Mål C-262/10
Döhler Neuenkirchen GmbH
mot
Hauptzollamt Oldenburg
(begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof)
”Tullkodex för gemenskapen — Förordning (EEG) nr 2913/92 — Artikel 204.1 a — Förfarande för aktiv förädling — Suspensionssystem — Uppkomst av en tullskuld — Underlåtenhet att uppfylla förpliktelsen att lämna in en avräkningsnota inom föreskriven frist”
Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 6 september 2012
Domstolsförfarande – Muntligt förfarande – Återupptagande – Skyldighet att återuppta det muntliga förfarandet för att möjliggöra för parterna att yttra sig om rättsfrågor som tas upp i generaladvokatens förslag till avgörande och inte har berörts under det muntliga förfarandet – Föreligger inte
(Artikel 252.2 FEUF, domstolens rättegångsregler, artikel 61)
Tullunion – Uppkomst av en tullskuld till följd av underlåtenhet att uppfylla en skyldighet avseende användningen av det aktuella tullförfarandet – Underlåtenhet som inte leder till fel i tullförfarandet – Räckvidd – Underlåtenhet att iaktta fristen för uppvisande av avräkningsnotan – Omfattas inte – Risk för uppkomst av dubbla tullskulder – Nationella domstolars bedömning
(Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 648/2005, artikel 204.1 a, kommissionens förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 214/2007, artikel 521.1 första stycket och artikel 859 punkt 9)
Se domen.
(se punkterna 29 och 30)
Artikel 204.1 a i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt förordning nr 648/2005, ska tolkas så, att åsidosättandet av förpliktelsen – enligt artikel 521.1 första stycket första strecksatsen i förordning nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 214/2007 – att inom 30 dagar efter det att fristen för att avsluta förfarandet har löpt ut lämna en avräkningsnota till övervakningskontoret, leder till att det uppkommer en tullskuld för samtliga importerade varor för vilka förfarandet ska avslutas, inklusive de som återexporterats utanför Europeiska unionens territorium, i den mån förutsättningarna i artikel 859.9 i förordning nr 2454/93 inte anses vara uppfyllda.
Under dessa förhållanden har uppkomsten av en tullskuld inte karaktären av en sanktion under sådana omständigheter som de i det nationella målet rådande, utan ska anses utgöra en följd av bristande uppfyllelse av erforderliga villkor för erhållande av en fördel som följer av att förfarandet för aktiv förädling enligt ett suspensionssystem tillämpas. Detta förfarande innebär nämligen en villkorad fördel som inte kan beviljas om erforderliga villkor inte är uppfyllda, vilket medför att suspensionssystemet inte kan tillämpas och följaktligen att påförandet av tullen är motiverat.
När det gäller risken för att det ska uppkomma dubbla tullskulder för de varor som inte återexporterats ankommer det på de nationella domstolarna att försäkra sig om att tullmyndigheterna inte förfar på ett sådant sätt att en andra tullskuld uppkommer avseende de varor för vilka en tullskuld redan uppkommit på grund av en tidigare tullgrundande händelse.
(se punkterna 43 och 46–48 samt domslutet)
Mål C-262/10
Döhler Neuenkirchen GmbH
mot
Hauptzollamt Oldenburg
(begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof)
”Tullkodex för gemenskapen — Förordning (EEG) nr 2913/92 — Artikel 204.1 a — Förfarande för aktiv förädling — Suspensionssystem — Uppkomst av en tullskuld — Underlåtenhet att uppfylla förpliktelsen att lämna in en avräkningsnota inom föreskriven frist”
Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 6 september 2012
Domstolsförfarande — Muntligt förfarande — Återupptagande — Skyldighet att återuppta det muntliga förfarandet för att möjliggöra för parterna att yttra sig om rättsfrågor som tas upp i generaladvokatens förslag till avgörande och inte har berörts under det muntliga förfarandet — Föreligger inte
(Artikel 252.2 FEUF, domstolens rättegångsregler, artikel 61)
Tullunion — Uppkomst av en tullskuld till följd av underlåtenhet att uppfylla en skyldighet avseende användningen av det aktuella tullförfarandet — Underlåtenhet som inte leder till fel i tullförfarandet — Räckvidd — Underlåtenhet att iaktta fristen för uppvisande av avräkningsnotan — Omfattas inte — Risk för uppkomst av dubbla tullskulder — Nationella domstolars bedömning
(Rådets förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 648/2005, artikel 204.1 a, kommissionens förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 214/2007, artikel 521.1 första stycket och artikel 859 punkt 9)
Se domen.
(se punkterna 29 och 30)
Artikel 204.1 a i förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt förordning nr 648/2005, ska tolkas så, att åsidosättandet av förpliktelsen – enligt artikel 521.1 första stycket första strecksatsen i förordning nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 214/2007 – att inom 30 dagar efter det att fristen för att avsluta förfarandet har löpt ut lämna en avräkningsnota till övervakningskontoret, leder till att det uppkommer en tullskuld för samtliga importerade varor för vilka förfarandet ska avslutas, inklusive de som återexporterats utanför Europeiska unionens territorium, i den mån förutsättningarna i artikel 859.9 i förordning nr 2454/93 inte anses vara uppfyllda.
Under dessa förhållanden har uppkomsten av en tullskuld inte karaktären av en sanktion under sådana omständigheter som de i det nationella målet rådande, utan ska anses utgöra en följd av bristande uppfyllelse av erforderliga villkor för erhållande av en fördel som följer av att förfarandet för aktiv förädling enligt ett suspensionssystem tillämpas. Detta förfarande innebär nämligen en villkorad fördel som inte kan beviljas om erforderliga villkor inte är uppfyllda, vilket medför att suspensionssystemet inte kan tillämpas och följaktligen att påförandet av tullen är motiverat.
När det gäller risken för att det ska uppkomma dubbla tullskulder för de varor som inte återexporterats ankommer det på de nationella domstolarna att försäkra sig om att tullmyndigheterna inte förfar på ett sådant sätt att en andra tullskuld uppkommer avseende de varor för vilka en tullskuld redan uppkommit på grund av en tidigare tullgrundande händelse.
(se punkterna 43 och 46–48 samt domslutet)