1.

Bundesverwaltungsgericht har genom beslut av den 23 september 2010, vilket inkom till domstolen den 23 november 2010, begärt att domstolen enligt artikel 267 FEUF ska meddela förhandsavgörande angående tolkningen av artiklarna 2.2 punkt 5, 4.3 och 10.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel ( 2 ), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 116/2010 av den 9 februari 2010 ( 3 ) (nedan kallad förordning nr 1924/2006 eller förordningen).

2.

Begäran har framställts i ett mål mellan Deutsches Weintor, som är ett vinodlarkooperativ, och Land Rheinland-Pfalz. Målet rör reklam i vilken ett vin beskrivs som bekömmlich (hälsosamt, sunt, nyttigt) på grund av dess låga syra.

3.

Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida denna beskrivning utgör ett ”hälsopåstående”. Sådana påståenden är generellt förbjudna för alkoholdrycker som vin enligt artikel 4.3 i förordning nr 1924/2006.

4.

För det fall att en sådan beskrivning verkligen ska anses som ett hälsopåstående, varvid tillverkaren eller försäljaren av vinet enligt förordning nr 1924/2006 är förbjuden att använda denna beskrivning i marknadsföringen, önskar den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida detta förbud är förenligt med friheten att välja yrke och näringsfriheten enligt artiklarna 15.1 respektive 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

5.

Syftet med och tillämpningsområdet för förordning nr 1924/2006 beskrivs, i de delar som är relevanta för förevarande mål, enligt följande i artikel 1 i samma förordning:

”1.   Syftet med denna förordning är att harmonisera de bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar och som gäller näringspåståenden och hälsopåståenden, för att säkerställa en välfungerande inre marknad och samtidigt ett högt konsumentskydd.

2.   Förordningen gäller näringspåståenden och hälsopåståenden i sådana kommersiella meddelanden i samband med märkning och presentation av livsmedel och reklam för dessa som ska nå den slutliga konsumenten.

…”

6.

Artikel 2 i förordning nr 1924/2006 har rubriken ”Definitioner”. Artikel 2.2 har följande lydelse:

”Dessutom skall följande definitioner gälla:

…

7.

Artikel 4 i förordning nr 1924/2006 har rubriken ”Villkor för användning av näringspåståenden och hälsopåståenden”. Artikel 4.3 har följande lydelse:

”Drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol får inte förses med hälsopåståenden.

…”

8.

Artikel 5 i förordning nr 1924/2006, med rubriken ”Allmänna villkor”, har följande lydelse i relevanta delar:

”1.   Det skall vara tillåtet att använda näringspåståenden och hälsopåståenden endast om följande villkor uppfylls:

…”

9.

Artikel 6 i förordning nr 1924/2006 har rubriken ”Vetenskapliga belägg för påståenden”. Artikel 6.1 har följande lydelse:

”Näringspåståenden och hälsopåståenden skall grundas på och beläggas med allmänt vedertagna vetenskapliga fakta.”

10.

Mer specificerade bestämmelser om hälsopåståenden återfinns i kapitel IV i förordning nr 1924/2006. I detta kapitel ingår artikel 10, med rubriken ”Särskilda villkor”, med följande lydelse:

”1.   Hälsopåståenden skall förbjudas om de inte uppfyller de allmänna kraven i kapitel II och de särskilda kraven i detta kapitel och är godkända i enlighet med denna förordning och ingår i de förteckningar över godkända påståenden som föreskrivs i artiklarna 13 och 14.

…

3.   Hänvisningar till en allmän, icke specificerad gynnsam effekt av näringsämnet eller livsmedlet för allmän hälsa eller hälsorelaterat välbefinnande får göras endast om de åtföljs av ett bestämt hälsopåstående som ingår i de förteckningar som föreskrivs i artikel 13 eller 14.

…”

11.

Deutsches Weintor är ett vinodlarkooperativ med säte i Ilbesheim i delstaten Rheinland-Pfalz. Kooperativet marknadsför viner av druvorna Dornfelder och Grauer/Weisser Burgunder under benämningen ”Edition Mild”, vilket åtföljs av beskrivningen ”sanfte Säure” (mild syra).

12.

