12.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 220/28


Talan väckt den 15 juli 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien

(Mål C-269/09)

2009/C 220/54

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: R. Lyal och F. Jimeno Fernández)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 19 EG, 38 EG och 43 EG samt av artiklarna 28 och 31 i EES-avtalet, genom att anta och bibehålla artikel 14 i lag 35/2006 av den 28 november om inkomstskatt för fysiska personer och om delvis ändring av lagen om inkomstskatt för juridiska personer, lagen om inkomstskatt för i utlandet bosatta personer och lagen om förmögenhetsskatt, enligt vilken bestämmelse skattskyldiga som bosätter sig i utlandet är skyldiga att räkna in alla obeskattade inkomster i beskattningsunderlaget för det senaste beskattningsår som de ansågs vara bosatta i Spanien, och

förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.

Enligt artikel 14 i den spanska lagen om skatt för fysiska personer och om delvis ändring av lagen om inkomstskatt för juridiska personer, lagen om inkomstskatt för i utlandet bosatta personer och lagen om förmögenhetsskatt, ska inkomster beskattas det år de uppbärs. I andra stycket i nämnda artikel finns emellertid särskilda regler som gör det möjligt att beskatta vissa typer av inkomster under olika beskattningsperioder. I de fall då den skattskyldige flyttas utomlands föreskrivs emellertid i tredje stycket i nämnda artikel att alla obeskattade inkomster ska räknas in i beskattningsunderlaget det sista beskattningsår som nämnda person ansågs bosatt i Spanien.

2.

Kommissionen anser att den spanska lagstiftningen är diskriminerande i fall då en fysisk person flyttar från Spanien och att samma bestämmelser borde tillämpas oavsett om den fysiska personen flyttar från Spanien eller ej.

3.

Nämnda lagstiftning strider mot principen om fri rörlighet för personer enligt artiklarna 18, 39 och 43 i EG-fördraget och artiklarna 28 och 31 i EES-avtalet.