Mål C‑382/09

Stils Met SIA

mot

Valsts ieņēmumu dienests

(begäran om förhandsavgörande från Augstākās Tiesas Senāts)

”Gemensamma tulltaxan – Tullklassificering – Kombinerade nomenklaturen – Kapitel 73 – Tvinnad tråd, kablar och linor av stål – Nummer 7312 – TARIC‑kod – Felaktig tullklassificering – Varors övergång till fri omsättning – Förordning (EG) nr 384/96 – Antidumpningstull – Böter uppgående till antidumpningstullens belopp”

Sammanfattning av domen

1.        Gemensamma tulltaxan – Tulltaxenummer

(Rådets förordning nr 2658/87, artikel 2, bilaga I; kommissionens förordning nr 1789/2003)

2.        Gemensam handelspolitik – Skydd mot dumpning

(Rådets förordning nr 384/96, artikel 14.1)

1.        Den integrerade tulltaxan för Europeiska gemenskaperna, som inrättades genom artikel 2 i förordning nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i den lydelse som var tillämplig under åren 2004 och 2005, ska tolkas så, att kablar och linor av annat stål än rostfritt stål, icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink, med ett största tvärmått av mer än 3 mm men högst 48 mm, som varken är avsända från Moldavien eller från Marocko, omfattas av TARIC‑koderna 7312 10 82 19, 7312 10 84 19 eller 7312 10 86 19, beroende på tvärmått.

(se punkt 40 samt punkt 1 i domslutet)

2.        Artikel 14.1 i förordning nr 384/96 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen ska tolkas på så sätt att den inte är till hinder för en medlemsstats lagstiftning i vilken det föreskrivs att det, vid felaktig klassificering av en vara i samband med import till unionens tullområde, ska åläggas böter uppgående till antidumpningstullarnas totala belopp, dock under förutsättning att böterna fastställs enligt regler motsvarande dem som gäller för sådana överträdelser av nationell rätt som är av liknande art och svårhetsgrad, och som innebär att sanktionen blir effektiv, står i rimlig proportion till överträdelsen och är avskräckande, vilket det ankommer på den nationella domstolen att bedöma.

(se punkt 48 samt punkt 2 i domslutet)

DOMSTOLENS DOM (femte avdelningen)

den 7 oktober 2010 (*)

”Gemensamma tulltaxan – Tullklassificering – Kombinerade nomenklaturen – Kapitel 73 – Tvinnad tråd, kablar och linor av stål – Nummer 7312 – TARIC‑kod – Felaktig tullklassificering – Varors övergång till fri omsättning – Förordning (EG) nr 384/96 – Antidumpningstull – Böter uppgående till antidumpningstullens belopp”

I mål C‑382/09,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av Augstākās Tiesas Senāts (Lettland) genom beslut av den 8 september 2009, som inkom till domstolen den 28 september 2009, i målet

Stils Met SIA

mot

Valsts ieņēmumu dienests,

meddelar

DOMSTOLEN (femte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden E. Levits samt domarna A. Borg Barthet (referent) och J.-J. Kasel,

generaladvokat: N. Jääskinen,

justitiesekreterare: R. Grass,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

–        Stils Met SIA, genom V. Meļkovs,

–        Valsts ieņēmumu dienests, genom N. Jezdakova, i egenskap av ombud,

–        Lettlands regering, genom K. Drēviņa och K. Krasovska, båda i egenskap av ombud,

–        Europeiska kommissionen, genom A. Sauka och L. Bouyon, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

1        Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av dels den integrerade tulltaxan för Europeiska gemenskaperna (nedan kallad TARIC), som inrättades genom artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22), dels rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1).

2        Begäran har framställts i ett mål mellan Stils Met SIA (nedan kallat Stils Met), ett bolag bildat enligt lettisk rätt, och Valsts ieņēmumu dienests (statlig skattemyndighet, nedan kallad Dienests) angående import, mellan maj 2004 och september 2005, av kablar av stål avsända från Ukraina.

