4.7.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 153/27

Överklagande ingett den 27 april 2009 av Iride SpA och Iride Energia SpA av den dom som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 11 februari 2009 i mål T-25/07, Iride SpA och Iride Energia SpA mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-150/09 P)

2009/C 153/51

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Iride SpA och Iride Energia SpA (ombud: L. Radicati di Brozolo, M. Merola och T. Ubaldi, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva domen,

—	bifalla de yrkanden som framställts i första instans eller, i andra hand, återförvisa målet till förstainstansrätten enligt artikel 61 i domstolens stadga, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Klagandena åberopar två invändningar till stöd för sitt överklagande.

Den första invändningen avser ett rättsligt fel vid tolkningen och tillämpningen av artikel 253 EG avseende avsaknaden av motivering i det omtvistade beslutet. Förstainstansrätten gjorde ett rättsligt fel när den fann, vad gäller huruvida villkoren i artikel 87.1 EG är uppfyllda i detta fall, att följande uppfyller motiveringsskyldigheten enligt artikel 253 EG: i) själva påståendet från kommissionen att den konstaterat att åtgärden i fråga ska betraktas som ett statligt stöd, ii) möjligheten att använda beslutet att inleda förfarandet och ett tidigare, separat kommissionsbeslut för att motivera den angripna rättsakten med hänvisning till en annan rättsakt.

Den andra invändningen avser förvanskning av grunderna för talan och rättsligt fel från förstainstansrättens sida vid bedömningen av Deggendorf-domens relevans för bedömningen i detta fall. Förstainstansrätten har i synnerhet

i)	förvanskat de grunder för talan som sökandena anförde i första instans genom att konstatera att sökandena förvrängt kontrollförfarandet på området statligt stöd utan att dock faktiskt klargöra vad denna förvrängning skulle bestå i,

ii)

underlåtit att ta upp det fel som kommissionen gjorde vid bedömningen av Deggendorf-domens relevans för förevarande fall, vilket bestod i att inte ha gjort en konkret, specifik analys av den snedvridning av konkurrensen och av handeln mellan medlemsstaterna som följer av det nya stödet i kombination med det tidigare, icke återbetalade stödet,

iii)

underlåtit att ta upp det fel som kommissionen gjorde vid bedömningen av Deggendorf-domens relevans för förevarande fall, vilket bestod i att de facto ha omvandlat den saknade återbetalningen av ett tidigare stöd från ett extra kriterium vid bedömningen av stödets förenlighet med den gemensamma marknaden till ett nödvändigt ytterligare villkor för stödets förenlighet som inte föreskrivs i fördraget,

iv)	underlåtit att ta upp att kommissionens irrelevanta och rättsstridiga tolkning av Deggendorf-domen i detta fall förvandlat denna rättspraxis till ett redskap, som inte föreskrivs i fördraget eller i sekundärlagstiftningen, för att bekämpa medlemsstaternas fördragsbrott,

underlåtit att ta upp att kommissionen genom att besluta att inleda ett formellt granskningsförfarande angående den av Italien meddelade åtgärden har visat att den ansåg sig ha allt nödvändigt underlag för att pröva åtgärdens förenlighet. Kommissionen har därmed motsagt det antagande som ligger till grund för det omtvistade beslutet, nämligen att de italienska myndigheterna och stödmottagaren under anmälningsförfarandet inte hade lämnat tillräckliga upplysningar för att åtgärdens förenlighet skulle kunna prövas, och

vi)	gjort ett allvarligt rättsligt fel när den slog fast att det enligt gemenskapens rättspraxis inte är nödvändigt för kommissionen att göra en konkret bedömning i det enskilda fallet av huruvida samtliga villkor i artikel 87.1 EG för att kunna kvalificera åtgärden i fråga som stöd är uppfyllda.