Mål C-335/09 P

Republiken Polen

mot

Europeiska kommissionen

”Överklagande — Gemensam organisation av marknader — Övergångsåtgärder som vidtas till följd av nya medlemsstaters anslutning — Förordning (EG) nr 1972/2003 om övergångsåtgärder för handeln med jordbruksprodukter — Talan om ogiltigförklaring — Frist — Den tidpunkt då fristen börjar löpa — Dröjsmål — Avvisning — Ändring av en bestämmelse i nämnda förordning — Fristen börjar löpa på nytt — Talan kan delvis upptas till sakprövning — Grunder — Åsidosättande av de grundläggande principerna för en rättslig gemenskap och av principen om ett effektivt domstolsskydd — Åsidosättande av principerna om fri rörlighet för varor och om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet — Åsidosättande av proportionalitetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar — Åsidosättande av normhierarkin — Åsidosättande av artikel 41 i 2003 års anslutningsakt — Felaktig tolkning av artikel 3 i förordning (EG) nr 1972/2003 — Åsidosättande av motiveringsskyldigheten”

Sammanfattning av domen

1. Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Avvisning – Domstolens prövning av bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen – Ej möjlig utom vid missuppfattning

   (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

2. Överklagande – Grunder – Enbart upprepning av grunder och argument som framförts vid förstainstansrätten – Avvisning – Bestridande av förstainstansrättens tolkning eller tillämpning av gemenskapsrätten – Upptagande till sakprövning

   (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

3. Talan om ogiltigförklaring – Frister – Den tidpunkt då fristen börjar löpa – Talan väckt av en anslutande stat mot en förordning som antagits med stöd av 2003 års anslutningsakt – Frist som började löpa den dag fördraget och 2003 års anslutningsakt trädde i kraft

   (Artikel 230 andra och femte styckena EG; 2003 års anslutningsakt, artikel 2.3)

4. Nya medlemsstaters anslutning till Europeiska unionen – 2003 års anslutningsakt – Jordbruk – Gemensam organisation av marknaden – Övergångsåtgärder rörande handel med jordbruksprodukter – Avgift på överskottslager – Domstolsprövning – Gränser

   (2003 års anslutningsakt; kommissionens förordning nr 1972/2003, artikel 4.3)

5. Överklagande – Grunder – Grund som anförts mot ett domskäl som inte är nödvändigt som stöd för domslutet – Grunden saknar verkan

   (Artikel 256 FEUF; domstolens stadga, artikel 58 första stycket)

6. Jordbruk – Gemensam jordbrukspolitik – Unionsinstitutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Domstolsprövning – Gränser

7. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Omfattning – Förordning som antagits med stöd av 2003 års anslutningsakt och föreskriver övergångsåtgärder rörande handel med jordbruksprodukter

   (Artikel 296 FEUF; kommissionens förordning nr 1972/2003)

8. Institutionernas rättsakter – Motivering – Skyldighet – Omfattning – Beslut som fattats i ett sammanhang som är väl känt för den som beslutet riktas till – Tillåtligheten av en kortfattad motivering

   (Artikel 296 FEUF)

9. Unionsrätt – Principer – Skydd för berättigade förväntningar – Gränser – Ändring av lagstiftningen om gemensam organisation av marknaden – Institutionernas utrymme för skönsmässig bedömning – Anpassning av lagstiftningen till variationer i de ekonomiska förhållandena – Omöjligt att åberopa skyddet för berättigade förväntningar

1.  Se beslutet.

   (se punkterna 23 och 24)

2.  Se beslutet.

   (se punkterna 25–28, 98, 113 och 172)

3.  Unionen är en rättslig union vars institutioner är underkastade kontroll av om deras rättsakter står i överensstämmelse med bland annat fördraget och de allmänna rättsprinciperna.

   Dessa principer utgör själva grunden för unionen, och för att de ska respekteras ingår det – såsom nu uttryckligen stadgas i artikel 4.2 FEU – att de nya medlemsstaterna behandlas på samma sätt som de gamla medlemsstaterna.

   De nya medlemsstaterna måste därför ha talerätt i egenskap av sökande på grundval av artikel 230 andra stycket EG mot alla rättsakter som, i likhet med den som bestrids i förevarande mål, har antagits med stöd av artikel 2.3 i 2003 års anslutningsfördrag och som påverkar dem i egenskap av medlemsstater.

   Eftersom de nya medlemsstaterna inte fick ställning som medlemsstater förrän den dag då anslutningsfördraget och 2003 års anslutningsakt trädde i kraft, ska fristen enligt artikel 230 femte stycket EG för deras del och beträffande rättakter av det slag som är i fråga i detta fall inte anses ha börjat löpa förrän den dagen, det vill säga den 1 maj 2004.

   (se punkterna 48–51)

4.  Kommissionen kan, när den utövar den befogenhet som rådet eller upphovsmännen till 2003 års anslutningsakt ger den när det gäller att genomföra de regler som fastställts på den gemensamma jordbrukspolitikens område, använda sig av ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, vilket innebär att lagligheten av en åtgärd som vidtas inom detta område bara kan påverkas om åtgärden är uppenbart olämplig i förhållande till det mål som den behöriga institutionen eftersträvar.

   Av detta följer, beträffande bedömningen utifrån proportionalitetsprincipen, att tribunalen endast ska pröva huruvida fastställandet av storleken på avgiften på överskottslagren enligt artikel 4.3 i förordning nr 1972/2003 om övergångsåtgärder för handeln med jordbruksprodukter med anledning av Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning, det vill säga den importtull erga omnes som var tillämplig den 1 maj 2004, inte uppenbart överskrider vad som är nödvändigt för att uppnå kommissionens målsättningar.

   (se punkterna 71 och 72)

5.  Se beslutet.

   (se punkt 115)

6.  Se beslutet.

   (se punkt 128)

7.  Se beslutet.

   (se punkt 147)

8.  Se beslutet.

   (se punkt 152)

9.  Möjligheten att åberopa principen om skydd för berättigade förväntningar tillkommer varje näringsidkare som befinner sig i en situation där en institution har väckt grundade förhoppningar. Även om denna princip är en av unionens grundläggande principer, kan näringsidkarna dock inte med fog förvänta sig att rådande förhållanden ska bestå när dessa kan ändras av gemenskapsinstitutionerna med utövande av deras skönsmässiga befogenhet. Detta gäller särskilt på ett sådant område som den gemensamma organisationen av marknaden, som ständigt anpassas med hänsyn till variationerna i de ekonomiska förhållandena.

   Detsamma gäller en tillträdande medlemsstat.

   (se punkterna 180 och 181)