Mål C-338/10
Grünwald Logistik Service GmbH (GLS)
mot
Hauptzollamt Hamburg-Stadt
(begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Hamburg)
”Dumpning — Antidumpningstull på import av vissa beredda eller konserverade citrusfrukter med ursprung i Kina — Förordning (EG) nr 1355/2008 — Giltighet — Förordning (EG) nr 384/96 — Artikel 2.7 a — Fastställande av normalvärdet — Länder utan marknadsekonomi — Kommissionens skyldighet att visa omsorg vid fastställandet av normalvärdet på grundval av priset eller ett konstruerat värde i ett tredjeland med marknadsekonomi”
Sammanfattning av domen
Gemensam handelspolitik — Skydd mot dumpning — Dumpningsmarginal — Fastställande av normalvärdet — Import från länder utan marknadsekonomi — Val av jämförbart land
(Rådets förordning nr 384/96, i dess lydelse enligt förordning nr 2117/2005, artikel 2.7 a)
Gemensam handelspolitik — Skydd mot dumpning — Dumpningsmarginal — Fastställande av normalvärdet — Import från länder utan marknadsekonomi — Hänvisning till priset i ett tredjeland med marknadsekonomi
(Rådets förordning nr 384/96, i dess lydelse enligt förordning nr 2117/2005, artikel 2.7 a)
Gemensam handelspolitik — Skydd mot dumpning — Dumpningsmarginal — Fastställande av normalvärdet — Import från länder utan marknadsekonomi — Val av jämförbart land
(Rådets förordning nr 384/96, i dess lydelse enligt förordning nr 2117/2005, artikel 2.7 a, och förordning nr 1355/2008)
I artikel 2.7 a i grundförordningen nr 384/96 i dess lydelse enligt förordning nr 2117/2005 anges att i fråga om import från länder utan marknadsekonomi ska normalvärdet, med avvikelse från de regler som föreskrivs i artikel 2.1–2.6 i densamma, i princip bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi. Enligt artikel 2.7 a andra stycket i grundförordningen ska ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi väljas ut på ett sätt som inte är oskäligt, varvid hänsyn ska tas till alla tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga när valet görs. Det ankommer nämligen på unionsinstitutionerna att, med beaktande av de olika alternativen, söka finna ett tredjeland i vilket priset på en likadan produkt bildas under så med exportlandet jämförbara omständigheter som möjligt, såvitt det är fråga om ett land med marknadsekonomi.
Det sätt på vilket unionsinstitutionerna utövar sin befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar är föremål för domstolskontroll. Vid valet av jämförbart land ska det särskilt kontrolleras att dessa institutioner inte har underlåtit att ta hänsyn till väsentliga faktorer när de har bedömt lämpligheten av det jämförbara land som de har valt och om de uppgifter som ingår i akten har undersökts med nödvändig omsorg för att det ska kunna anses att normalvärdet har bedömts på lämpligt och icke oskäligt sätt.
(se punkterna 20–22)
Det framgår således av ordalydelsen och systematiken i artikel 2.7 a i grundförordningen nr 384/96, i dess lydelse enligt förordning nr 2117/2005, att huvudmetoden för att fastställa normalvärdet i fråga om import från länder utan marknadsekonomi utgörs av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi eller priset från ett sådant tredjeland till andra länder, inbegripet unionen. Om detta inte är möjligt föreskrivs en subsidiär metod för att fastställa normalvärdet på någon annan skälig grund, exempelvis det pris som faktiskt betalas eller ska betalas i unionen för den likadana produkten, vid behov vederbörligen justerat för att inbegripa en skälig vinstmarginal inbegripet priset eller det konstruerade värdet.
Användningen av dessa uttryck i artikel 2.7 a i grundförordningen visar att syftet med att ge företräde till den huvudmetod som föreskrivs i denna bestämmelse är att på ett skäligt sätt kunna fastställa normalvärdet i exportlandet genom att välja ett tredjeland i vilket priset för en likadan produkt bildas under omständigheter som i största möjliga utsträckning liknar dem i exportlandet, såvitt det är fråga om ett land med marknadsekonomi.
Härav följer att det utrymme för skönsmässig bedömning som unionens institutioner har vid valet av jämförbart land inte ger dessa institutioner möjlighet att frångå kravet att välja ett land med marknadsekonomi där så är möjligt. Institutionerna kan nämligen inte undvika att tillämpa huvudregeln i artikel 2.7 a i grundförordningen när de ska fastställa normalvärdet för produkter från länder utan marknadsekonomi genom att göra bedömningen på någon annan skälig grund, annat än när huvudregeln inte kan tillämpas.
