1.5.2009

Europeiska unionens officiella tidning

C 102/16

Överklagande ingett den 27 februari 2009 av Portela – Comércio de artigos ortopédicos e hospitalares, Lda av det beslut som förstainstansrätten meddelade den 17 december 2008 i mål T-137/07, Portela – Comércio de artigos ortopédicos e hospitalares, Lda mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-85/09 P)

2009/C 102/26

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Klagande: Portela – Comércio de artigos ortopédicos e hospitalares, Lda (ombud: C. Mourato, advogado)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva det överklagade [beslutet] i den del som kommissionen däri fann att det inte förelåg något orsakssamband mellan kommissionens passivitet och den av klaganden åberopade skadan (skälen 96, 97, 99, 100 och 101 i det överklagade beslutet),

och vad gäller själva saken

—

i första hand fastställa att förutsättningarna för kommissionens utomobligatoriska skadeståndsansvar är uppfyllda i förevarande fall, förplikta kommissionen att betala skadestånd för de åberopade skadorna och förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna, inklusive klagandens rättegångskostnad,

—

i andra hand hänskjuta tvisten till förstainstansrätten för att denna ska pröva huruvida förutsättningarna för kommissionens utomobligatoriska skadeståndsansvar är uppfyllda, förplikta kommissionen att betala skadestånd för de åberopade skadorna och förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna, inklusive klagandens rättegångskostnad.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar att det överklagade beslutet är otillräckligt motiverat. Förstainstansrätten påstås inte ha prövat de argument som klaganden åberopade i punkterna 92 och 93 i den ursprungliga ansökan. Klaganden gjorde där gällande att avsaknaden av en person som representerar tillverkaren i gemenskapen, vilken obligatoriskt ska ha utsetts enligt direktivet, gör det omöjligt för det anmälda organet att göra en överensstämmelsebedömning. Ett annat argument som anfördes i dessa punkter var att kommissionen uppgett att det inte begärts att den skulle ingripa i kontrollförfarandet, då den portugisiska myndigheten, Infarmed, inte vidtagit åtgärder i enlighet med artikel 14b i rådets direktiv 93/42/EEG (1) av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter som används för diagnostiska syften i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG (2) av den 27 oktober 1998 om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik.

Klaganden gör vidare gällande att förstainstansrätten gjort en felaktig bedömning av det orsakssamband som finns mellan kommissionens beteende och den skada som klaganden lidit samt att förstainstansrätten gjort en felaktig tolkning av artiklarna 8 och 14b i direktivet.

Slutligen anser klaganden att dess rätt till försvar har åsidosatts i samband med att kommissionen beslutade att inte vidta de av klaganden önskade undersökningsåtgärderna.

(1) EGT L 169, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 24, s. 85.

(2) EGT L 331, s. 1.