1. Talan om ogiltigförklaring – Tidsfrister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa
(Artiklarna 230 femte stycket EG och 254.3 EG)
2. Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Talan väckt mot ett beslut av rådet att endast bevilja delvis tillgång till en handling – En utomstående har offentliggjort hela den nämnda handlingen – Det berättigade intresset av att få saken prövad kvarstår – Upptagande till sakprövning
(Artikel 266.1 FEUF; Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001)
3. Europeiska unionen – Institutionerna – Allmänhetens rätt till tillgång till handlingar – Förordning nr 1049/2001 – Undantag från rätten till tillgång till handlingar – Skydd för beslutsprocessen
(Europaparlamentets och rådets förordning nr 1049/2001, artiklarna 1 och 4)
1. Det framgår av själva lydelsen i artikel 230 femte stycket EG att den tidpunkt då sökanden fick kännedom om den angripna rättsakten utgör ett kriterium för när fristen att väcka talan ska börja löpa, som är subsidiärt i förhållande till offentliggörandet eller delgivningen av rättsakten.
Den dag då sökanden fick kännedom om det angripna beslutet kan inte tjäna som utgångspunkt för beräkningen av fristen för att väcka talan, då beslutet delgavs med tillämpning av artikel 254.3 EG.
Då mottagaren delgetts beslutet är det detta datum som gäller för beräkningen av fristen för att väcka talan enligt artikel 230 femte stycket EG och inte den dag då vederbörande fick kännedom om beslutet. Den senare tidpunkten används endast i andra hand för det fall delgivning inte skett.
(se punkt 28)
2. En sökandes berättigade intresse av att få saken prövad ska, vad avser talans föremål, föreligga när talan väcks med risk för att den annars avvisas. Tvistens föremål ska, liksom det berättigade intresset av att få saken prövad, bestå fram till domstolsavgörandet, vilket förutsätter att utgången av talan kan medföra en fördel för den som väckt den. Om klagandens berättigade intresse av att få saken prövad upphör under förfarandets gång kan ett avgörande i sak av tribunalen emellertid inte medföra någon fördel för honom eller henne.
Det förhållandet att den fullständiga versionen av den begärda handlingen offentliggjorts på en utomstående organisations webbplats innebär inte att sökanden inte har eller inte längre har något intresse av att det beslut varigenom han eller hon nekas tillgång till hela den nämnda handlingen ogiltigförklaras.
En sökande bevarar i synnerhet ett berättigat intresse av att en rättsakt som har antagits av en gemenskapsinstitution ogiltigförklaras, för att undvika att dess påstådda rättsstridighet upprepas i framtiden. Ett sådant berättigat intresse av att få saken prövad följer av artikel 266 första stycket FEUF. Enligt denna artikel ska de institutioner vilkas rättsakt har förklarats ogiltig vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen. Ett sådant berättigat intresse av att få saken prövad föreligger förvisso endast om den åberopade rättsstridigheten riskerar att upprepas oberoende av de faktiska omständigheterna i det fall som gav upphov till sökandens talan. Så är fallet med en talan om ogiltigförklaring som väckts mot ett beslut av rådet att neka fullständig tillgång till en handling, då den rättsstridighet som sökanden gjort gällande grundas på en tolkning av ett av de undantag som föreskrivs i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, som det finns stora möjligheter att rådet kommer att upprepa vid en förnyad ansökan, och sökanden, en förening som har som mål att främja öppenhet inom Europeiska unionen, kan tänkas inkomma med liknande ansökningar i framtiden avseende samma typ av handlingar.
Den som offentliggjort de omstridda uppgifterna är inte rådet, som medgett att det finns ett allmänintresse av att sådana uppgifter lämnas ut, utan en utomstående som inte iakttagit de regler som gäller för utlämnande av rådets handlingar. Denne utomståendes agerande är utan betydelse för bedömningen av om sökanden har något intresse av att ett sådant beslut ogiltigförklaras.
Även om sökanden fått tillgång till innehållet i de upplysningar som rådet nekat tillgång till så har sökanden intresse av att det angripna beslutet ogiltigförklaras.
(se punkterna 33–37)
3. Med beaktande av de syften som eftersträvas i förordning nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, särskilt den omständigheten, vilken det erinras om i skäl 2 i förordningen, att allmänhetens rätt till tillgång till institutionernas handlingar har ett samband med dessa institutioners demokratiska karaktär och den omständigheten att den nämnda förordningen, såsom anges i skäl 4 och artikel 1, syftar till att ge allmänheten största möjliga tillgång till handlingar, ska de undantag som räknas upp i artikel 4 i förordningen tolkas och tillämpas strikt.
Allmänhetens rätt till en så omfattande tillgång till handlingar som möjligt innebär således en rätt för denna att få del av det fullständiga innehållet i begärda handlingar. Denna rättighet kan endast begränsas genom en strikt tillämpning av de undantag som föreskrivs i förordning nr 1049/2001. Om endast en del av en handling omfattas av ett undantag ska övriga delar lämnas ut. Det är under dessa omständigheter som öppenheten dels ger medborgarna bättre möjligheter att delta i beslutsförfarandet, dels garanterar att förvaltningen åtnjuter större legitimitet och är effektivare och har ett större ansvar gentemot medborgarna i ett demokratiskt system.
Dessa överväganden är särskilt relevanta när rådet handlar i egenskap av lagstiftare. Detta framgår av skäl 6 i förordning nr 1049/2001, enligt vilket det bör ges större tillgång till handlingar i dessa fall. Öppenhet i detta sammanhang bidrar till att förstärka demokratin genom att göra det möjligt för medborgarna att kontrollera alla uppgifter som har legat till grund för en lagstiftningsakt. Medborgarnas möjlighet att få kännedom om vad som ligger till grund för lagstiftningsåtgärderna utgör ett villkor för att dessa konkret ska kunna utöva sina demokratiska rättigheter.
Enbart den omständigheten att en handling rör ett intresse som omfattas av ett undantag är inte tillräckligt för att tillämpa undantaget i fråga. En sådan tillämpning kan i princip endast motiveras om institutionen dessförinnan gjort en bedömning av om tillgång till handlingen på ett konkret och verkligt sätt kunde skada det skyddade intresset. För att kunna åberopa att det föreligger en risk för att detta intresse skadas måste denna risk rimligen kunna förutses och inte endast vara hypotetisk.
(se punkterna 55–57, 59)