 Tillämpliga bestämmelser

 Unionslagstiftningen

 Tullagstiftningen

3        Artikel 1 i förordning nr 2658/87, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 254/2000 av den 31 januari 2000 (EGT L 28, s. 16) (nedan kallad förordning nr 2658/87), har följande lydelse:

”1.      En varunomenklatur, nedan kallad den Kombinerade nomenklaturen …, upprättas härmed av kommissionen för att tillgodose behoven i Gemensamma tulltaxans statistik över gemenskapens yttre handel och annan gemenskapspolitik om import och export av varor.

2.      Den kombinerade nomenklaturen skall innehålla följande:

a)      Det harmoniserade systemets nomenklatur [inrättad genom den internationella konventionen om systemet för harmoniserad varubeskrivning och kodifiering].

b)      Underuppdelningar på gemenskapsnivå till denna nomenklatur, kallade ’underrubriker i KN’ i de fall en särskild tullsats anges för dessa.

c)      Inledande bestämmelser, kompletterande anmärkningar till avdelningar och kapitel och fotnoter som avser underrubriker i KN.

3.      Den Kombinerade nomenklaturen återges i bilaga I. …

…”

4        Artikel 2 i förordning nr 2658/87 har följande lydelse:

”En [TARIC] upprättas härmed av kommissionen för att tillgodose behoven i Gemensamma tulltaxan, i statistik över gemenskapens yttre handel samt gemenskapens handelspolitik, jordbrukspolitik och annan politik om import och export av varor.

Den skall bygga på den Kombinerade nomenklaturen och omfatta

a)      åtgärderna som anges i denna förordning,

b)      de ytterligare underuppdelningar på gemenskapsnivå, kallade ’TARIC‑underrubriker’, som behövs för genomförande av de särskilda gemenskapsåtgärder som anges i bilaga II,

c)      all annan information som behövs för tillämpning och förvaltning av koderna och tilläggskoderna i TARIC, vilka definieras i artikel 3.2 och 3.3,

d)      tullsatserna och andra avgifter som tillämpas på import eller export, inbegripet fall av befrielse från tull samt förmånstullar som tillämpas på import och export av vissa varor,

e)      de åtgärder som räknas upp i bilaga II och som är tillämpliga på import och export av vissa varor.”

5        I artikel 3.1 och 3.2 i nämnda förordning föreskrivs följande:

”1.      Varje underrubrik i KN skall ha ett åttasiffrigt kodnummer, varav

a)      de sex första siffrorna skall vara de kodnummer som hänför sig till rubriker och underrubriker i det harmoniserade systemets nomenklatur,

b)      den sjunde och åttonde siffran skall identifiera underrubrikerna [i Kombinerade nomenklaturen som inrättats genom artikel 1].

…

2.      Underrubrikerna i [TARIC] identifieras av en nionde och en tionde siffra, som tillsammans med siffrorna i punkt 1 bildar [TARIC‑]koden. ...”

6        I artikel 6 i samma förordning föreskrivs att TARIC upprättas, uppdateras, förvaltas och sprids av kommissionen.

7        Del 1 i Kombinerade nomenklaturen, som utgör bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1789/2003 av den 11 september 2003 (EUT L 281, s. 1) (nedan kallad KN), innehåller ett antal inledande bestämmelser. Avsnitt I i denna del, vilket rör allmänna bestämmelser, innehåller en avdelning A som har rubriken ”Allmänna bestämmelser för tolkning av [KN]”. I denna avdelning föreskrivs följande:

”Vid klassificering av varor enligt [KN] skall följande gälla:

1.      Benämningarna på avdelningar, kapitel och underavdelningar av kapitel är endast vägledande. Klassificeringen skall bestämmas med ledning av lydelsen av HS-numren (med fyrställig sifferkod), av anmärkningarna till avdelningarna eller kapitlen och, om inte annat föreskrivs i HS-numren eller i anmärkningarna, med ledning av följande bestämmelser.

…”

8        Del 2 i KN innehåller en avdelning XV, med rubriken ”Oädla metaller och varor av oädel metall”, som i sin tur innehåller bland annat kapitel 73, med rubriken ”Varor av järn eller stål”.