(se punkterna 24–26)
Artikel 2.7 a i grundförordningen nr 384/96, i dess lydelse enligt förordning nr 2117/2005, enligt vilken den i nämnda bestämmelse föreskrivna huvudmetoden som består i att normalvärdet bestäms på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi ska användas i första hand, medför emellertid att unionsinstitutionerna med nödvändig omsorg måste undersöka de uppgifter de har tillgång till – uppgifter som bland annat utgörs av statistik från Eurostat – för att utröna huruvida de kan finna ett jämförbart land i den mening som avses i nämnda bestämmelse. Det ska särskilt framhållas att syftet med nämnda bestämmelse, som är att söka finna ett jämförbart land i vilket priset för en likadan produkt bildas under omständigheter som är så jämförbara med omständigheterna i exportlandet som möjligt, skulle äventyras om begreppet ”tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga” i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen begränsades till att avse uppgifter som klaganden lämnat i sitt klagomål eller som berörda parter därefter lämnat i samband med undersökningen.
Kommissionen är således skyldig att ex officio undersöka alla tillgängliga uppgifter. Dess roll när den bedriver en antidumpningsundersökning är nämligen inte en skiljedomares, vars behörighet inskränker sig till att fatta ett avgörande uteslutande på grundval av upplysningar och bevis som parterna har tillhandahållit. Enligt artikel 6.3 och 6.4 i grundförordningen nr 384/96 kan kommissionen anmoda medlemsstaterna att förse den med upplysningar och att utföra alla nödvändiga inspektioner och kontroller.
Då den statistik från Eurostat som finns tillgänglig under undersökningens gång gör det möjligt att anta att produkter som kan jämföras med den berörda produkten tillverkas i olika tredjeländer med marknadsekonomi i kvantiteter som inte är obetydliga, ankommer det under dessa omständigheter följaktligen på kommissionen att ex officio undersöka om ett av dessa länder kan utgöra ett jämförbart land i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen. Kommissionen kan inte nöja sig med att endast skicka ett frågeformulär till två företag i samma tredjeland och av deras uteblivna svar dra slutsatsen att det var omöjligt att fastställa normalvärdet med utgångspunkt från det pris som tillämpades i ett tredjeland med marknadsekonomi.
(se punkterna 30–32 och 34)
Mål C-338/10
Grünwald Logistik Service GmbH (GLS)
mot
Hauptzollamt Hamburg-Stadt
(begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Hamburg)
”Dumpning — Antidumpningstull på import av vissa beredda eller konserverade citrusfrukter med ursprung i Kina — Förordning (EG) nr 1355/2008 — Giltighet — Förordning (EG) nr 384/96 — Artikel 2.7 a — Fastställande av normalvärdet — Länder utan marknadsekonomi — Kommissionens skyldighet att visa omsorg vid fastställandet av normalvärdet på grundval av priset eller ett konstruerat värde i ett tredjeland med marknadsekonomi”
Sammanfattning av domen
Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av normalvärdet – Import från länder utan marknadsekonomi – Val av jämförbart land
(Rådets förordning nr 384/96, i dess lydelse enligt förordning nr 2117/2005, artikel 2.7 a)
Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av normalvärdet – Import från länder utan marknadsekonomi – Hänvisning till priset i ett tredjeland med marknadsekonomi
(Rådets förordning nr 384/96, i dess lydelse enligt förordning nr 2117/2005, artikel 2.7 a)
Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning – Dumpningsmarginal – Fastställande av normalvärdet – Import från länder utan marknadsekonomi – Val av jämförbart land
(Rådets förordning nr 384/96, i dess lydelse enligt förordning nr 2117/2005, artikel 2.7 a, och förordning nr 1355/2008)
I artikel 2.7 a i grundförordningen nr 384/96 i dess lydelse enligt förordning nr 2117/2005 anges att i fråga om import från länder utan marknadsekonomi ska normalvärdet, med avvikelse från de regler som föreskrivs i artikel 2.1–2.6 i densamma, i princip bestämmas på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi. Enligt artikel 2.7 a andra stycket i grundförordningen ska ett lämpligt tredjeland med marknadsekonomi väljas ut på ett sätt som inte är oskäligt, varvid hänsyn ska tas till alla tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga när valet görs. Det ankommer nämligen på unionsinstitutionerna att, med beaktande av de olika alternativen, söka finna ett tredjeland i vilket priset på en likadan produkt bildas under så med exportlandet jämförbara omständigheter som möjligt, såvitt det är fråga om ett land med marknadsekonomi.
