Mål C-591/10

Littlewoods Retail Ltd m.fl.

mot

Her Majesty’s Commissioners of Revenue and Customs

(begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Chancery Division)

”Andra och sjätte mervärdesskattedirektiven — Ingående mervärdesskatt — Återbetalning av det överskjutande beloppet — Betalning av ränta — Förfarande”

Sammanfattning av domen

Unionsrätten – Enskildas rättigheter – Skatter och avgifter som har tagits ut i strid med unionsrätten – Återbetalning av mervärdesskatten jämte ränta – Procedur – Tillämpning av nationell rätt – Gränser – Iakttagande av effektivitetsprincipen och likvärdighetsprincipen – Prövningen ankommer på den nationella domstolen

(Rådets direktiv 77/388, artikel 11 C 1)

Unionsrätten ska tolkas så, att en skattskyldig person som har betalat in för mycket mervärdesskatt, vilken den berörda medlemsstaten har tagit ut i strid med unionens mervärdesskattelagstiftning, har rätt till återbetalning av den i strid med unionsrätten uttagna mervärdesskatten samt rätt till ränta på densamma. Frågan huruvida räntan på det återbetalningspliktiga kapitalbeloppet ska beräknas enligt ett system med enkel ränta, ett system med sammansatt ränta eller enligt något annat system ska fastställas i nationell rätt, med iakttagande av effektivitetsprincipen och likvärdighetsprincipen.

Enligt effektivitetsprincipen, som innebär att medlemsstaterna inte får göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten, får de nationella bestämmelserna om bland annat beräkning av den eventuella räntan inte medföra att den skattskyldiga personen fråntas möjligheten till adekvat ersättning för den förlust som den för mycket inbetalda mervärdesskatten har förorsakat vederbörande. Det ankommer på den nationella domstolen att göra den nödvändiga prövningen i detta hänseende.

Iakttagandet av denna princip förutsätter att den aktuella nationella bestämmelsen tillämpas på samma sätt på talan som grundar sig på åsidosättande av unionsrätten som på talan som grundar sig på åsidosättande av nationell rätt när föremålet och grunden för talan är likartade. Principen ska emellertid inte tolkas så, att den ålägger en medlemsstat en skyldighet att utvidga sitt mest fördelaktiga nationella system till att omfatta samtliga fall av talan på ett visst rättsområde. För att säkerställa iakttagandet av denna princip ankommer det på den nationella domstolen, som är ensam om att ha direkt kunskap om villkoren för talan om återbetalning från staten, att kontrollera huruvida de regler som i den nationella rätten är avsedda att säkerställa skyddet av enskildas rättigheter enligt unionsrätten är förenliga med likvärdighetsprincipen, och pröva såväl föremålet för som de väsentliga beståndsdelarna i en sådan, på nationell rätt grundad, talan som påstås vara likartad. Härvid ska den nationella domstolen pröva likheten mellan de olika typerna av talan vad avser deras föremål, grund och väsentliga beståndsdelar.

(se punkterna 28–31 och 34 samt domslutet)

Mål C-591/10

Littlewoods Retail Ltd m.fl.

mot

Her Majesty’s Commissioners of Revenue and Customs

(begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Chancery Division)

”Andra och sjätte mervärdesskattedirektiven — Ingående mervärdesskatt — Återbetalning av det överskjutande beloppet — Betalning av ränta — Förfarande”

Sammanfattning av domen

Unionsrätten — Enskildas rättigheter — Skatter och avgifter som har tagits ut i strid med unionsrätten — Återbetalning av mervärdesskatten jämte ränta — Procedur — Tillämpning av nationell rätt — Gränser — Iakttagande av effektivitetsprincipen och likvärdighetsprincipen — Prövningen ankommer på den nationella domstolen

(Rådets direktiv 77/388, artikel 11 C 1)

Unionsrätten ska tolkas så, att en skattskyldig person som har betalat in för mycket mervärdesskatt, vilken den berörda medlemsstaten har tagit ut i strid med unionens mervärdesskattelagstiftning, har rätt till återbetalning av den i strid med unionsrätten uttagna mervärdesskatten samt rätt till ränta på densamma. Frågan huruvida räntan på det återbetalningspliktiga kapitalbeloppet ska beräknas enligt ett system med enkel ränta, ett system med sammansatt ränta eller enligt något annat system ska fastställas i nationell rätt, med iakttagande av effektivitetsprincipen och likvärdighetsprincipen.

Enligt effektivitetsprincipen, som innebär att medlemsstaterna inte får göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten, får de nationella bestämmelserna om bland annat beräkning av den eventuella räntan inte medföra att den skattskyldiga personen fråntas möjligheten till adekvat ersättning för den förlust som den för mycket inbetalda mervärdesskatten har förorsakat vederbörande. Det ankommer på den nationella domstolen att göra den nödvändiga prövningen i detta hänseende.

Iakttagandet av denna princip förutsätter att den aktuella nationella bestämmelsen tillämpas på samma sätt på talan som grundar sig på åsidosättande av unionsrätten som på talan som grundar sig på åsidosättande av nationell rätt när föremålet och grunden för talan är likartade. Principen ska emellertid inte tolkas så, att den ålägger en medlemsstat en skyldighet att utvidga sitt mest fördelaktiga nationella system till att omfatta samtliga fall av talan på ett visst rättsområde. För att säkerställa iakttagandet av denna princip ankommer det på den nationella domstolen, som är ensam om att ha direkt kunskap om villkoren för talan om återbetalning från staten, att kontrollera huruvida de regler som i den nationella rätten är avsedda att säkerställa skyddet av enskildas rättigheter enligt unionsrätten är förenliga med likvärdighetsprincipen, och pröva såväl föremålet för som de väsentliga beståndsdelarna i en sådan, på nationell rätt grundad, talan som påstås vara likartad. Härvid ska den nationella domstolen pröva likheten mellan de olika typerna av talan vad avser deras föremål, grund och väsentliga beståndsdelar.

(se punkterna 28–31 och 34 samt domslutet)