|
26.5.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 151/9 |
Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 16 februari 2012 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio — Italien) — Emanuele Ferazzoli m.fl. mot Ministero dell’Interno
(Förenade målen C-164/10 till C-176/10) (1)
(Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Etableringsfrihet - Frihet att tillhandahålla tjänster - Hasardspel - Upptagande av vadhållningsinsatser i samband med sportevenemang - Krav på koncession - Konsekvenser av ett åsidosättande av unionsrätten vid tilldelning av koncessioner - Tilldelning av 16 300 ytterligare koncessioner - Likabehandlingsprincipen och kravet på transparens - Rättssäkerhetsprincipen - Skydd för tidigare koncessionshavare - Nationell lagstiftning - Minsta tillåtna avstånd mellan vadslagningsställen - Tillåtlighet - Gränsöverskridande verksamhet som kan likställas med den som är föremål för koncessionen - Förbud i den nationella lagstiftningen - Tillåtlighet)
2012/C 151/16
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio.
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Emanuele Ferazzoli (C-164/10), Cosima Barberio (C-165/10), Patrizia Banchetti (C-166/10), Andrea Palomba (C-167/10), Michele Fanelli (C-168/10), Sandra Castronovo (C-169/10), Mirko De Filippo (C-170/10), Andrea Sacripanti (C-171/10), Emiliano Orru’ (C-172/10), Fabrizio Cariulo (C-173/10), Paola Tonachella (C-174/10), Pietro Calogero (C-175/10), Danilo Spina (C-176/10)
Motpart: Ministero dell’Interno
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Tribunale Amministrativo Regionale del Lazio — Fri rörlighet för personer — Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Verksamhet med upptagande av vadhållningsinsatser — Nationell lagstiftning enligt vilken endast nationella näringsidkare som har beviljats koncession därtill får bedriva verksamhet avseende upptagande av vadhållningsinsatser — Begränsningar i fråga om öppnande av nya vadhållningslokaler som gäller för innehavare av nya koncessioner — Koncessionerna upphör att gälla om innehavaren anordnar gränsöverskridande spel som liknar dem som anses vara ”offentliga” — Fråga om förenligheten med artiklarna 43 och 49 EG
Avgörande
|
1. |
Artiklarna 43 EG och 49 EG samt likabehandlings- och effektivitetsprinciperna ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstat — som i strid med unionsrätten har uteslutit en kategori aktörer från att tilldelas koncessioner för att bedriva en ekonomisk verksamhet och som, för att rätta till detta åsidosättande, delar ut ett stort antal nya koncessioner — att skydda marknadsandelar som redan existerande aktörer har förvärvat, genom att bland annat föreskriva om ett minsta avstånd mellan nya koncessionshavares och redan existerande aktörers etableringar. |
|
2. |
Artiklarna 43 EG och 49 EG ska tolkas så, att de utgör hinder mot att personer, som är knutna till en aktör som i strid med unionsrätten har uteslutits från att delta i ett upphandlingsförfarande påförs påföljder för att ha bedrivit organiserad verksamhet avseende upptagande av vadhållningsinsatser utan koncession eller polistillstånd, och detta även efter den nya upphandling som genomförts för att gottgöra detta åsidosättande av unionsrätten, i den mån som den nya upphandlingen och tilldelningen av nya koncessioner inte på ett effektivt sätt har gottgjort för den rättsstridiga uteslutningen av nämnda aktör från att delta i den tidigare upphandlingen. |
|
3. |
Det följer av artiklarna 43 EG och 49 EG, likabehandlingsprincipen, kravet på transparens samt rättssäkerhetsprincipen att villkoren och bestämmelserna för ett sådant upphandlingsförfarande som det som är aktuellt i målen vid den hänskjutande domstolen, och i synnerhet bestämmelserna om förverkande av koncessioner som tilldelats i samband med en sådan upphandling — såsom bestämmelserna i artikel 23.2 a och 23.3 i förslaget till avtal mellan den självständiga myndigheten för statsmonopolen och den som tilldelas koncession avseende andra hasardspel än spel på hästkapplöpningar — ska vara formulerade på ett klart, precist och entydigt sätt, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra. |