21.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 69/26


Talan väckt den 14 januari 2009 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-17/09)

(2009/C 69/48)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: B. Schima och C. Zadra)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 8 jämförd med avdelningarna III–VI i rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster (1) genom att staden Bonn och Müllverwertungsanlage Bonn GmbH har tilldelat ett offentligt tjänsteavtal avseende hantering av bioavfall och trädgårdsavfall utan att ha genomfört ett upphandlingsförfarande på europeisk nivå, och

förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Denna talan har väckts med anledning av ett tjänsteavtal för hantering av bioavfall och trädgårdsavfall mot vederlag mellan staden Bonn och Müllverwertungsanlage Bonn GmbH (nedan kallat MVA GmbH) å ena sidan och det privata avfallshanteringsföretaget EVB Entsorgung und Verwertung Bonn GmbH & Co. KG (nedan kallat EVB) å den andra. MVA GmbH är ett kommunalt bolag, vars kapital innehas till 93,46 procent av Stadtwerke Bonn GmbH – ett till staden Bonn helägt dotterbolag – och till 6,54 procent direkt av staden Bonn. Enligt detta avtal åtog sig EVB dels hämtning, försortering och leverans av hushållsavfall för avfallshantering i Müllverwertungsanlage Bonn GmbH, och dels att hantera bioavfall och trädgårdsavfall från staden Bonn i sin komposteringsanläggning mot ett årligt vederlag om 6 miljoner DM.

Trots att det ifrågavarande avfallshanteringskontraktet utgjorde ett offentligt tjänsteavtal enligt artikel 1 a i direktiv 92/50/EEG, tilldelades EVB detta direkt utan något formellt upphandlingsförfarande och utan någon anbudsinfordran på europeisk nivå. Föremålet för kontraktet utgör dessutom tillhandahållande av avfallshanteringstjänster enligt definitionen i kategori 16 i bilaga I A till direktivet och överstiger såtillvida tröskelvärdet för tillämpning av direktivet.

I motsats till vad förbundsregeringen anser, saknar det betydelse om kontraktet utöver komposteringstjänster även omfattar andra tjänster som EVB på uppdrag av staden eller MVA GmbH ska tillhandahålla. Det som är avgörande är snarare att kontraktet innebär rättsligt bindande skyldigheter för EVB att mot vederlag tillhandahålla staden komposteringstjänster. Det kan inte heller med fog hävdas att komposteringstjänsterna utgör en helt obetydlig sidoaspekt av kontraktet, eftersom dessa tjänster utgör ett av de viktigaste inslagen i det koncept som förhandlats fram mellan parterna och ekonomiskt utgör en betydande del av den tillhandahållna tjänstevolymen.

Kommissionen delar inte heller förbundsregeringens argument att staden Bonn på grundval av artikel 11.3 b i direktiv 92/50/EEG hade rätt att tilldela kontraktet för komposteringstjänsterna genom förhandlat förfarande utan föregående meddelande om upphandling. Enligt domstolens rättspraxis ska nämnda bestämmelse i direktivet tolkas restriktivt, varvid bevisbördan för att det föreligger sådana särskilda omständigheter som motiverar ett undantag åvilar den som åberopar dessa omständigheter. Eftersom förbundsregeringen i materiellt hänseende varken har visat att EVB hade en rätt att tillämpa undantaget för tilldelning av de omtvistade komposteringstjänsterna eller på vilken rättslig grund denna rätt grundar sig på, anser kommissionen att det inte fanns förutsättningar för att tillämpa undantaget enligt artikel 11.3 b i direktiv 92/50/EEG.


(1)  EGT L 209, s. 1.