Det sätt på vilket unionsinstitutionerna utövar sin befogenhet att företa skönsmässiga bedömningar är föremål för domstolskontroll. Vid valet av jämförbart land ska det särskilt kontrolleras att dessa institutioner inte har underlåtit att ta hänsyn till väsentliga faktorer när de har bedömt lämpligheten av det jämförbara land som de har valt och om de uppgifter som ingår i akten har undersökts med nödvändig omsorg för att det ska kunna anses att normalvärdet har bedömts på lämpligt och icke oskäligt sätt.
(se punkterna 20–22)
Det framgår således av ordalydelsen och systematiken i artikel 2.7 a i grundförordningen nr 384/96, i dess lydelse enligt förordning nr 2117/2005, att huvudmetoden för att fastställa normalvärdet i fråga om import från länder utan marknadsekonomi utgörs av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi eller priset från ett sådant tredjeland till andra länder, inbegripet unionen. Om detta inte är möjligt föreskrivs en subsidiär metod för att fastställa normalvärdet på någon annan skälig grund, exempelvis det pris som faktiskt betalas eller ska betalas i unionen för den likadana produkten, vid behov vederbörligen justerat för att inbegripa en skälig vinstmarginal inbegripet priset eller det konstruerade värdet.
Användningen av dessa uttryck i artikel 2.7 a i grundförordningen visar att syftet med att ge företräde till den huvudmetod som föreskrivs i denna bestämmelse är att på ett skäligt sätt kunna fastställa normalvärdet i exportlandet genom att välja ett tredjeland i vilket priset för en likadan produkt bildas under omständigheter som i största möjliga utsträckning liknar dem i exportlandet, såvitt det är fråga om ett land med marknadsekonomi.
Härav följer att det utrymme för skönsmässig bedömning som unionens institutioner har vid valet av jämförbart land inte ger dessa institutioner möjlighet att frångå kravet att välja ett land med marknadsekonomi där så är möjligt. Institutionerna kan nämligen inte undvika att tillämpa huvudregeln i artikel 2.7 a i grundförordningen när de ska fastställa normalvärdet för produkter från länder utan marknadsekonomi genom att göra bedömningen på någon annan skälig grund, annat än när huvudregeln inte kan tillämpas.
(se punkterna 24–26)
Artikel 2.7 a i grundförordningen nr 384/96, i dess lydelse enligt förordning nr 2117/2005, enligt vilken den i nämnda bestämmelse föreskrivna huvudmetoden som består i att normalvärdet bestäms på grundval av priset eller det konstruerade värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi ska användas i första hand, medför emellertid att unionsinstitutionerna med nödvändig omsorg måste undersöka de uppgifter de har tillgång till – uppgifter som bland annat utgörs av statistik från Eurostat – för att utröna huruvida de kan finna ett jämförbart land i den mening som avses i nämnda bestämmelse. Det ska särskilt framhållas att syftet med nämnda bestämmelse, som är att söka finna ett jämförbart land i vilket priset för en likadan produkt bildas under omständigheter som är så jämförbara med omständigheterna i exportlandet som möjligt, skulle äventyras om begreppet ”tillförlitliga uppgifter som är tillgängliga” i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen begränsades till att avse uppgifter som klaganden lämnat i sitt klagomål eller som berörda parter därefter lämnat i samband med undersökningen.
Kommissionen är således skyldig att ex officio undersöka alla tillgängliga uppgifter. Dess roll när den bedriver en antidumpningsundersökning är nämligen inte en skiljedomares, vars behörighet inskränker sig till att fatta ett avgörande uteslutande på grundval av upplysningar och bevis som parterna har tillhandahållit. Enligt artikel 6.3 och 6.4 i grundförordningen nr 384/96 kan kommissionen anmoda medlemsstaterna att förse den med upplysningar och att utföra alla nödvändiga inspektioner och kontroller.
Då den statistik från Eurostat som finns tillgänglig under undersökningens gång gör det möjligt att anta att produkter som kan jämföras med den berörda produkten tillverkas i olika tredjeländer med marknadsekonomi i kvantiteter som inte är obetydliga, ankommer det under dessa omständigheter följaktligen på kommissionen att ex officio undersöka om ett av dessa länder kan utgöra ett jämförbart land i den mening som avses i artikel 2.7 a i grundförordningen. Kommissionen kan inte nöja sig med att endast skicka ett frågeformulär till två företag i samma tredjeland och av deras uteblivna svar dra slutsatsen att det var omöjligt att fastställa normalvärdet med utgångspunkt från det pris som tillämpades i ett tredjeland med marknadsekonomi.
(se punkterna 30–32 och 34)