På etiketten anges bland annat följande: ”Vinet får sin milda karaktär genom vår speciella skonsamma LO3-metod för biologisk syrareducering.” På vinflaskornas halsetikett står det ”Edition Mild bekömmlich” (Edition Mild hälsosam/lättsmält). I prislistan beskrivs vinet som ”Edition Mild – sanfte Säure/bekömmlich” (Edition Mild – mild syra/hälsosamt).

13.

Parterna i målet vid den nationella domstolen är oense i frågan huruvida reklam i vilken ett vin beskrivs som bekömmlich (hälsosamt, lättsmält) på grund av dess låga syra innebär att det framförs ett hälsopåstående, i den mening som avses i artikel 2.2 led 5 i förordning nr 1924/2006, och huruvida detta påstående, följaktligen, är förbjudet enligt artikel 4.3 i samma förordning vad rör alkoholdrycker.

14.

Tillsynsmyndigheten för marknadsföring av alkoholdrycker i delstaten Rheinland-Pfalz invände mot beskrivningen ”bekömmlich”, med motiveringen att denna beskrivning utgör ett hälsopåstående, i den mening som avses i förordning nr 1924/2006. Deutsches Weintor väckte talan vid Verwaltungsgericht med yrkande att denna domstol skulle fastställa att ovan beskrivna märkning och reklam är tillåten.

15.

Som motivering gjorde Deutsches Weintor i huvudsak gällande att beteckningen inte utgör ett hälsopåstående, utan bara avser det allmänna välbefinnandet. Förordningen har inte till syfte att reglera påståenden av denna art och begreppet ”hälsopåstående” ska därför tolkas restriktivt.

16.

Genom dom av den 23 april 2009 ogillade Verwaltungsgericht talan.

17.

Genom dom av den 19 augusti 2009 avslog Oberverwaltungsgericht Rheinland-Pfalz överklagandet mot denna dom. Den senare domstolen utgick från att begreppet hälsa i vart fall innefattar ett livsmedels effekter på konsumentens kropp och dess funktioner. I motsats till vad som är fallet med läkemedel har det ingen betydelse huruvida avsikten är att kroppens funktioner ska påverkas.

18.

Oberverwaltungsgericht ansåg att beskrivningen av vinet som bekömmlich innebär en hänvisning till processer i kroppen och inte bara till allmänt välbefinnande. Uttrycket kan förvisso ges en mer allmän betydelse, men vanligen förstås det som en synonym till ord som ”hälsosam”, ”lättsmält” och ”magvänlig”.

19.

Detta har enligt Oberverwaltungsgericht betydelse i samband med konsumtion av vin, eftersom huvudvärk och magbesvär mycket ofta sätts i samband med vin. Under vissa omständigheter kan vin till och med ha en skadlig effekt på den mänskliga organismen och vara beroendeframkallande. Genom att begreppet används i samband med en upplysning om en speciell metod för syrareducering och om mild syra, ser konsumenten att det finns ett samband mellan vinet och avsaknaden av de negativa effekter som är förknippade med konsumtionen.

20.

Deutsches Weintor överklagade till Bundesverwaltungsgericht med motiveringen att Oberverwaltungsgericht tillämpat förordningen felaktigt.

21.

Vad avser relevanta faktiska omständigheter har Bundesverwaltungsgericht i begäran om förhandsavgörande förklarat att Oberverwaltungsgericht har utgått från att en informerad och medveten genomsnittskonsument, genom presentationen och reklamen, gör en koppling mellan den av Deutsches Weintor använda beteckningen och vinets syra. Vinet sägs vara särskilt bekömmlich (hälsosamt) på grund av att syran minskats genom en särskild process, som gör att syran är ”mild”. Härigenom poängteras för konsumenterna att vinet är särskilt skonsamt för magen.

22.

Den hänskjutande domstolen har anmärkt att den endast är behörig att pröva själva rättsfrågan, varför den är bunden av vad underrätterna har fastslagit rörande beskrivningen ”bekömmlich”. Den anser vidare att Deutsches Weintors invändningar inte är övertygande.

23.

Den hänskjutande domstolen är emellertid tveksam till underrätternas slutsats att begreppet ”hälsopåstående” ska ges en vid tolkning, och således även till huruvida konstaterandena om de faktiska omständigheterna ger stöd för slutsatsen att det här är fråga om ett ”hälsopåstående”.

24.