9        KN‑nummer 7312 är uppdelat i undernummer på följande sätt:

10      I anmärkning 1 till kapitel 72 i KN föreskrivs följande:

”I detta kapitel och i fråga om varor enligt d, e och f i denna anmärkning, [i KN] används följande ord och uttryck med de betydelser som här anges:

…

d)      stål:

järnbaserade material, andra än sådana enligt nr 7203 [(det vill säga produkter erhållna genom direkt reduktion av järnmalm (järnsvamp) samt andra porösa, järnbaserade produkter i form av oregelbundna stycken eller pelletar eller i liknande former; järn med en renhetsgrad av minst 99,94 viktprocent i form av oregelbundna stycken eller pelletar eller i liknande former)], som (med undantag av vissa gjutna produkter) är lämpliga för valsning eller smidning och som innehåller högst 2 viktprocent kol. Kromstål kan dock innehålla större mängd kol.

e)      rostfritt stål:

legerat stål som innehåller högst 1,2 viktprocent kol och minst 10,5 viktprocent krom men som också kan innehålla andra ämnen.

f)      annat legerat stål:

stål som inte motsvarar definitionen på rostfritt stål och som innehåller ett eller flera av följande ämnen inom nedan angivna gränser:

–      Minst 0,3 viktprocent aluminium

–      Minst 0, 0008 viktprocent bor

–      Minst 0,3 viktprocent krom

–      Minst 0,3 viktprocent kobolt

–      Minst 0,4 viktprocent koppar

–      Minst 0,4 viktprocent bly

–      Minst 1,65 viktprocent mangan

–      Minst 0,08 viktprocent molybden

–      Minst 0,3 viktprocent nickel

–      Minst 0,06 viktprocent niob

–      Minst 0,6 viktprocent kisel

–      Minst 0,05 viktprocent titan

–      Minst 0,3 viktprocent volfram

–      Minst 0,1 viktprocent vanadin

–      Minst 0,05 viktprocent zirkonium

–      Minst 0,1 viktprocent av något annat ämne (med undantag av svavel, fosfor, kol och kväve)

…”

11      Vad gäller underrubrikerna 7312 10 82, 7312 10 84 och 7312 10 86 i KN, innehöll TARIC åren 2004 och 2005 följande underrubriker:

12      Den kombinerade nomenklatur som utgör bilaga I till förordning nr 2658/87, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1810/2004 av den 7 september 2004 (EUT L 327, s. 1), är identisk med KN med avseende på samtliga bestämmelser nämnda i punkterna 7–11 ovan.

 Lagstiftningen om antidumpningsåtgärder

13      Vid tiden för de faktiska omständigheterna i det nationella målet fanns bestämmelserna om Europeiska unionens tillämpning av antidumpningsåtgärder i förordning nr 384/96.

14      Artikel 14.1 i nämnda förordning hade följande lydelse:

”Provisoriska eller slutgiltiga antidumpningstullar skall införas genom förordning och tas ut av medlemsstaterna i den form och enligt den tullsats och de villkor som anges i den förordning genom vilken dessa tullar införs. Dessa tullar skall även tas ut oberoende av de tullar, skatter och andra avgifter som normalt åläggs import. Ingen produkt skall beläggas med både antidumpnings- och utjämningstull i syfte att råda bot på en och samma situation som uppstått till följd av dumpning eller exportsubvention.”

15      I artikel 1.1 och 1.3 i rådets förordning (EG) nr 1796/1999 av den 12 augusti 1999 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på import av linor och kablar av stål med ursprung i Republiken Indien, Folkrepubliken Kina, Mexikos förenta stater, Republiken Polen, Republiken Sydafrika, Ukraina och Republiken Ungern och om avslutande av antidumpningsförfarandet rörande import av linor och kablar av stål med ursprung i Republiken Korea (EGT L 217, s. 1) föreskrivs följande:

”1.      En slutgiltig antidumpningstull skall införas på import av linor och kablar av stål som omfattas av KN-nummer ex 7312 10 82 (Taric-nummer 7312 10 82*10), ex 7312 10 84 (Taric-nummer 7312 10 84*10), ex 7312 10 86 (Taric-nummer 7312 10 86*10), ex 7312 10 88 (Taric-nummer 7312 10 88*10) och ex 7312 10 99 (Taric-nummer 7312 10 99*10) med ursprung i Indien, Folkrepubliken Kina, Mexiko, Polen, Sydafrika, Ukraina och Ungern.

