1. Social trygghet för migrerande arbetstagare – Familjeförmåner – Tillämplig lagstiftning – Arbetstagare som tillfälligt arbetar i en annan medlemsstat än där denne normalt arbetar och där denne inte förfogar över en bostad för sig och sina familjemedlemmar – Familjeförmåner uppbärs i den behöriga medlemsstaten där arbetstagaren är bosatt
(Rådets förordning nr 1408/71, i dess lydelse enligt förordning nr 647/2005, artiklarna 14 1 a och 14a 1 a)
2. Social trygghet för migrerande arbetstagare – Familjeförmåner – Arbetstagare som tillfälligt arbetar i en annan medlemsstat än där denne normalt arbetar
(Artiklarna 45 FEUF och 48 FEUF)
1. Artiklarna 14 1 a och 14a 1 a i förordning nr 1408/7, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97, i dess lydelse enligt förordning nr 647/2005, ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot att en medlemsstat, som inte i enlighet med dessa bestämmelser utpekas som den behöriga staten, beviljar barnförmåner i enlighet med sin interna rätt till en migrerande arbetstagare som tillfälligt arbetar inom dess territorium, där denne är obegränsat skattskyldig till inkomstskatt, samtidigt som denne omfattas den behöriga statens sociala trygghetssystem, däri inbegripet att det konstateras att den berörde arbetstagaren inte har lidit någon rättsförlust på grund av att denne utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, eftersom denne bevarat sin rätt till familjeförmåner av samma typ i den behöriga medlemsstaten, och varken arbetstagaren eller hans barn, för vilka förmånen begärs, stadigvarande vistas i den medlemsstat där arbetstagaren tillfälligt arbetade.
(se punkt 68 samt punkt 1 i domslutet)
2. EUF-fördragets regler om arbetstagarnas fria rörlighet ska tolkas så, att de utgör hinder mot att, i en situation där en arbetstagare är tillfälligt utsänd till en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten, tillämpa en regel om förbud mot sammanläggning i nationell rätt av barnförmåner, i den utsträckning som den inte medför att förmånens storlek sätts ned med det belopp som uppbärs för en jämförbar förmån i en annan stat, utan medför att denna förmån inte kan beviljas över huvud taget.
(se punkt 85 samt punkt 2 i domslutet)
Förenade målen C-611/10 och C-612/10
Waldemar Hudzinski
mot
Agentur für Arbeit Wesel – Familienkasse
och
Jaroslaw Wawrzyniak
mot
Agentur für Arbeit Mönchengladbach – Familienkasse
(begäran om förhandsavgörande, som har hänskjutits av Bundesfinanzhof)
”Social trygghet för migrerande arbetstagare — Förordning (EEG) nr 1408/71 — Artiklarna 14 1 a och 14a 1 a — Artiklarna 45 FEUF och 48 FEUF — Tillfälligt arbete i en annan medlemsstat än den på vars territorium den anställde normalt arbetar — Familjeförmåner — Tillämplig lagstiftning — Möjlighet för medlemsstaten där arbetstagaren tillfälligt arbetar att bevilja barnförmåner, trots att denna inte är den behöriga staten — Tillämpning av en regel om förbud mot sammanläggning i nationell rätt som medför att denna förmån inte beviljas om en jämförbar förmån uppbärs i en annan stat”
Sammanfattning av domen
Social trygghet för migrerande arbetstagare – Familjeförmåner – Tillämplig lagstiftning – Arbetstagare som tillfälligt arbetar i en annan medlemsstat än där denne normalt arbetar och där denne inte förfogar över en bostad för sig och sina familjemedlemmar – Familjeförmåner uppbärs i den behöriga medlemsstaten där arbetstagaren är bosatt
(Rådets förordning nr 1408/71, i dess lydelse enligt förordning nr 647/2005, artiklarna 14 1 a och 14a 1 a)
Social trygghet för migrerande arbetstagare – Familjeförmåner – Arbetstagare som tillfälligt arbetar i en annan medlemsstat än där denne normalt arbetar
(Artiklarna 45 FEUF och 48 FEUF)
Artiklarna 14 1 a och 14a 1 a i förordning nr 1408/7, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97, i dess lydelse enligt förordning nr 647/2005, ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot att en medlemsstat, som inte i enlighet med dessa bestämmelser utpekas som den behöriga staten, beviljar barnförmåner i enlighet med sin interna rätt till en migrerande arbetstagare som tillfälligt arbetar inom dess territorium, där denne är obegränsat skattskyldig till inkomstskatt, samtidigt som denne omfattas den behöriga statens sociala trygghetssystem, däri inbegripet att det konstateras att den berörde arbetstagaren inte har lidit någon rättsförlust på grund av att denne utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, eftersom denne bevarat sin rätt till familjeförmåner av samma typ i den behöriga medlemsstaten, och varken arbetstagaren eller hans barn, för vilka förmånen begärs, stadigvarande vistas i den medlemsstat där arbetstagaren tillfälligt arbetade.
(se punkt 68 samt punkt 1 i domslutet)
EUF-fördragets regler om arbetstagarnas fria rörlighet ska tolkas så, att de utgör hinder mot att, i en situation där en arbetstagare är tillfälligt utsänd till en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten, tillämpa en regel om förbud mot sammanläggning i nationell rätt av barnförmåner, i den utsträckning som den inte medför att förmånens storlek sätts ned med det belopp som uppbärs för en jämförbar förmån i en annan stat, utan medför att denna förmån inte kan beviljas över huvud taget.
(se punkt 85 samt punkt 2 i domslutet)