Bundesverwaltungsgericht anser härvid att det, för att det ska anses att det är fråga om ett hälsopåstående, i den mening som avses i förordning nr 1924/2006, inte kan räcka att det påstås att kroppens funktioner bibehålls oförändrade eller endast påverkas tillfälligt. Tvärtom måste utgångspunkten vara att det inte kan anses vara fråga om ett hälsopåstående förrän ett livsmedel påstås ha bestående effekt på längre sikt på det fysiska tillståndet eller välbefinnandet och inte enbart en sådan kortvarig effekt på ämnesomsättningen som inte påverkar konstitutionen, och därmed inte heller hälsotillståndet.

25.

Enligt Bundesverwaltungsgericht rör beskrivningen av de av Deutsches Weintor marknadsförda vinerna som bekömmlich genom sin milda syra endast frågan hur lättsmälta de är. Det är endast fråga om ett påstående att vinet vid matsmältningen inte orsakar några magbesvär, eller mindre magbesvär än man kan förvänta sig från ett vin av denna typ och kvalitet. Det framstår som långsökt att se detta som en konkret hänvisning till hälsa eller ens som ett allmänt påstående att vinkonsumtion rent allmänt utgör en del av en ”hälsosam” diet.

26.

Med den första frågan önskar den hänskjutande domstolen därför få klarhet i huruvida också uppgifter om övergående fördelar, som bara gäller medan ett livsmedel konsumeras och spjälkas, i sig kan anses vara ett hälsopåstående, i den mening som avses i förordning nr 1924/2006.

27.

Vad rör fråga 2 har den hänskjutande domstolen anmärkt att såsom den ser det är förordningens syfte att endast reglera hälsopåståenden om att livsmedel eller en beståndsdel har välgörande verkningar, varför de enda påståenden som kan beaktas är påståenden som går ut på att konsumtion av livsmedlet förbättrar konsumentens hälsa.

28.

Den hänskjutande domstolen är osäker på huruvida en sådan hälsoförbättring kan uppstå redan genom att ett livsmedel är mindre ohälsosamt än liknande produkter i samma kategori och att det således räcker med en relativ nytta. Om det rör sig om livsmedel med ämnen som kan ge effekter som anses negativa (syra i vinet i det aktuella fallet) är det enligt allmänt språkbruk inte rimligt att kategorisera en produkt som hälsofrämjande enbart på grund av att den har något mindre negativa effekter än jämförbara produkter.

29.

Enligt Bundesverwaltungsgericht måste det också avgöras huruvida förbudet är förenligt med de grundläggande rättigheterna och särskilt friheten att välja yrke och näringsfriheten, enligt artiklarna 15.1 respektive 16 i stadgan. Om en traditionell beskrivning av en dryck som ”bekömmlich” anses vara ett hälsopåstående, i den mening som avses i förordning nr 1924/2006, och således inte får framföras vad avser viner, skulle detta – enligt Bundesverwaltungsgerichts ståndpunkt – gå utöver förordningens syfte och kunna utgöra en oproportionerlig inskränkning av dessa grundläggande rättigheter.

30.

Mot denna bakgrund beslutade Bundesverwaltungsgericht att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

31.

Den hänskjutande domstolen har ställt frågorna 1 och 2, som ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida uttrycket ”hälsopåstående” i artikel 2.2 led 5 i förordning nr 1924/2006 ska tolkas så, att det även omfattar ett påstående som bara hänvisar till en tillfällig gynnsam effekt på det fysiska tillståndet, som är begränsad till tiden då livsmedlet konsumeras och spjälkas, och endast anger att det aktuella livsmedlets negativa effekter på det fysiska tillståndet är mindre omfattande än vad som normalt är fallet med livsmedel av detta slag.

32.

Skriftliga yttranden har i förevarande mål ingetts av Deutsches Weintor, Land Rheinland-Pfalz, den tjeckiska, den estniska, den franska, den ungerska och den finländska regeringen samt av Europaparlamentet och kommissionen. Alla utom den estniska, den franska, den ungerska och den finländska regeringen deltog också vid den muntliga förhandlingen den 19 januari 2012.

33.