…

3.      Om inte annat anges skall de gällande bestämmelserna om tull tillämpas.”

 Den nationella lagstiftningen

16      Vid tiden för omständigheterna i målet hade artikel 32.1 och 32.2 i den lettiska lagen om skatter och avgifter (likums ”Par nodokļiem un nodevām”, Latvijas Vēstnesis, 1995, nr 26), med rubriken ”Ansvar i fall av minskning av skatteunderlaget”, följande lydelse:

”1)      Om den skattskyldige minskar skatteunderlaget i sin skattedeklaration i strid med kraven i skattelagstiftningen ska skattemyndigheten beräkna storleken på det utestående beloppet och fastställa ett bötesbelopp uppgående till detta belopp såvida inte ett annat bötesbelopp föreskrivs i en skattelag i form av speciallag.

2)      Böter ska inte åläggas om följande två villkor är uppfyllda:

–      1)     Den skattskyldige har lämnat in en rättelse av deklarationen eller en kompletterande deklaration (i samtliga fall med bestyrkande underlag) innan skattemyndigheten inleder sin kontroll.

–      2)     Den skattskyldige har betalat in, inom fem arbetsdagar från det att rättelsen till deklarationen inkom, det utestående skattebeloppet samt ökningen av huvudfordringen jämte dröjsmålsränta till och med den dag då rättelsen eller den kompletterande deklarationen inkom (tillsammans med bestyrkande underlag).”

 Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna

17      Mellan maj 2004 och september 2005 importerade Stils Met kablar av stål från Ukraina i syfte att låta dem övergå till fri omsättning i Lettland. Varorna deklarerades i enlighet med TARIC‑underrubrikerna 7312 10 82 90, 7312 10 84 90 respektive 7312 10 86 90.

18      Vid en kontroll ansåg Dienests att de aktuella varorna var av stål, så att de med hänsyn till tvärsnittets storlek och ursprung skulle klassificeras enligt TARIC‑underrubrikerna 7312 10 82 19, 7312 10 84 19 och 7312 10 86 19.

19      Till följd härav fastställde Dienests genom beslut av den 20 juni 2006 att Stils Met till statskassan skulle betala in ett belopp om 485 286,58 LVL (cirka 697 356 EUR), motsvarande antidumpningstullar om 205 629,87 LVL, mervärdesskatt på 37 013,42 LVL och böter till ett belopp motsvarande de utestående fordringarna, närmare bestämt 242 643,29 LVL.

20      Stils Met överklagade beslutet och yrkade att det skulle upphävas. Bolaget gjorde särskilt gällande att det, vid varudeklareringen, hade lämnat in intyg som utfärdats av tillverkarens laboratorium. I intygen informerade laboratoriet deklaranten och tullmyndigheten om varornas kemiska sammansättning – bland annat angavs omständigheter som innebar att varorna skulle betecknas som ”annat legerat stål”, i den mening som avses i anmärkning 1 f till kapitel 72 i KN.

21      Stils Met hävdade också att Dienests, även om det skulle visa sig att denna myndighet klassificerade varorna korrekt, inte hade rätt att ålägga bolaget böter med tillämpning av den nationella lagstiftningen.

22      Administratīvā rajona tiesa (distriktsdomstol för förvaltningsmål) biföll överklagandet och upphävde Dienests beslut genom dom av den 4 oktober 2007. Den ansåg, efter att ha kontrollerat uppgifterna angående varornas kemiska sammansättning, att Dienests inte hade tillräcklig grund för att fastställa att varorna skulle anses vara av stål i den mening som avses i anmärkning 1 d i kapitel 72 i KN.

23      Dienests överklagade domen till Administratīvā apgabaltiesa (regional förvaltningsdomstol), som ändrade den överklagade domen. Denna domstol fann nämligen med hänsyn till den underuppdelning som gjorts i KN mellan varor av rostfritt stål å ena sidan och andra varor av järn eller stål å andra sidan, att kategorin ”stål” i de TARIC‑underrubriker som härrör från KN‑undernumren 7312 10 82, 7312 10 84 och 7312 10 86, omfattar alla stålvaror utom sådana i rostfritt stål, oavsett stålvarornas kemiska sammansättning, medan kategorin ”andra” omfattar varor som inte är av stål, det vill säga varor av järn.

