Europeiska unionen – Polissamarbete och straffrättsligt samarbete – Rambeslut om europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna – Skäl till att verkställighet av en europeisk arresteringsorder får vägras
(Rådets rambeslut 2002/584, artiklarna 4.6, 5.1 och 5.3)
Artiklarna 4.6 och 5.3 i rambeslut 2002/584 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna ska tolkas så, att när den berörda verkställande medlemsstaten har genomfört artikel 5.1 och 5.3 i rambeslutet i den nationella rättsordningen får verkställighet av en europeisk arresteringsorder för verkställighet av ett fängelsestraff som beslutats genom utevarodom i den mening som avses i artikel 5.1 förenas med villkoret att den berörda personen, om denne är bosatt eller är medborgare i den verkställande medlemsstaten, ska återsändas till sistnämnda medlemsstat, för att där i förekommande fall avtjäna det fängelsestraff som vederbörande kan komma att dömas till efter att en förnyad prövning har ägt rum i dennes närvaro i den utfärdande medlemsstaten.
Mot bakgrund av att en person mot vilken en utevarodom har meddelats och som fortfarande har möjlighet till en förnyad prövning är jämförbar med en person som är föremål för en europeisk arresteringsorder för lagföring, föreligger nämligen inget objektivt hinder mot att en verkställande rättslig myndighet som har tillämpat artikel 5.1 i rambeslut 2002/584 därefter tillämpar det villkor som anges i artikel 5.3 i beslutet.
(se punkterna 57 och 61 samt domslutet)