Deutsches Weintor och den tjeckiska regeringen har gjort gällande att uttrycket ”hälsopåstående” i förordning nr 1924/2006 ska tolkas restriktivt. De har därför föreslagit att frågorna 1 och 2 ska besvaras enligt följande. Påståendet måste röra en nyttoverkan i näringsmässigt eller fysiskt avseende som leder till en permanent förbättring av det fysiska tillståndet, snarare än en tillfällig förbättring. Enligt Deutsches Weintor är det vidare inte tillräckligt att det påstås att det aktuella livsmedlets eventuella negativa verkningar är mindre än vad som normalt är fallet med livsmedel av detta slag.

34.

Övriga rättegångsdeltagare som har yttrat sig angående fråga 1 – särskilt Land Rheinland-Pfalz, den franska, den estniska, den finländska och den ungerska regeringen samt kommissionen – har gjort gällande att uttrycket ska ges en vidare tolkning och att en tillfällig inverkan på det fysiska tillståndet, som är begränsad till tiden då livsmedlet konsumeras och spjälkas, kan vara tillräcklig för att en beskrivning av det slag som är i fråga i målet vid den nationella domstolen ska kunna anses vara ett hälsopåstående, i den mening som avses i förordning nr 1924/2006.

35.

Vad avser fråga 2, huruvida det räcker att påståendet går ut på att ett livsmedel är mindre negativt för hälsan än liknande produkter, har de förslagit svar som går tvärtemot Deutsches Weintors förslag till svar eller gjort gällande att ett separat svar är onödigt eller irrelevant.

36.

Jag vill inledningsvis understryka att i förevarande mål om förhandsavgörande ankommer det inte på domstolen att avgöra vad som verkligen menas eller underförstås i beskrivningen av vinet som ”bekömmlich” tillsammans med uppgiften om vinets milda syra – eller annan information på etiketten angående den speciella processen för att minska vinets syra – med utgångspunkt från en genomsnittskonsuments förståelse, enligt vad som framgår av skäl 16 i förordning nr 1924/2006. Domstolen behöver inte heller slutgiltigt avgöra huruvida förevarande beskrivning utifrån nämnda utgångspunkt utgör ett ”hälsopåstående”, i den mening som avses i förordningen.

37.

Det ankommer i stället på den nationella domstolen att göra dessa bedömningar med beaktande av relevanta bestämmelser i förordning nr 1924/2006, såsom denna har tolkats av domstolen.

38.

Det ska i detta sammanhang anmärkas att den hänskjutande domstolen i begäran om förhandsavgörande redan har förklarat att Verwaltungsgericht – vars bedömning den hänskjutande domstolen i princip är bunden av – har fastställt att ifrågavarande beskrivning (tvärtemot vad Deutsches Weintor anser) av en informerad och medveten genomsnittskonsument inte uppfattas som om den syftar på allmänt välbefinnande eller på vinets allmänna egenskaper, såsom dess smak, utan på vinets milda syra, med påstående att vinet är milt för magen och därför lättsmält.

39.

Det är utifrån detta sammanhang som domstolen måste pröva de specifika tolkningsfrågorna, varvid den första frågan i princip är huruvida uttrycket ”hälsopåstående”, i artikel 2.2 led 5 i förordning nr 1924/2006, även omfattar beskrivningar eller påståenden som endast underförstår eller antyder en tillfällig positiv inverkan på det fysiska tillståndet, såsom en verkan på magen som bara varar så länge vinet konsumeras och spjälkas.

40.

I detta sammanhang ska det först anmärkas att definitionen av hälsopåstående i artikel 2.2 led 5 i förordning nr 1924/2006 är tämligen allmänt hållen och syftar på varje påstående som anger, föreslår eller antyder att ”det finns ett samband mellan en kategori av ett livsmedel, ett livsmedel eller en av dess beståndsdelar och hälsa”.

41.

Såsom flera rättegångsdeltagare har anmärkt innehåller förordningen inte på något ställe upplysningar om vad som ska förstås med ”hälsa”. Det kan dock med säkerhet sägas att uttrycket normalt sett syftar på en persons fysiska och mentala tillstånd, både – och med viss tvetydighet – i meningen att människan till kropp och själ upplever en viss nivå av välmående eller prestationsförmåga (en person kan således vara vid ”god hälsa” eller vid ”dålig hälsa”) och i betydelsen det ideala tillståndet av fullständigt fysiskt och mentalt välbefinnande. ( 4 ) Det framgår särskilt av artikel 13.1 i förordning nr 1924/2006 att uttrycket hälsa i förordningens mening inte bara omfattar kroppens funktion utan även en persons psykologiska och beteendemässiga funktioner.

