|
5.5.2012 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 133/7 |
Domstolens dom (första avdelningen) av den 15 mars 2012 (begäran om förhandsavgörande från Okresný súd Prešov — Slovakien) — Jana Pereničová och Vladislav Perenič mot SOS financ spol. s r. o.
(Mål C-453/10) (1)
(Konsumentskydd - Konsumentkreditavtal - Felaktigt angivande av årlig effektiv ränta - Betydelsen av otillbörliga affärsmetoder och oskäliga villkor för giltigheten av avtalet som sådant)
2012/C 133/11
Rättegångsspråk: slovakiska
Hänskjutande domstol
Okresný súd Prešov
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: Jana Pereničová och Vladislav Perenič
Svarande: SOS financ spol. s r. o.
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Okresný súd Prešov — Tolkning av artiklarna 4.1 och 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktivet om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, s. 22) — Konsumentkreditavtal i vilket en ockerränta föreskrivs — Fråga vilken betydelse förekomsten av otillbörliga affärsmetoder och oskäliga villkor har för giltigheten av avtalet som sådant
Domslut
|
1. |
Artikel 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att den domstol som prövar saken — vid bedömningen av huruvida ett avtal som ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument och som innehåller ett eller flera oskäliga villkor kan bestå utan dessa villkor — inte kan grunda sitt avgörande endast på att det eventuellt är förmånligt för en av parterna, i detta fall konsumenten, att avtalet förklaras ogiltigt i sin helhet. Direktivet utgör emellertid inte hinder för att en medlemsstat, med iakttagande av unionsrätten, föreskriver att ett avtal som ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument och som innehåller ett eller flera oskäliga villkor är ogiltigt i sin helhet om detta leder till ett bättre skydd för konsumenten. |
|
2. |
En affärsmetod, såsom den som är i fråga i det nationella målet, som innebär att den årliga effektiva ränta som anges i ett kreditavtal är lägre än den verkliga effektiva räntan ska anses ”vilseledande” i den mening som avses i artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder), såvitt den medför eller sannolikt kommer att medföra att genomsnittskonsumenten fattar ett affärsbeslut som han eller hon annars inte skulle ha fattat. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida så är fallet i det mål den har att avgöra. Fastställandet av att en sådan affärsmetod är otillbörlig utgör ett av de kriterier utifrån vilka den behöriga domstolen, enligt artikel 4.1 i direktiv 93/13, kan bedöma huruvida avtalsvillkoren avseende konsumentens kreditkostnad är oskäliga. Detta fastställande har emellertid ingen direkt betydelse för bedömningen av huruvida det kreditavtal som ingåtts är giltigt enligt artikel 6.1 i direktiv 93/13. |