24      Stils Met överklagade domen till Augstākās Tiesas Senāts (Lettlands högsta domstol).

25      Stils Met gjorde därvid gällande att det ska fastställas, med tillämpning av anmärkning 1 till kapitel 72 i KN, till vilken kategori – d) ”stål”, e) ”rostfritt stål” eller f) ”annat legerat stål” – de i målet aktuella varorna hör. Om uppgifterna om varornas kemiska sammansättning inte räcker för att fastställa att de består av ”annat legerat stål”, ska de klassificeras enligt de berörda TARIC‑underrubriker som omfattar varor av stål, närmare bestämt dem som har en kod som slutar med 11, i enlighet med vad Dienests gjorde. Om uppgifterna däremot är tillräckliga för att fastställa att de består av ”annat legerat stål”, ska de klassificeras i enlighet med de berörda TARIC‑underrubriker som omfattar andra varor än varor av stål, närmare bestämt dem som har en kod som slutar med 90.

26      Stils Met hävdade dessutom att antidumpningstullarna inte ska betraktas som en skatt eller avgift i den mening som avses i lagen om skatter och avgifter, vilket innebär att de böter som föreskrivs i den lagen inte är tillämpliga i målet vid den nationella domstolen.

27      Med hänsyn till att utgången av målet vid Augstākās Tiesas Senāts beror på tolkningen av tillämplig gemenskapslagstiftning, beslutade nämnda domstol att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

”1)      Ska TARIC‑koderna 7312 10 82 19, 7312 10 84 19 och 7312 10 86 19 tolkas på så sätt att varor av stål med de angivna tvärmåtten – tvinnad tråd, linor och kablar, som är icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink, av bland annat legerat stål (men inte av rostfritt stål) –vilka varken importerats från Moldavien eller från Marocko, under åren 2004 och 2005 borde ha klassificerats i enlighet med nämnda koder oberoende av deras kemiska sammansättning?

2)      Ska artikel 14.1 i rådets förordning (EG) nr 384/96 ... tolkas så att den utgör hinder för att ålägga ... böter ... uppgående till antidumpningstullarnas totala belopp enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning (artikel 32.2 i den lettiska lagen om skatter och avgifter), vid åsidosättande av skattelagstiftningen?”

 Prövning av tolkningsfrågorna

 Den första frågan

28      Den nationella domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida TARIC ska tolkas så, att kablar av annat stål än rostfritt stål, såsom de som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, som är icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink, med ett största tvärmått av mer än 3 mm men högst 48 mm och som varken är avsända från Moldavien eller från Marocko, under åren 2004 och 2005 borde ha klassificerats i enlighet med antingen TARIC‑underrubrikerna 7312 10 82 19, 7312 10 84 19 och 7312 10 86 19 eller TARIC‑underrubrikerna 7312 10 82 90, 7312 10 84 90 och 7312 10 86 90.

29      Inledningsvis erinrar domstolen om att det framgår av fast rättspraxis att det avgörande kriteriet för tullklassificering av varor i allmänhet, av hänsyn till rättssäkerheten och i syfte att underlätta kontroll, ska vara deras objektiva kännetecken och egenskaper, såsom de definieras i rubriken till numret i KN och anmärkningar till avdelningar eller kapitel (se, bland annat, dom av den 18 juni 2009 i mål C‑173/08, Kloosterboer Sevices, REG 2009, s. I‑5347, punkt 24).

30      I målet är det utrett att de aktuella varorna omfattas av underrubrikerna 7312 10 82, 7312 10 84 respektive 7312 10 86 i KN beroende på tvärmått. Enligt ordalydelsen omfattar underrubrikerna i fråga kablar i järn eller annat stål än rostfritt stål, som är icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink, med ett största tvärmått av mer än 3 mm men högst 48 mm. I TARIC underuppdelas de i varor ”av stål” (underrubrikerna 7312 10 82 11, 7312 10 84 11 eller 7312 10 86 11 i TARIC) och ”andra” (underrubrikerna 7312 10 82 90, 7312 10 84 90 eller 7312 10 86 90 i TARIC).