42.

Vad avser innebörden av uttrycket ”hälsopåstående” framgår det av flera bestämmelser i förordning nr 1924/2006 att ett sådant påstående bygger på presumtionen att produkten kommer att ha en välgörande inverkan på en persons fysiska tillstånd (eller mentala tillstånd, men detta saknar betydelse i förevarande sammanhang).

43.

I skäl 6 i förordning nr 1924/2006 anges uttryckligen att, vad avser näringspåståenden, är det endast ogynnsamma påståenden som inte omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning. Enligt min mening följer det emellertid, inte bara av det allmänna syftet med det konsumentskydd som föreskrivs i förordningen (se särskilt skäl 1), utan också av andra bestämmelser – särskilt skäl 10, där det talas om ”näringsmässiga, fysiologiska eller andra hälsorelaterade fördelar”, skäl 14, som endast avser ämnen för vilka det påstås att de har en gynnsam effekt, och artikel 5.1 a och 5.2, vilka på samma sätt rör påstådda gynnsamma effekter – härav att ett ”hälsopåstående”, i den mening som avses i förordningen, måste handla om en positiv, välgörande inverkan på kroppens funktion.

44.

Det ska slutligen anmärkas att det framgår av definitionen av begreppet ”påstående”i artikel 2.2 led 1 i förordning nr 1924/2006 att beskrivningen, för att det ska anses vara fråga om ett hälsopåstående, i den mening som avses i förordningen, måste antyda att det berörda livsmedlet har ”särskilda egenskaper”, det vill säga ger särskilt angivna hälsofördelar eller en gynnsam fysiologisk effekt. Jag delar kommissionens ståndpunkt att ospecificerade positiva fysiologiska eller metaboliska effekter (av det slag som anges i begäran om förhandsavgörande) som endast har ett vagt och allmänt samband med konsumtion av livsmedlet, eller livsmedel av detta slag – som att den mänskliga organismen ges föda, vilket naturligtvis är av avgörande betydelse för att upprätthålla kroppens funktioner – i princip inte ingår som en del av uttrycket ”hälsopåstående”.

45.

Samtidigt ser jag inget stöd i förordning nr 1924/2006 eller andra övertygande skäl för att, till de ovan beskrivna beståndsdelarna i konceptet, lägga till hur långvarig eller stadig en (gynnsam) effekt på det fysiska tillstånd eller kroppens funktioner är, eller borde vara, som en del i uttrycket ”hälsopåstående”, i den mening som avses i förordningen.

46.

För det första framstår det som konstlat att begreppsmässigt exkludera tillfälliga effekter på det fysiska välbefinnandet från begreppet ”hälsa”. Det allmänna hälsotillståndet, å ena sidan, och mer tillfälliga och situationsberoende tillstånd av välbefinnande – eller en subjektiv upplevelse av ohälsa – hos en person, å andra sidan, har nämligen ett mycket nära samband. Jag konstaterar, i likhet med kommissionen, att många läkemedel endast ger tillfällig lindring eller endast har kortvariga effekter på människokroppen, utan att det för den skull råder någon oenighet om att dessa läkemedel ändå påverkar hälsan.

47.

För det andra och som redan nämnts ovan har lagstiftaren uppenbarligen valt att ge begreppet ”hälsopåstående” en vid definition, vilket ligger helt i linje med den höga skyddsnivå för konsumenterna som eftersträvas med förordning nr 1924/2006, såsom framgår av skäl 1 i förordningen.

48.

Förordningen har ‐ med tanke på den förbättrade image ett hälsopåstående oftast ger det aktuella livsmedlet och den köpfrämjande inverkan sådana påståendena kan ha hos konsumenterna ‐ särskilt till syfte att skydda konsumenten från vilseledande och/eller osanna påståenden, detta främst genom kravet på att sådana påståenden måste vara vetenskapligt bevisade. ( 5 )

49.

