Mål C-488/10

Celaya Emparanza y Galdos Internacional SA

mot

Proyectos Integrales de Balizamiento SL

(begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Mercantil no 1 de Alicante y no 1 de Marca Comunitaria)

”Förordning (EG) nr 6/2002 — Artikel 19.1 — Gemenskapsformgivning — Intrång eller fara för intrång — Begreppet tredje man”

Sammanfattning av domen

Gemenskapsformgivning – Gemenskapsformgivningens rättsverkan – Rättigheter knutna till gemenskapsformgivningar – Rätt att hindra tredje man från att använda gemenskapsformgivningen – Alla tredje män – Begrepp

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 19.1)

Artikel 19.1 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning ska tolkas så, att i ett mål rörande intrång i den ensamrätt som en registrerad gemenskapsformgivning medför, omfattar rätten att hindra tredje man från att använda formgivningen alla tredje män som använder en annan formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck, inbegripet en tredje man som är innehavare av en senare registrerad gemenskapsformgivning, oberoende av tredje mans avsikt och agerande.

Bestämmelserna i förordningen ska tolkas mot bakgrund av prioritetsprincipen, enligt vilken den tidigare registrerade gemenskapsformgivningen har företräde framför senare registrerade gemenskapsformgivningar. Det framgår bland annat av artikel 4.1 i förordningen att en formgivning ska skyddas som en gemenskapsformgivning endast i den mån den är ny och särpräglad. Om två registrerade gemenskapsformgivningar står i strid med varandra, presumeras den först registrerade uppfylla kraven för gemenskapsskydd före den som registrerades senare. Innehavaren av den senare registrerade gemenskapsformgivningen kan således endast åtnjuta skydd enligt förordningen om denne genom en talan om ogiltigförklaring, i förevarande fall genstämningsvis, visar att den tidigare registrerade gemenskapsformgivningen brister vad gäller något av nämnda krav.

Enligt förfarandet för registrering av gemenskapsformgivningar, som regleras i artiklarna 45–48 i förordningen, ska Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) pröva om ansökan uppfyller de formella kraven enligt förordningen. Om ansökan uppfyller dessa krav, och den formgivning för vilken skydd söks överensstämmer med definitionen av formgivning i artikel 3 a i förordningen och inte strider mot allmän ordning eller allmän moral, ska harmoniseringsbyrån registrera ansökan i registret över gemenskapsformgivningar som en registrerad gemenskapsformgivning. Det är alltså fråga om en summarisk, väsentligen formell kontroll, som enligt vad som framgår av skäl 18 i förordningen inte fordrar en prövning i sak för att före registreringen avgöra huruvida formgivningen uppfyller skyddskraven, och som dessutom, till skillnad från i förfarandet för registrering enligt förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken, inte innehåller något steg där innehavaren av en tidigare registrerad gemenskapsformgivning kan invända mot registreringen. Under dessa omständigheter kan förordningens syfte att ge ett effektivt skydd åt registrerade gemenskapsformgivningar samt den ändamålsenliga verkan av talan om intrång endast säkerställas om begreppet tredje man i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen tolkas så, att det innefattar en tredje man som är innehavare av en senare registrerad gemenskapsformgivning.

(se punkterna 39, 40, 42–44, 52 och 58 samt punkterna 1 och 2 i domslutet)

Mål C-488/10

Celaya Emparanza y Galdos Internacional SA

mot

Proyectos Integrales de Balizamiento SL

(begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Mercantil no 1 de Alicante y no 1 de Marca Comunitaria)

”Förordning (EG) nr 6/2002 — Artikel 19.1 — Gemenskapsformgivning — Intrång eller fara för intrång — Begreppet tredje man”

Sammanfattning av domen

Gemenskapsformgivning — Gemenskapsformgivningens rättsverkan — Rättigheter knutna till gemenskapsformgivningar — Rätt att hindra tredje man från att använda gemenskapsformgivningen — Alla tredje män — Begrepp

(Rådets förordning nr 6/2002, artikel 19.1)

Artikel 19.1 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning ska tolkas så, att i ett mål rörande intrång i den ensamrätt som en registrerad gemenskapsformgivning medför, omfattar rätten att hindra tredje man från att använda formgivningen alla tredje män som använder en annan formgivning som inte ger en kunnig användare ett annat helhetsintryck, inbegripet en tredje man som är innehavare av en senare registrerad gemenskapsformgivning, oberoende av tredje mans avsikt och agerande.

Bestämmelserna i förordningen ska tolkas mot bakgrund av prioritetsprincipen, enligt vilken den tidigare registrerade gemenskapsformgivningen har företräde framför senare registrerade gemenskapsformgivningar. Det framgår bland annat av artikel 4.1 i förordningen att en formgivning ska skyddas som en gemenskapsformgivning endast i den mån den är ny och särpräglad. Om två registrerade gemenskapsformgivningar står i strid med varandra, presumeras den först registrerade uppfylla kraven för gemenskapsskydd före den som registrerades senare. Innehavaren av den senare registrerade gemenskapsformgivningen kan således endast åtnjuta skydd enligt förordningen om denne genom en talan om ogiltigförklaring, i förevarande fall genstämningsvis, visar att den tidigare registrerade gemenskapsformgivningen brister vad gäller något av nämnda krav.

Enligt förfarandet för registrering av gemenskapsformgivningar, som regleras i artiklarna 45–48 i förordningen, ska Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) pröva om ansökan uppfyller de formella kraven enligt förordningen. Om ansökan uppfyller dessa krav, och den formgivning för vilken skydd söks överensstämmer med definitionen av formgivning i artikel 3 a i förordningen och inte strider mot allmän ordning eller allmän moral, ska harmoniseringsbyrån registrera ansökan i registret över gemenskapsformgivningar som en registrerad gemenskapsformgivning. Det är alltså fråga om en summarisk, väsentligen formell kontroll, som enligt vad som framgår av skäl 18 i förordningen inte fordrar en prövning i sak för att före registreringen avgöra huruvida formgivningen uppfyller skyddskraven, och som dessutom, till skillnad från i förfarandet för registrering enligt förordning nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken, inte innehåller något steg där innehavaren av en tidigare registrerad gemenskapsformgivning kan invända mot registreringen. Under dessa omständigheter kan förordningens syfte att ge ett effektivt skydd åt registrerade gemenskapsformgivningar samt den ändamålsenliga verkan av talan om intrång endast säkerställas om begreppet tredje man i den mening som avses i artikel 19.1 i förordningen tolkas så, att det innefattar en tredje man som är innehavare av en senare registrerad gemenskapsformgivning.

(se punkterna 39, 40, 42–44, 52 och 58 samt punkterna 1 och 2 i domslutet)