31      Stils Met har gjort gällande att det med tillämpning av anmärkning 1 till kapitel 72 i KN ska fastställas huruvida de kablar av stål som är aktuella i det nationella målet, ska anses ingå i kategorin ”stål”, ”rostfritt stål” eller ”annat legerat stål”. Om uppgifterna om de aktuella varornas kemiska sammansättning är tillräckliga för att fastställa att de består av ”annat legerat stål” ska varorna enligt Stils Met sålunda klassificeras enligt underrubrikerna 7312 10 82 90, 7312 10 84 90 eller 7312 10 86 90 i TARIC, beroende på det största tvärmåttet.

32      Dienests, den lettiska regeringen och kommissionen har däremot gjort gällande att kablar av annat legerat stål, såsom de som är aktuella i det nationella målet, ska klassificeras enligt underrubrikerna 7312 10 82 19, 7312 10 84 19 eller 7312 10 86 19 i TARIC. Även om varorna av rostfritt stål klassificeras i en särskild KN‑kod, är underrubrikerna 7312 10 82 19, 7312 10 84 19 och 7312 10 86 19 i TARIC tillämpliga oberoende av vilken typ av stål det är fråga om, så att de omfattar såväl legerat som icke legerat stål. Med hänsyn till beskrivningen och placeringen av underrubriken 7312 ska däremot varor av järn, det vill säga sådana som inte är gjorda av stål, klassificeras enligt underrubrikerna 7312 10 82 90, 7312 10 84 90 och 7312 10 86 90.

33      Domstolen erinrar härvid om att KN‑nummer 7312 enligt lydelsen omfattar ”tvinnad tråd, linor, kablar, flätade band, sling o.d., av järn eller stål, utan elektrisk isolering”. Undernummer 7312 10 30 i KN omfattar tvinnad tråd, linor och kablar ”av rostfritt stål”, och följande undernummer omfattar ”andra” tvinnade trådar, linor och kablar. Härav följer att tvinnad tråd, linor och kablar av rostfritt stål omfattas av undernummer 7312 10 30 i KN, medan tvinnad tråd, linor och kablar av järn eller annat stål än rostfritt stål omfattas av efterföljande undernummer.

34      Undernumren 7312 10 82, 7312 10 84 och 7312 10 86 omfattar sålunda kablar och linor av järn eller annat stål än rostfritt stål, icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink med ett största tvärsnitt av mer än 3 mm men högst 48 mm.

35      Härav följer att TARIC‑koderna 7312 10 82 11, 7312 10 84 11 och 7312 10 86 11 omfattar kablar och linor av annat stål än rostfritt stål. Dessutom framgår det av strukturen och lydelsen av de relevanta TARIC‑underrubrikerna att tillämpligheten av TARIC‑koderna 7312 10 82 11 (avsända från Republiken Moldavien), 7312 10 82 12 (avsända från Marocko) och 7312 10 82 19 (andra) beror på det geografiska ursprunget för kablar och linor av annat stål än rostfritt stål. Detsamma gäller för de TARIC‑koder som är tillämpliga på kablar och linor som avses i underrubrikerna 7312 10 84 och 7312 10 86 i KN. Följaktligen omfattar TARIC‑koderna 7312 10 82 19, 7312 10 84 19 och 7312 10 86 19 kablar och linor av annat stål än rostfritt stål, icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink med ett största tvärsnitt av mer än 3 mm men högst 48 mm som är avsända från andra länder än Moldavien och Marocko.

36      Det följer även av TARIC:s struktur att TARIC‑koderna 7312 10 82 90, 7312 10 84 90 och 7312 10 86 90 omfattar kablar och linor, icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink med ett största tvärsnitt av mer än 3 mm men högst 48 mm som består av annat än stål, det vill säga järn.

37      Domstolen erinrar också om att det framgår av fast rättspraxis att såväl de anmärkningar som föregår kapitlen i Gemensamma tulltaxan som Tullsamarbetsrådets förklarande anmärkningar till nomenklaturen utgör viktiga hjälpmedel för att säkerställa en enhetlig tillämpning av Gemensamma tulltaxan och utgör i denna egenskap giltiga tolkningsunderlag för tulltaxan (se, bland annat, dom av den 20 november 1997 i mål C‑338/95, Wiener SI, REG 1997, s. I‑6495, punkt 11, och av den 7 februari 2002 i mål C‑276/00, Turbon International, REG 2002, s. I‑1389, punkt 22).

