Talan väckt den 6 april 2009 — Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien

(Mål C-132/09)

2009/C 153/39

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: B. Eggers och J.-P. Keppenne)

Svarande: Konungariket Belgien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Kommissionen har angett en överträdelse av det avtal som ingicks i oktober 1962 mellan Europaskolornas styrelse och Konungariket Belgien. Överträdelsen har samband med att Belgien inte har tagit det ekonomiska ansvaret för utgifter för möbler och läromedel för de europaskolor som är etablerade inom Belgiens territorium.

Till stöd för sin talan har sökanden hävdat för det första att det framgår av artikel 6 andra stycket i konventionen om Europaskolorna av den 21 juni 1994 (1) att medlemsstaterna ska behandla europaskolorna som skolor som omfattas av deras nationella rätt. De belgiska myndigheterna ska därför finansiera europaskolorna och behandla dessa på ett sätt som motsvarar hur de nationella offentliga skolorna behandlas. Detta gäller både nyanskaffning i samband med att en europaskola öppnas eller byggs ut och årliga kostnader för att underhålla och driva dessa skolor. Den omständigheten att undervisningen i Belgien omfattas av en indelning i språkområden kan härvid inte motivera att de belgiska myndigheterna underlåter att finansiera de årliga kostnaderna för att driva europaskolorna, eftersom det följer av fast rättspraxis att medlemsstaterna inte kan undgå de förpliktelser som den har åtagit sig genom att delegera behörighet till inomstatliga enheter.

Till svar på de belgiska myndigheternas invändningar har kommissionen för det andra anfört att slutsatserna från mötet med skolornas styrelse i Karlsruhe i maj 1967 inte påverkar Belgiens finansieringsskyldigheter i egenskap av värdland.

Skolornas styrelse i Karlsruhe utarbetade för det första endast riktlinjer för en standardöverenskommelse med de medlemsstater som är värdländer för europaskolorna och denna styrelse hade, med hänsyn till normhierarkin, i vart fall inte behörighet att ändra värdlandsavtalet av år 1962.

Detta Karlsruhe-”beslut” kan inte tolkas som en ”efterföljande överenskommelse eller efterföljande praxis mellan parterna” i den mening som avses i artikel 31.3 a och b i Wienkonventionen om traktaträtten, med avseende på hur värdlandsavtalet ska tolkas, så länge det inte finns en följd av handlingar eller förklaringar som utan förändring innebär att den finansieringsskyldighet som föreskrivs i värdlandsavtalet ifrågasätts. En mångfald handlingar och den omständigheten att Belgien har genomfört en mångfald finansieringar sedan år 1967 utgör för övrigt belägg för att det föreligger en skyldighet att ta ansvaret för europaskolornas utgifter för möbler och läromedel.

(1)  EGT L 212, s. 3.