1. Förfarande – Invändning om rättegångshinder – Skyldighet att framställa invändningen i särskild handling – Gränser
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 114)
2. Överklagande – Berättigat intresse av att få saken prövad – Villkor – Överklagandet ska till sitt resultat kunna medföra en fördel för klaganden – Räckvidd
3. Överklagande – Grunder – Enbart upprepning av grunder och argument som framförts vid förstainstansrätten – Den åberopade felaktiga rättstillämpningen har inte identifierats – Avvisning
(Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 112.1 första stycket c)
1. Enligt artikel 114 i förstainstansrättens rättegångsregler krävs inte att varje invändning om rättegångshinder framställs genom särskild handling. Tvärtom krävs endast ingivandet av en särskild handling om den part som framställer invändningen begär att förstainstansrätten ska meddela beslut i fråga om rättegångshinder utan att pröva själva sakfrågan.
En invändning om rättegångshinder kan således framställas i svaromålet och prövas av förstainstansrätten i samband med prövningen av målet i sak.
(se punkterna 43–45)
2. En sökande kan inte ha ett berättigat intresse av att få ett beslut ogiltigförklarat när det omedelbart framstår som säkert att beslutet helt enkelt kan fastställas på nytt gentemot sökanden. Vidare kan en grund till stöd för en talan om ogiltigförklaring inte upptas till sakprövning på grund av att det saknas ett berättigat intresse av att få saken prövad, när en ogiltigförklaring av den angripna rättsakten med stöd av nämnda grund inte kan medföra att sökanden når sådan framgång som eftersträvas, även om det antas att det skulle finnas fog för grunden. Härav följer att förstainstansrätten inte kan kritiseras för att den, efter att först ha slagit fast att talan inte kunde bifallas på en första grund, fastställde att det inte fanns anledning att pröva sökandens övriga grunder för talan, eftersom dessa grunder inte hade gjort det möjligt för sökanden att nå den framgång som eftersträvas med talan.
(se punkterna 49 och 50)
3. I ett överklagande ska klart anges på vilka punkter det beslut från förstainstansrätten som det yrkas upphävande av ifrågasätts samt på vilka rättsliga grunder stöd för detta yrkande särskilt åberopas. En grund för ett överklagande som inte innehåller något skäl till varför det ska anses ha skett en felaktig rättstillämpning i det överklagade beslutet, och som endast upprepar argument som redan har anförts vid förstainstansrätten, uppfyller inte detta krav. En sådan grund för ett överklagande utgör nämligen endast en begäran om omprövning av en grund som anförts vid förstainstansrätten, vilket faller utanför domstolens behörighet. Det är inte tillräckligt att enbart abstrakt ange en grund i ett överklagande som inte stöds av några närmare uppgifter för att fullgöra skyldigheten att motivera detta överklagande. Detta är fallet när det i en grund endast anges flera bestämmelser i unionsrätten utan att det visas på vilket sätt de är tillämpliga i förevarande fall och utan att det styrks på vilket sätt det överklagade beslutet innebär ett åsidosättande av dessa bestämmelser.
(se punkterna 55 och 61)