38      I anmärkning 1 till kapitel 72 i KN anges vad som avses med stål, rostfritt stål och annat legerat stål. Det framgår av denna anmärknings lydelse att definitionerna gäller för hela KN och alltså även för kapitel 73 i denna. I led d i anmärkningen anges en allmän definition av stål. ”Rostfritt stål”, som definieras i led e, och ”annat legerat stål”, som definieras i led f, utgör särskilda kategorier av stål och ska således anses ingå i den allmänna kategorin ”stål”.

39      Med hänsyn till dessa definitioner vid klassificeringen av sådana kablar av stål som avses i det nationella målet ska kablar och linor av rostfritt stål, i den mening som avses i led e i anmärkning 1 till kapitel 72 i KN klassificeras enligt undernummer 7312 10 30 i KN. Mot bakgrund av att det i KN‑nummer 7312 inte görs någon skillnad mellan kablar och linor av stål och kablar och linor av annat legerat stål, i den mening som avses i led f i ovannämnda anmärkning, ska kablar och linor av annat stål än rostfritt stål, icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink, avsända från andra länder än Moldavien eller Marocko, däremot anses omfattas av underrubrikerna 7312 10 82 19, 7312 10 84 19 eller 7312 10 86 19 i TARIC beroende på tvärmått.

40      Av det anförda följer att den första tolkningsfrågan ska besvaras på följande sätt. TARIC, i den lydelse som var tillämplig under åren 2004 och 2005, ska tolkas så, att kablar och linor av annat stål än rostfritt stål, icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink, med ett största tvärmått av mer än 3 mm men högst 48 mm, som varken är avsända från Moldavien eller från Marocko, omfattas av TARIC‑koderna 7312 10 82 19, 7312 10 84 19 eller 7312 10 86 19, beroende på tvärmått.

 Den andra frågan

41      Den nationella domstolen har ställt den andra tolkningsfrågan för att få klarhet i huruvida artikel 14.1 i förordning nr 384/96 utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning i vilken det föreskrivs att det, vid felaktig klassificering av en vara i samband med import till unionens tullområde, ska åläggas ett bötesbelopp uppgående till samma belopp som det totala beloppet av de antidumpningstullar som vid korrekt tullklassificering är tillämpliga på de aktuella varorna.

42      Domstolen erinrar inledningsvis om att det i artikel 14.1 i förordning nr 384/96 föreskrivs att antidumpningstullar ska införas genom förordning och tas ut av medlemsstaterna i den form och enligt den tullsats och de villkor som anges i den förordning genom vilken dessa tullar införs. Med avseende på det nu aktuella målet innehåller förordning nr 1796/1999 inte några föreskrifter om sanktionsåtgärder vid eventuella överträdelser av dess bestämmelser.

43      Enligt artikel 1.3 i sistnämnda förordning ska de gällande bestämmelserna om tull tillämpas om inget annat anges. I dessa bestämmelser föreskrivs emellertid inte heller några sanktionsåtgärder vid felaktig tullklassificering av varor som importeras till unionens tullområde.

44      Härvid ska det erinras om att det framgår av fast rättspraxis att när det i unionslagstiftning inte uttryckligen föreskrivs någon sanktion för överträdelser av bestämmelserna däri, eller det i detta hänseende hänvisas till nationella bestämmelser, är medlemsstaterna enligt artikel 10 EG skyldiga att vidta alla åtgärder som är ägnade att säkerställa unionsrättens tillämplighet och verkan. För detta ändamål ska medlemsstaterna, som dock har ett utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller valet av nämnda åtgärder, se till att överträdelser av unionsrätten beivras enligt regler motsvarande de materiella regler och handläggningsregler som gäller för sådana överträdelser av nationell rätt som är av liknande art och svårhetsgrad. Sanktionerna ska dock under alla omständigheter vara effektiva, stå i rimlig proportion till överträdelsen samt vara avskräckande (se dom av den 26 oktober 1995 i mål C‑36/94, Siesse, REG 1995, s. I‑3573, punkt 20, och av den 16 oktober 2003, i mål C‑91/02, Hannl-Hofstetter, REG 2003, s. I‑12077, punkt 17).

