19.12.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 312/21

1.

Ska begreppet ”platsen där gäldenärens huvudsakliga intressen finns” i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1346/2000 (1) tolkas enligt gemenskapsrätten eller enligt nationell rätt? Om det ska tolkas enligt gemenskapsrätten, vad består begreppet av? Vilka omständigheter och faktorer ska beaktas vid fastställande av platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen?

2.

Kan presumtionen i artikel 3.1 i förordning nr 1346/2000 enligt vilken ”För bolag och andra juridiska personer skall sätet anses vara platsen där gäldenärens huvudsakliga intressen finns, om inte annat visas” upphävas genom att bolaget bedriver näringsverksamhet i en annan stat än där sätet finns eller är det, för att presumtionen ska upphävas, nödvändigt att konstatera att bolaget inte bedrivit någon näringsverksamhet i den stat där sätet finns?

3.

Är de omständigheterna att gäldenärsbolaget äger fastigheter i en annan medlemsstat än den där sätet finns och att det där slutit två hyreskontrakt avseende hotellverksamhet med ett annat bolag samt ett avtal med en bank, tillräckliga för att upphäva den presumtion som föreskrivs i artikel 3 i förordning (EG) nr 1346/2000 till förmån för platsen där bolagets säte finns och är dessa omständigheter tillräckliga för att anse att bolaget har ett driftställe i denna stat i den mening som avses i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1346/2000?

4.

Om Corte di Cassaziones avgörande i jurisdiktionsfrågan i det ovannämnda beslutet nr 10606/2005 grundar sig på en annan tolkning av artikel 3 i förordning (EG) nr 1346/2000 än den som gjorts av Europeiska gemenskapernas domstol, utgör artikel 382 i den italienska civilprocesslagen, enligt vilken Corte di Cassazione slagit fast behörigheten genom ett slutligt och tvingande avgörande hinder för tillämpningen av denna gemenskapsbestämmelse, som den tolkats av domstolen?