Vad rör alkoholdrycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol förbjuder artikel 4.3 i förordning nr 1924/2006 generellt – det vill säga oavsett huruvida den antydda gynnsamma effekten är sann och stöds av vetenskaplig bevisning – att hälsopåståenden används. Detsamma gäller för hänvisningar till allmänna, ospecificerade positiva effekter som näringsämnet eller livsmedlet ger för god hälsa rent allmänt eller för hälsorelaterat välbefinnande, i den mening som avses i artikel 10.3 i förordningen (eftersom ett hälsopåstående måste vara specifikt). Eftersom alkoholkonsumtion är förknippad med risker för missbruk och beroende måste det mer långtgående målet här vara att undvika alla former av positiva hälsorelaterade uppgifter som rent allmänt kan uppmuntra till konsumtion av alkoholdrycker.

50.

Enligt min mening skulle det strida mot de syften som anges för förordning nr 1924/2006 att ge en så inskränkt definition av begreppet ”hälsopåstående” att det inte omfattar påståenden som rör en tillfällig gynnsam effekt på det fysiska tillståndet. Såsom flera av rättegångsdeltagarna har understrukit kan en sådan definition leda till att ett stort antal produkter och påståenden inte omfattas av förordningens skydd, trots att antydningar om en positiv – om än tillfällig – fysiologisk effekt, kan antas uppmuntra till konsumtion av livsmedlet eller ämnet som avses.

51.

Slutligen skulle den distinktion som föreslås i fråga 1 också rent praktiskt vålla ytterligare avgränsningsproblem – som när den påstådda effekten på kroppens funktion slutar vara tillfällig och börjar bli långvarig eller stadig – och den skulle således göra det svårare att tillämpa förordning nr 1924/2006 på ett konsekvent och förutsägbart sätt.

52.

Vad vidare rör frågan huruvida begreppet ”hälsopåstående”, i den mening som avses i förordning nr 1924/2006, omfattar ett påstående där det endast antyds att den lägre halten av ett ämne gör att de negativa effekterna av ett visst livsmedel blir mindre för det fysiska välbefinnandet än vad som normalt sett är fallet med livsmedel av detta slag, ska det inledningsvis anmärkas att det – såsom den hänskjutande domstolen med rätta har anmärkt – klart och tydligt framgår av skäl 15 i förordning nr 1924/2006 och av artikel 5.1 a i samma förordning att detta begrepp också omfattar påståenden i vilka det antyds en hälsopåverkan som beror på att ett ämne inte förekommer i ett livsmedel, eller endast förekommer i mindre mån, såsom den lägre syran i det här aktuella vinet.

53.

Vad närmare bestämt rör frågan huruvida ett sådant påstående kan bestå av att man låter förstå eller antyder att livsmedlet endast är mindre skadligt än liknande varor i samma kategori eller slag – i förevarande fall, vin – har det ovan anmärkts att detta uttryck bygger på antagandet att det kommer att uppstå en särskild positiv eller gynnsam inverkan på hälsan eller kroppens funktion. För att det ska kunna anses vara fråga om påstående om gynnsam effekt på hälsan måste det finnas något att jämföra med, det vill säga en jämförbar vara.

54.

Enligt min mening kan den påstådda gynnsamma fysiologiska inverkan således ligga i en begränsad och relativ fördel för hälsan, däribland en fördel som beror på den omständigheten att ett visst livsmedel är mindre skadligt för kroppens funktion än vad som normalt är fallet med livsmedel av detta slag.

55.

Jag vill härvid erinra om att uttrycket ”hälsopåstående”, såsom framgår av vad som ovan har anförts, ska ges en vid definition. Den omständigheten att detta kräver att någon antyder eller låter förstå att en vara har en positiv eller gynnsam effekt för hälsan betyder dock inte att det måste påstås att produkten ger en verklig förbättring av konsumentens allmänna hälsotillstånd eller verkligen är kurerande, såsom fallet är med läkemedel.

56.

En sådan tolkning ligger enligt min mening också i linje med syftet med förordning nr 1924/2006, såsom detta har beskrivits ovan, nämligen att uppnå en hög nivå av konsumentskydd.

57.

