13.2.2010

Europeiska unionens officiella tidning

C 37/28

Överklagande ingett den 15 december 2009 av Elf Aquitaine SA av den dom som förstainstansrätten meddelade den 30 september 2009 i mål T-174/05, Elf Aquitaine mot kommissionen

(Mål C-521/04 P)

2010/C 37/35

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Elf Aquitaine SA (ombud: advokaterna E. Morgan de Rivery och S. Thibault-Liger)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen i första hand ska

—	ogiltigförklara tribunalens beslut av den 30 september 2009 i mål T-174/05, Elf Aquitaine SA mot Europeiska gemenskapernas kommission, i dess helhet med stöd av artikel 256 FEUF och artikel 56 i protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol,

—	bifalla de yrkanden som framställts i första instans,

—	samt följaktligen ogiltigförklara artiklarna 1 d, 2 c, 3 och 4.9 i kommissionens beslut K(2004) 4876, slutlig den 19 januari 2005, om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/E-1/37.773 — AMCA)

och i andra hand ska

—

ogiltigförklara eller sätta ned bötesbeloppet om 45 miljoner euro som solidariskt ålagts Arkema SA och Elf Aquitaine enligt artikel 2 c i det ovannämnda beslutet som kommissionen fattat inom ramen för sin fulla prövningsrätt, på grund av brister i motiveringen och logiken i tribunalens beslut i mål T-174/05, såsom anges i de sex grunderna för detta överklagande, samt

—	i vart fall förplikta Europeiska kommissionen att ersätta alla rättegångskostnader, inklusive Elf Aquitaines kostnader vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar sex grunder till stöd för sin talan.

Som första grund har klaganden gjort gällande att tribunalen har begått en felaktig rättstillämpning genom att inte beakta alla repressiva konsekvenser av sanktionerna i artikel 101 FEUF [81 EG]. Sökanden förebrår särskilt tribunalen för att felaktigt ha uteslutit principerna om oskuldspresumtion och att straff ska vara individuella från tillämpningsområdet genom att tillskriva sökanden ansvaret för en överträdelse som dess dotterbolag har begått fastän de uppgifter som framförts av sökanden visar att denna inte personligen begått någon överträdelse och inte ens kände till den omstridda överträdelsen vid tidpunkten då den begicks.

Som andra grund åberopar Elf Aquitaine att rätten till försvar har åsidosatts på grund av en felaktig tolkning av principerna om ett rättvist förfarande och jämlikhet i medel. Tribunalen har nämligen i den överklagade domen ansett att principen om jämlikhet i medel har efterlevts i förevarande fall eftersom klaganden har kunnat tillkännage sin ståndpunkt under det administrativa förfarandet och först informerades om de invändningar som riktades mot denna i meddelandet om invändningar. Enligt klaganden är denna tolkning felaktig eftersom den består i att förneka nödvändigheten av att respektera klagandens rätt till försvar från och med den inledande undersökningen och förbiser även att kommissionen är skyldig att objektivt genomföra en sådan undersökning — både till för- och nackdel — för varje person som misstänks för en överträdelse.

Som tredje grund anför klaganden att tribunalen har gjort sig skyldig till flertalet rättegångsfel gällande motiveringsskyldigheten. Dessa fel avser såväl bedömningen av kravet på hållbarhet och styrka i kommissionens motivering, som själva innehållet i domen, där flera motsägelsefulla påståenden görs.

Som fjärde grund åberopar Elf Aquitaine att artikel 263 FEUF [230 EG] har åsidosatts i den mån tribunalen har överskridit gränserna för laglighetsprövningen genom att ersätta sin egen bedömning gällande möjligheten att tillskriva ett moderbolag ansvaret för dess dotterbolags överträdelser med den, bristande och kortfattade, bedömningen i kommissionens beslut.

Som femte grund, vilken innehåller fyra delgrunder, framför klaganden att tribunalen felaktigt har tolkat reglerna om tillskrivande av ansvar för konkurrensbegränsande beteende. Tribunalen borde nämligen ha kontrollerat om kommissionen hade inkommit med bevis för att klaganden verkligen var inblandad i dotterbolagets skötsel men var istället långt från att kunna bekräfta presumtionen om ett moderbolags ansvar för sitt dotterbolags handlingar.

Som sjätte och sista grund framhåller klaganden slutligen att om de felaktigheter och åsidosättanden som tribunalen har begått inte leder till att kommissionens beslut ogiltigförklaras ska de åtminstone leda domstolen till att ogiltigförklara eller sätta ned det bötesbelopp som solidariskt har ålagts sökanden.