1.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 113/21


Överklagande ingett den 9 februari 2010 av European Renewable Energies Federation ASBL (EREF) av den dom som förstainstansrätten meddelade den 19 november 2009 i mål T-94/07, European Renewable Energies Federation ASBL (EREF) mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-74/10 P)

2010/C 113/32

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: European Renewable Energies Federation ASBL (EREF) (ombud: J. Kuhbier, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva förstainstansrättens beslut av den 19 november 2009 i mål T-94/07, EREF mot Europeiska gemenskapernas kommission,

återförvisa målet till tribunalens sjätte avdelning,

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande.

Grunder och huvudargument

Klaganden yrkar att domstolen ska upphäva det beslut som förstainstansrätten meddelade den 19 november 2009 i mål T-94/07 och återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning.

Klaganden ifrågasätter förstainstansrättens slutsats att klagandens ombud, Dr Fouquet, inte var behörig att företräda klaganden vid rätten och att ansökan därför skulle avvisas.

Förstainstansrätten ansåg att Dr Fouquet inte längre kunde anses som en oberoende tredje part, eftersom hon hade utsetts till direktör för EREF den 29 juni 2004. Klaganden gör gällande att Dr Fouquet inte formellt hade utsetts till direktör för EREF, eftersom detta enligt belgisk lag hade krävt en officiell registrering hos de belgiska myndigheterna. Dr Fouquets ställning som direktör för EREF gällde blott till titeln och innebar inte, eller endast i mycket begränsad utsträckning, någon behörighet att företräda organisationen.

Klaganden gör också gällande att även om det antas att Dr Fouquet formellt sett var att anse som direktör var förstainstansrättens tillämpning av kriteriet för bedömningen av huruvida en advokat är en oberoende tredje part felaktig. Förstainstansrätten missförstod både EREFs ombuds rättsliga ställning vid rätten och den verkliga fördelningen av uppgifter och skyldigheter mellan Dr Fouquet och EREF. Enligt tysk lag utgjorde Dr Fouquets ställning som direktör för EREF inte något hinder mot att hon företrädde klaganden vid domstolen.