4.4.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 82/17

Överklagande ingett den 29 januari 2009 av Ralf Schräder av den dom som förstainstansrätten (sjunde avdelningen) meddelade den 19 november 2008 i mål T-187/06, Ralf Schräder mot Gemenskapens växtsortsmyndighet

(Mål C-38/09 P)

(2009/C 82/32)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Ralf Schräder (ombud: T. Leidereiter och W.-A. Schmidt, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva den dom som förstainstansrätten (sjunde avdelningen) meddelade den 18 november 2008 i mål T-187/06,

—

bifalla sökandens i första instans yrkande om att överklagandenämndens vid växtsortsmyndigheten beslut av den 2 maj 2006 (ärende A 003/2004) skulle ogiltigförklaras,

alternativt

—

återförvisa målet till förstainstansrätten för ny prövning,

—

förplikta växtsortsmyndigheten att ersätta samtliga rättegångskostnader med avseende på förevarande förfarande, förfarandet vid förstainstansrätten och förfarandet vid överklagandenämnden.

Grunder och huvudargument

Förevarande överklagande avser förstainstansrättens dom genom vilken sökandens i första instans talan mot det beslut som fattats av växtsortsmyndighetens överklagandenämnd den 2 maj 2006 avseende en ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt avseende växtsorten SUMCOL 01 ogillades. Genom den överklagade domen fastställdes överklagandenämndens beslut, enligt vilket den sökta växtsorten SUMCOL 01 inte tydligt kunde skiljas från en referenssort som var allmänt känd.

Klaganden gör till stöd för sitt första yrkande gällande en rad förfarandefel. Förstainstansrätten drog slutsatser vid prövningen av överklagandenämndens beslut, vilka omedelbart framstår som oriktiga mot bakgrund av handlingarna i målet. Därutöver har den gjort en felaktig bedömning av faktiska och rättsliga omständigheter, ställt alltför höga krav på det som klaganden framställt, fattat motstridiga beslut och åsidosatt klagandens rätt att yttra sig. Förstainstansrätten underlät att beakta och tillbakavisade stora delar av klagandens yrkanden och den bevisning som denne förebringat med hänvisning till att yrkandena var alltför allmänt hållna. Förstainstansrätten förbisåg även att det i vissa delar var omöjligt för klaganden att vara mera konkret. Härigenom åsidosattes klagandens rätt att yttra sig samt principerna avseende bevisbörda och bevisupptagning. Härutöver utökade förstainstansrätten föremålet för tvisten på ett otillåtet sätt, genom att grunden för den överklagade domen varken omnämnts av växtsortsmyndigheten eller dess överklagandenämnd.

Klaganden gör till stöd för sitt andra yrkande gällande att förstainstansrätten åsidosatt gemenskapsrätten, genom att den vid tolkningen av artikel 7.2 i rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt lade en skriftlig beskrivning av en växtsort i vetenskaplig litteratur till grund för bedömningen att den var allmänt känd. Vidare gör klaganden gällande åsidosättande av artikel 62 i ovannämnda förordning och artikel 60 i kommissionens förordning (EG) nr 1239/95 av den 31 maj 1995 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för rådets förordning nr 2100/94 i fråga om förfaranden inför Gemenskapens växtsortsmyndighet.