I detta sammanhang är det också sant att ett påstående som endast rör en relativ hälsofördel, och som består i ett löfte om mindre negativ effekt på vissa kroppsfunktioner som matsmältningen, kan påverka konsumentens vanor och uppmuntra till konsumtion av det aktuella livsmedlet. Vad avser det aktuella vinet kan antydningen om att vinet är lättare att spjälka än andra viner tveklöst få en konsument att lämna sina preferenser för andra drycker som i övrigt är jämförbara, men det är också tänkbart att ett sådant påstående i absoluta termer uppmuntrar till konsumtion av drycken i fråga och till och med kan locka nya konsumenter, särskilt konsumenter med känslig mage.

58.

Mot denna bakgrund föreslår jag att frågorna 1 och 2 ska besvaras enligt följande. Uttrycket ”hälsopåstående” i artikel 2.2 led 5 i förordning nr 1924/2006 ska tolkas så, att det även omfattar ett påstående som bara hänvisar till en tillfällig, välgörande verkan för det fysiska tillståndet, som är begränsad till tiden då livsmedlet konsumeras och spjälkas, däri inbegripet påståenden som går ut på att den lägre halten av ett ämne gör att de negativa effekterna av ett visst livsmedel blir mindre för det fysiska välbefinnandet än vad som normalt sett är fallet med livsmedel av detta slag.

59.

För det fall att frågorna 1 och 2 besvaras jakande vill den hänskjutande domstolen få klarhet i huruvida det allmänna förbudet i artikel 4.3 i förordning nr 1924/2006 mot hälsopåståenden av det aktuella slaget vad rör alkoholdrycker som vin är förenligt med stadgan, särskilt friheten att välja yrke och näringsfriheten enligt artiklarna 15.1 respektive 16 i stadgan.

60.

Deutsches Weintor anser att fråga 3 måste besvaras nekande. Enligt dess mening utgör förbudet mot hälsopåståenden av det aktuella slaget en oproportionerlig inskränkning i vinproducenters och vinförsäljares yrkesval och näringsidkande.

61.

Övriga deltagare som har kommenterat fråga 3 anser däremot att det allmänna förbudet i artikel 4.3 i förordning nr 1924/2006 mot hälsopåståenden som rör alkoholdrycker är motiverat och proportionerligt, särskilt med hänsyn till de faror som är förknippade med konsumtion av alkoholdrycker, varför det uppfyller stadgans krav. Europaparlamentet, som har koncentrerat sina kommentarer till fråga 3, anser på samma sätt att utredningen i denna fråga inte har visat på någon omständighet som gör att förordning nr 1924/2006 ska anses ogiltig.

62.

Det ska inledningsvis erinras om att enligt artikel 6.1 FEU ska Europeiska unionen erkänna de rättigheter, friheter och principer som fastställs i stadgan, ”som ska ha samma rättsliga värde som fördragen”.

63.

Frågan blir därför – i den del som artikel 4.3 i förordningen förbjuder att drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol marknadsförs med hjälp av ”hälsopåståenden”, i den mening som beskrivits ovan – om förordning nr 1924/2006 är förenlig med de grundläggande rättigheter som har stadfästs i stadgan, och särskilt artiklarna 15.1 och 16 i stadgan.

64.

I artiklarna 15.1 och 16 i stadgan stadfästs friheten att välja ett yrke och näringsfriheten, vilka domstolen redan har erkänt som allmänna unionsrättsliga principer. ( 6 ) Enligt denna rättspraxis sammanfaller näringsfriheten med yrkesfriheten. ( 7 )

65.

Det ska härvid anmärkas att i den del som det aktuella förbudet mot hälsopåståenden rör märkning, marknadsföring och information avseende alkoholdrycker, och således innebär vissa begränsningar i den verksamhet som producenter och marknadsförare av sådana produkter bedriver, måste det anses kunna inverka på näringsfriheten och yrkesfriheten. ( 8 )

66.

Det framgår emellertid av domstolens fasta praxis att grundläggande rättigheter av detta slag inte är absoluta rättigheter utan måste bedömas utifrån deras funktion i samhället. Dessa rättigheter kan följaktligen begränsas, särskilt inom ramen för en gemensam organisation av marknader, förutsatt att dessa begränsningar faktiskt motsvarar ett allmänintresse som eftersträvas av unionen och inte utgör något oproportionerligt och oacceptabelt ingrepp med beaktande av det eftersträvade målet, så att själva grunden för de således garanterade rättigheterna påverkas. ( 9 )

67.

