Överklagande ingett den 17 februari 2009 av Nuova Agricast Srl och Cofra srl av den dom som förstainstansrätten meddelade den 2 december 2008 i de förenade målen T-362/05 och T-363/05, Nuova Agricast Srl och Cofra srl mot kommissionen

(Mål C-67/09 P)

2009/C 90/28

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Nuova Agricast Srl och Cofra srl (ombud: M.A. Calabrese, avvocato)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

I andra hand, för det fall att mål inte kan prövas i sak, yrkar klagandena att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Den första grunden för rättsstridighet:

Felaktig rättstillämpning, genom att en ordning som strider mot rättssäkerhetsprincipen och principerna om skydd för berättigade förväntningar och icke-diskriminering mellan de deltagande företagen i samma stödordning ansetts kunna godkännas av kommissionen. Det innebär ett åsidosättande av artikel 87 EG och av gemenskapsdomstolarnas rättspraxis, enligt vilken det förfarande som anges i artikel 88 EG aldrig kan utgöra ett medel för att kringgå eller åsidosätta gemenskapsrättsliga regler och principer och kommissionen inte får godkänna en ordning som strider mot andra gemenskapsrättsliga regler och principer.

Klaganden hävdar att förstainstansrätten vid sin tolkning av 1997 års beslut i punkt 81 i den överklagade domen gav hela den stödordning som godkändes i beslutet en tolkning som gjorde den oförenlig med rättssäkerhetsprincipen och med principerna om skydd för berättigade förväntningar och icke-diskriminering, detta eftersom ordningen, tolkad på detta sätt, medan den gällde gav exakta försäkringar till de företag som för första gången hade ingett en ansökan i andra omgången år 1999 beträffande den omständigheten att även dessa om nödvändigt skulle ges möjlighet att inge förnyade ansökningar i en senare omgång men sedan gjorde detta logiskt omöjligt, eftersom det efter den 31 december 1999 inte kunnat genomföras någon ytterligare omgång, inte ens enbart för förnyade ansökningar. Av detta drog klaganden slutsatsen att stödordningen i fråga, om den tolkas på detta sätt, strider mot inte bara rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar utan även mot icke-diskrimineringsprincipen, eftersom enbart de företag som deltog för första gången i den andra omgången år 1999 nekades vad som medgetts alla de företag som hade deltagit i de tidigare omgångarna.

Den andra grunden för rättsstridighet:

Felaktig rättstillämpning, genom att förstainstansrätten inte prövat huruvida tolkningen av 1997 års godkännandebeslut kan ändras bland annat med hänsyn till ovannämnda rättsprinciper. Detta strider mot den rättspraxis enligt vilken rätten är skyldig att göra en sådan prövning och ändring.

Klagandena hävdar att förstainstansrätten, genom att på en allmänt, abstrakt sätt tolka ordningen som godkänd enligt 1997 års beslut, har underlåtit att pröva huruvida tolkningen av beslutet kan ändras bland annat med hänsyn till ovannämnda rättsprinciper och därmed gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning, eftersom den åsidosatt rättspraxis enligt vilken sekundärrätt ska tolkas på ett sådant sätt, om flera tolkningar är möjliga, att den är förenlig med EG-fördraget snarare än på ett sätt som gör den oförenlig med detta fördrag.

Den tredje grunden för rättsstridighet:

Klagandena hävdar att den överklagade domen, eftersom den slår fast (i punkterna 50 och 51) att skrivelsen av den 29 maj 2000 inte innehåller någon felaktighet, innebär en oriktig tolkning av den skrivelsen samt en förvanskning av de faktiska omständigheterna och ska upphävas, och att även kommissionens genkäromål ska ogillas, ett genkäromål som syftar till att undanröja klagandenas påstående att kommissionen gjort fel som avfattat skrivelsen av den 29 maj 2000 på ett sådant sätt att den ger intrycket att de italienska myndigheterna vid mötet den 16 maj 2000 inte ens nämnt att det fanns företag som tillhörde tredje omgången.