45      Av det anförda följer att medlemsstaterna har rätt att välja de åtgärder som de anser lämpliga att vidta vid överträdelse av förordning nr 1796/1999. Vid utövande av sina befogenheter är de dock skyldiga att iaktta unionsrätten och dess allmänna rättsprinciper, följaktligen även proportionalitetsprincipen (se, analogt, domen i det ovannämnda målet Siesse, punkt 21, dom av den 7 december 2000 i mål C‑213/99, De Andrade, REG 2000, s. I‑11083, punkt 20, och domen i det ovannämnda målet Hannl-Hofstetter, punkt 18).

46      Principen att föreskriva sådana böter som i det nu aktuella fallet, vars syfte är att säkerställa att de skattskyldiga iakttar sina skyldigheter i samband med skattedeklarationen, strider inte i sig mot unionsrätten. En bestämmelse som den som är i fråga i det nationella målet gör det i själva verket möjligt att se till att näringsidkarna lämnar in skattedeklarationer till de behöriga nationella myndigheterna som överensstämmer med den tillämpliga lagstiftningen, inbegripet unionens tullagstiftning och de antidumpningsåtgärder som har införts genom unionslagstiftningen. I avsaknad av en sådan bestämmelse skulle felaktigheter vid klassificeringen av varor för vilka antidumpningstullar gäller inte innebära några konsekvenser för berörda näringsidkare.

47      Bötesbeloppet ska i enlighet med den praxis som angetts ovan i punkt 44 fastställas enligt regler motsvarande dem som gäller för sådana överträdelser av nationell rätt som är av liknande art och svårhetsgrad. Även om detta a priori verkar vara fallet med en sådan nationell bestämmelse som i det nationella målet, med hänsyn till bestämmelsens ordalydelse, ankommer det dock på den nationella domstolen att bedöma huruvida de aktuella böterna verkligen överensstämmer med nämnda principer.

48      Med hänsyn till det ovan anförda ska den andra tolkningsfrågan besvaras på följande sätt. Artikel 14.1 i förordning nr 384/96 ska tolkas på så sätt att den inte är till hinder för en medlemsstats lagstiftning i vilken det föreskrivs att det, vid felaktig klassificering av en vara i samband med import till unionens tullområde, ska åläggas böter uppgående till antidumpningstullarnas totala belopp, dock under förutsättning att böterna fastställs enligt regler motsvarande dem som gäller för sådana överträdelser av nationell rätt som är av liknande art och svårhetsgrad, och som innebär att sanktionen blir effektiv, står i rimlig proportion till överträdelsen och är avskräckande, vilket det ankommer på den nationella domstolen att bedöma.

 Rättegångskostnader

49      Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (femte avdelningen) följande:

1)      Den integrerade tulltaxan för Europeiska gemenskaperna (TARIC), som inrättades genom artikel 2 i rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i den lydelse som var tillämplig under åren 2004 och 2005, ska tolkas så, att kablar och linor av annat stål än rostfritt stål, icke överdragna eller enbart pläterade eller överdragna med zink, med ett största tvärmått av mer än 3 mm men högst 48 mm, som varken är avsända från Moldavien eller från Marocko, omfattas av TARIC‑koderna 7312 10 82 19, 7312 10 84 19 eller 7312 10 86 19, beroende på tvärmått.

2)      Artikel 14.1 i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen ska tolkas på så sätt att den inte är till hinder för en medlemsstats lagstiftning i vilken det föreskrivs att det, vid felaktig klassificering av en vara i samband med import till unionens tullområde, ska åläggas böter uppgående till antidumpningstullarnas totala belopp, dock under förutsättning att böterna fastställs enligt regler motsvarande dem som gäller för sådana överträdelser av nationell rätt som är av liknande art och svårhetsgrad, och som innebär att sanktionen blir effektiv, står i rimlig proportion till överträdelsen och är avskräckande, vilket det ankommer på den nationella domstolen att bedöma.

Underskrifter

* Rättegångsspråk: lettiska.