I artikel 52.1 i stadgan tillåts likaledes att utövandet av sådana rättigheter som dem som slås fast i artiklarna 15 och 16 i densamma begränsas, under förutsättning att begränsningarna föreskrivs i lag, att de är förenliga med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter och, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast görs om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller mot behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.

68.

Med hänsyn till dessa kriterier ska det i förevarande fall anmärkas att syftet med förordning nr 1924/2006 – enligt skäl 1 i förordningen och såsom det har utretts ovan – är att garantera en hög nivå på konsumentskyddet. Vad rör förbudet i artikel 4.3 är förordningens syfte – såsom även framgår av skälen 10 och 18 – att säkerställa en hög nivå på skyddet för folkhälsan, genom att, med hänsyn till de risker för skadliga effekter och missbruk som är förknippade med konsumtion av alkohol, hindra varje form av positiva associationer mellan hälsa och konsumtion av alkoholdrycker, utan hänsyn till om sådana hälsopåståenden är vetenskapligt bevisade eller inte.

69.

Domstolen har härvid vid flera tillfällen fastslagit att åtgärder som begränsar möjligheterna att marknadsföra alkoholdrycker, i syfte att bekämpa alkoholmissbruk, har sin grund i oro för folkhälsan och skydd för folkhälsan, och att folkhälsan utgör ett allmänt unionsrättsligt intresse, såsom även framgår av artikel 9 FEUF. ( 10 )

70.

Det ska vidare anmärkas att även om dessa rättigheter kan påverkas av det aktuella förbudet, går det inte att säga att själva essensen av friheten att välja yrke och näringsfriheten äventyras av förbudet, eftersom förbudet mot hälsopåståenden, i den mening som avses i artikel 2.2 led 5 i förordning nr 1924/2006, vad avser alkoholdrycker som vin, endast medför begränsningar inom ett avgränsat område som ingår i den affärsverksamhet som bedrivs av dem som tillverkar eller marknadsför dessa drycker. ( 11 )

71.

Slutligen utgör förbudet i artikel 4.3 i förordning nr 1924/2006 enligt min mening en lämplig åtgärd i syfte att skydda folkhälsan, enligt vad som framgår ovan, och detta förbud går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta syfte, med hänsyn till den fara för beroende och missbruk och andra möjliga skadliga effekter som är förknippade med konsumtion av alkohol.

72.

Det ska härvid anmärkas att domstolen har fastställt att vikten av de eftersträvade målen vad rör folkhälsan kan göra det befogat att vidta åtgärder som har negativa konsekvenser, till och med betydande sådana, för vissa näringsidkare. ( 12 )

73.

Jag vill vidare understryka att det aktuella förbudet trots allt är begränsat till användning av hälsopåståenden, i den mening som avses i artikel 2.2 led 5 i förordning nr 1924/2006, det vill säga till beskrivningar eller information som anspelar på en särskild, positiv inverkan på hälsan, såsom beskrivs ovan. Det är däremot fortfarande tillåtet att göra andra påståenden och ange annan information i märkningen som inte innehåller sådana antydningar – exempelvis information om produktens eller näringsämnets objektiva egenskaper – och detta även vad gäller alkoholdrycker.

74.

Jag anser därför att, trots att den hänskjutande domstolen anser att beskrivningen av de aktuella vinerna – det vill säga uttrycket ”bekömmlich”, tillsammans med hänvisningen till vinernas låga syra och en viss tillverkningsprocess – av en genomsnittskonsument uppfattas som ett påstående om positiva effekter på kroppens funktion, och således utgör ett ”hälsopåstående” i den mening som avses i artikel 4.3 i förordning nr 1924/2006, det inte är säkert att så ska anses vara fallet om etiketten endast innehåller en ensam uppgift om vinets låga syra.

75.

Fråga 3 ska därför besvaras enligt följande. Det generella förbudet i artikel 4.3 i förordning nr 1924/2006 mot användning av hälsopåståenden, av det här aktuella slaget, angående alkoholdrycker, som vin, är förenligt med artikel 6.1 FEU, jämförd med friheten att välja yrke och näringsfriheten enligt artikel 15.1 respektive 16 i stadgan.

76.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att domstolen ska besvara de tolkningsfrågor som har ställts av Bundesverwaltungsgericht på följande sätt: