115?

b)

Om frågan ska avgöras genom att tolka artikel 7 i direktiv 2006/115, kan sådana flyktiga kopior över huvud taget anses utgöra en ”upptagning” och, om så är fallet, ska den nationella domstolen beakta samtliga fragment av varje verk som en helhet, eller endast det begränsade antal fragment som existerar vid en och samma tidpunkt? Om det senare alternativet är det korrekta, vilka kriterier ska den nationella domstolen beakta vid bedömningen av om det har skett en upptagning av sändningen, i den mening som avses i nämnda artikel?

c)

Omfattar den upptagningsrätt som föreskrivs i artikel 7 i direktiv 2006/115 skapandet av flyktiga bilder på en TV-skärm?

8.   Försvar med tillämpning av direktiv 93/83

Är bestämmelser i nationell upphovsrätt, enligt vilka flyktiga kopior av verk som ingår i en satellitsändning eller flyktiga kopior av själva sändningen som skapas i en avkodare eller på en TV-skärm strider mot upphovsrätten enligt lagen i det land i vilket sändningen mottas, förenliga med direktiv 93/83/EEG eller med artiklarna 34 FEUF, 36 FEUF eller 56 FEUF?

Påverkas bedömningen av om sändningen har avkodats med hjälp av ett satellitavkodningskort som utfärdades av leverantören av en satellitsändningstjänst i en annan medlemsstat på villkoret att satellitavkodningskortet endast får användas i den medlemsstaten?

9.   Huruvida UEFA är ett programföretag enligt direktiv 93/83

När ett företag (nedan kallat det första företaget) för sin egen räkning antingen sänder eller har sänt signaler som bär bilder och ljudmaterial från ett direktsänt sportevenemang via en krypterad multilateral satellitfeed till en godkänd grupp av programföretag i olika länder, och dessa programföretag därefter sänder (antingen genom markbundna TV signaler eller genom satellit) program avseende det direktsända sportevenemanget som innehåller bilderna och ljudmaterialet, men även deras egen logotyp som identifierar kanalen och (efter redaktionens eget skön) deras egna ljudkommentarer och eget material under, före och efter matchen och under pauserna i halvlek (nedan kallade programmen i efterföljande led):

a)

Utgör den krypterade multilaterala feeden en ”överföring till allmänheten via satellit”, i den mening som avses i artikel 1.2 a och 1.2 c i direktiv 93/83, när utrustning för dekryptering av själva feeden inte tillhandahålls allmänheten, utan utrustning för dekryptering tillhandahålls för att dekryptera de signaler som bär programmen i efterföljande led, när dessa sänds via satellit och programmen i efterföljande led dekrypteras när de sänds från marksändare?

b)

Ska det första företaget anses föra in ”programbärande signaler avsedda för mottagning av allmänheten i en oavbruten överföringskedja som leder till satelliten och sedan ner till jorden” i sin multilaterala feed?

c)

När det i artikel 1.2 a hänvisas till den handling som innebär att ”ett sändarföretag under sin kontroll och på sitt ansvar” för in programbärande signaler, ska det första företaget anses vara det relevanta programföretaget eller ett relevant programföretag i det avseendet, eller kan alternativt signalerna anses ha förts in i den multilaterala feeden under kontroll av programföretagen i efterföljande led och på deras ansvar?

10.   Försvar med tillämpning av artikel 34 FEUF och/eller artikel 56 FEUF

a)

Om svaret på fråga 1 är att utrustning för villkorad tillgång som tillverkats av tjänsteleverantören eller med dennes tillstånd utgör olaglig utrustning, i den mening som avses i artikel 2 [e] i direktiv 98/84/EG, när den används för att få tillgång till en skyddad tjänst på ett sätt som inte omfattas av tjänsteleverantörens godkännande, vad ingår då i rättigheten med beaktande av dess väsentliga funktion enligt direktivet om villkorad tillgång?

b)

Utgör artikel 34 FEUF eller artikel 56 FEUF hinder för att tillämpa en bestämmelse i en medlemsstats nationella lagstiftning enligt vilken det är olagligt att importera eller sälja satellitavkodningskort som har utfärdats av ett företag som tillhandahåller en satellitsändningstjänst i en annan medlemsstat på villkoret att satellitavkodningskorten endast får användas i den sistnämnda medlemsstaten?

c)

Påverkas svaret på föregående fråga av att satellitavkodningskorten endast utfärdas för privat och enskilt bruk i den sistnämnda medlemsstaten men används för kommersiellt bruk i den förstnämnda medlemsstaten?

d)

Om svaret på fråga 3 är att användningen av ett avkodningskort under sådana omständigheter som angetts i den frågan utgör ett kringgående av en effektiv teknisk åtgärd, utgör då artikel 34 FEUF eller artikel 56 FEUF likväl hinder för att tillämpa en bestämmelse i en nationell lagstiftning varigenom artikel 6 i direktiv 2001/29/EG har införlivats?

11.   Huruvida det skydd som det musikaliska och litterära verket åtnjuter kan vara mer omfattade än det skydd som resten av sändningen åtnjuter

a)

Utgör artiklarna 34 FEUF, 36 FEUF och 56 FEUF hinder för att tillämpa en nationell upphovsrättslig bestämmelse enligt vilken det är olagligt att framföra eller spela upp ett musikaliskt verk för allmänheten när verket ingår i en skyddad tjänst som gjorts tillgänglig och spelas upp för allmänheten genom användning av ett satellitavkodningskort när kortet har utfärdats av tjänsteleverantören i en annan medlemsstat på villkoret att det endast får användas i den medlemsstaten? Påverkas svaret på frågan om det musikaliska verket är en oväsentlig del av den skyddade tjänsten som helhet och om framförandet eller uppspelningen för allmänheten av de övriga delarna av tjänsten inte är skyddade enligt nationell upphovsrätt?

b)

Utgör artiklarna 34 FEUF, 36 FEUF och 56 FEUF hinder för att tillämpa en nationell upphovsrättslig bestämmelse enligt vilken det är olagligt att framföra eller göra uppspelningar av litterära verk för allmänheten när verken ingår i en skyddad tjänst som gjorts tillgänglig och spelas för allmänheten genom användning av ett satellitavkodningskort när kortet har utfärdats av tjänsteleverantören i en annan medlemsstat på villkoret att det endast får användas i den medlemsstaten? Påverkas svaret på frågan om de litterära verken är en oväsentlig del av den skyddade tjänsten som helhet och om framförandet eller uppspelningen för allmänheten av de övriga delarna av tjänsten inte är skyddade enligt nationell upphovsrätt?

12.   Försvar med tillämpning av artikel 101 FEUF

När en leverantör av programinnehåll utfärdar ett antal exklusiva licenser som var och en gäller en eller flera medlemsstater, enligt vilka programföretagen endast har rätt att sända programinnehållet inom det egna området (inklusive via satellit), och varje licens innehåller en bestämmelse enligt vilken programföretagen är skyldiga att hindra att deras satellitavkodningskort, som möjliggör mottagande av det programinnehåll som omfattas av licenserna, används utanför det område som licenserna avser, vilka kriterier ska den nationella domstolen då använda och vilka omständigheter ska den beakta vid fastställandet av om den avtalade begränsningen strider mot förbudet i artikel 101.1 FEUF?

Närmare bestämt:

a)

Ska artikel 101.1 FEUF tolkas så, att den är tillämplig på nämnda skyldighet enbart på grund av att skyldigheten anses ha till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen?

b)

Om så är fallet, är det också nödvändigt att visa att den avtalade skyldigheten på ett märkbart sätt hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen för att det förbud som föreskrivs i artikel 101.1 FEUF ska vara tillämpligt?


(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 98/84/EG av den 20 november 1998 om det rättsliga skyddet för tjänster som bygger på eller utgörs av villkorad tillgång (EGT L 320, s. 54).

(2)  Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT L 298, s. 23; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 3).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10).