1. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Tillämpningsområde – Fråga om huruvida en nationell domstol har internationell behörighet
(Rådets förordning nr 44/2001)
2. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001– Behörighet vid konsumenttvister – Domstolen i den stat där konsumententen har sitt hemvist – Känt hemvist saknas – Behörighet för domstol i den stat där konsumenten hade sitt senast kända hemvist – Villkor
(Rådets förordning nr 44/2001, artiklarna 16.2 och 59)
3. Civilrättsligt samarbete – Domstols behörighet och verkställighet av domar på privaträttens område – Förordning nr 44/2001 – Nationell bestämmelse enligt vilken det är tillåtet att väcka talan mot en person utan känt hemvist – Tillåtet – Villkor
(Rådets förordning nr 44/2001)
1. Förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas på så sätt att det för att dess behörighetsregler ska tillämpas krävs att den tvist som är anhängiggjord vid en domstol i en medlemsstat kan ge upphov till frågor om huruvida nämnda domstol har internationell behörighet. En sådan situation uppkommer när en talan har anhängiggjorts vid en domstol i en medlemsstat mot en medborgare i en annan medlemsstat, vars hemvist är okänt för nämnda domstol.
Det är visserligen riktigt att den omständigheten att en av parterna i tvisten är utländsk inte beaktas i behörighetsreglerna i förordning nr 44/2001. Det ska emellertid göras åtskillnad mellan å enda sidan frågan om under vilka villkor behörighetsreglerna i förordning nr 44/2001 ska tillämpas och å andra sidan frågan om vilka kriterier som ska gälla för internationell behörighet enligt dessa regler. Det förhållandet att svaranden är utländsk kan dock ge upphov till frågor om huruvida den domstol vid vilken talan väckts har internationell behörighet.
(se punkterna 31, 32 och 35 samt punkt 1 i domslutet)
2. Förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas på så sätt att – i en sådan situation där en konsument som ingått ett avtal om en långfristig fastighetskredit, innehållande ett krav om att medkontrahenten ska meddelas alla adressändringar, har bytt hemvist innan talan väckts mot vederbörande avseende åsidosättande av dennes avtalsenliga förpliktelser – domstolarna i den medlemsstat där konsumenten senast hade hemvist är behöriga att pröva nämnda talan enligt artikel 16.2 i förordning nr 44/2001, när det inte är möjligt för dem att, med tillämpning av artikel 59 i förordningen, fastställa svarandens aktuella hemvist och de saknar bevis för att svaranden har sitt faktiska hemvist utanför unionen.
(se punkt 55 samt punkt 2 i domslutet)
3. Förordning nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas på så sätt att förordningen inte utgör hinder mot tillämpning av en bestämmelse i en medlemsstats nationella processrätt enligt vilken det, för att undvika déni de justice (rättsvägran), föreskrivs att talan kan föras mot en person med okänt hemvist i denna persons frånvaro, om den domstol vid vilken talan väckts, innan den avgör målet, förvissar sig om att samtliga de efterforskningar som krävs enligt omsorgsprincipen och principen om tro och heder har genomförts för att finna svaranden.
(se punkt 55 samt punkt 2 i domslutet)