Förenade målen C-71/09 P, C-73/09 P och C-76/09 P
Comitato Venezia vuole vivere m.fl.
mot
Europeiska kommissionen
”Överklagande — Talan om ogiltigförklaring — Upptagande till sakprövning — Talerätt — Berättigat intresse av att få saken prövad — Invändning om litispendens — Statligt stöd — Branschöverskridande stödordning — Nedsättning av sociala avgifter — Beslut 2000/394/EG — Karaktär av kompensation — Påverkan på handeln inom gemenskapen — Påverkan på konkurrensen — Prövningens omfattning — Bevisbörda — Motiveringsskyldighet — Artikel 87.2 b och 87.3 b-d EG — Förordning (EG) nr 659/1999 — Artiklarna 14 och 15”
Förslag till avgörande av generaladvokat V. Trstenjak, föredraget den 16 december 2010 I - 4732
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 9 juni 2011 I - 4800
Sammanfattning av domen
Förfarande – Invändning om litispendens – Parterna, tvisteföremålet och grunderna är identiska i två mål – Sökanden återkallar talan i ett av målen – Litispendens föreligger inte längre
Talan om ogiltigförklaring – Fysiska eller juridiska personer – Rättsakter som berör dem direkt och personligen – Beslut av kommissionen att förbjuda en stödordning till förmån för en viss sektor
(Artikel 230 fjärde stycket EG)
Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens undersökning – Undersökning av en stödordning i dess helhet – Tillåtet
(Artiklarna 87 EG och 88 EG)
Stöd som ges av en medlemsstat – Begrepp – Beviljande av förmåner för stödmottagarna
(Artikel 87.1 och 87.3 EG)
Överklagande – Grunder – Domskäl som strider mot unionsrätten – Domslutet är riktigt enligt andra rättsliga grunder – Avslag
Stöd som ges av en medlemsstat – Kommissionens beslut i vilket det konstateras att ett stödsystem är oförenligt med den gemensamma marknaden – Motiveringsskyldighet
(Artikel 88.2 EG)
Stöd som ges av en medlemsstat – Skadlig inverkan på konkurrensen – Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna – Omfattningen av kommissionens bevisbörda
(Artikel 88 EG)
Överklagande – Grunder – Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna – Avvisning – Domstolens prövning av bevisvärderingen – Ej möjlig utom vid missuppfattning
(Artikel 225 EG; domstolens stadga, artikel 51 första stycket; domstolens rättegångsregler, artikel 112.1 första stycket c)
Stöd som ges av en medlemsstat – Förbud – Undantag – Stöd som kan anses förenligt med den gemensamma marknaden – Stöd för att främja utvecklingen i angivna regioner
(Artikel 87.3 c EG)
Om en talan avvisas bortfaller den anhängiggjorda tvisten med följd att litispendens inte längre föreligger. Detsamma gäller när den anhängiggjorda tvisten, såsom i detta fall, bortfaller på grund av att sökanden har återkallat sin talan. Intresset av att förhindra att parterna använder sig av denna möjlighet på ett sätt som strider mot principen om processekonomi kräver inte att litispendens fortfarande föreligger när sökanden har återkallat sin talan. Detta intresse skyddas nämligen tillräckligt av att sökanden kan förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna enligt artikel 69.5 första stycket i domstolens rättegångsregler eller artikel 87.5 första stycket i tribunalens rättegångsregler.
(se punkterna 31 och 32)
I en talan om ogiltigförklaring är de verkliga mottagarna av individuellt beviljat stöd enligt en stödordning där kommissionen har förordnat att stödet ska återkrävas individuellt berörda i den mening som avses i artikel 230 fjärde stycket EG.
Redan förordandet om återkrav avser personligen samtliga mottagare av den berörda ordningen, eftersom de redan från det ögonblick när det omtvistade beslutet antogs utsattes för risken att de förmåner de mottagit skulle komma att återkrävas, och således påverkades deras rättsställning. Dessa mottagare är således del i en sluten krets. Det är härvid inte nödvändigt att pröva de ytterligare villkor som avser situationer i vilka kommissionens beslut inte innehåller ett förordnade om återkrav. Den möjligheten att de förmåner som förklarats rättsstridiga senare inte återkrävs från mottagarna hindrar dessutom inte att dessa anses vara personligen berörda.
(se punkterna 53 och 56)
I fråga om stödordningar till förmån för flera branscher kan kommissionen begränsa sig till att undersöka det berörda stödets särdrag för att i skälen till sitt beslut bedöma om detta innebär en avsevärd fördel för stödmottagarna i förhållande till deras konkurrenter och om det huvudsakligen gynnar företag som deltar i handeln mellan medlemsstaterna. Kommissionen är inte skyldig att i ett beslut avseende en stödordning göra någon bedömning av stöd som beviljats i enskilda fall på grundval av denna ordning. Det är först vid återkrav av stödet som det är nödvändigt att kontrollera varje berört företags individuella situation.
När kommissionen allmänt och abstrakt uttalar att en stödordning är oförenlig med den gemensamma marknaden och förordnar att stöd som mottagits enligt denna ordning ska återkrävas, ankommer det på medlemsstaten att kontrollera den individuella situationen för varje företag som berörs av återkravet.
(se punkterna 63, 64 och 130)
Endast den omständigheten att det finns skäl för en stödåtgärd räcker inte för att en sådan åtgärd ska undgå att betecknas som ”stöd” i den mening som avses i artikel 87 EG. I första punkten i denna bestämmelse görs nämligen inte någon åtskillnad mellan statliga åtgärder med hänsyn till deras orsaker eller syften, utan de definieras i stället med utgångspunkt i vilka verkningar de har.
Den omständigheten att en medlemsstat genom ensidiga åtgärder försöker anpassa konkurrensvillkoren i en viss näringssektor till de villkor som gäller i andra medlemsstater kan inte frånta dessa åtgärder deras karaktär av stöd. Detta gäller även för åtgärder som syftar till att kompensera för eventuella nackdelar som företag i en viss region i en medlemsstat utsätts för. Till och med i själva texten i artikel 87.3 a och 87.3 c i EG-fördraget kvalificeras statligt stöd som kan förklaras förenligt med den gemensamma marknaden som ”stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner” samt ”stöd för att underlätta utveckling av … vissa regioner”, vilket tyder på att fördelar som är begränsade till en del av den medlemsstat som ska kontrollera stödet kan utgöra selektiva fördelar.
Härav följer att syftet att kompensera för konkurrensnackdelar hos företag i en viss region i en medlemsstat, vilket är det syfte som bär upp nedsättningarna av sociala avgifter, inte fråntar dessa fördelar deras karaktär av stöd i den mening som avses i artikel 87.1 EG.
(se punkterna 94, 96 och 100)
Om en dom från tribunalen innehåller domskäl som strider mot unionsrätten, men domslutet framstår som riktigt enligt andra rättsliga grunder, ska överklagandet ogillas.
(se punkt 118)
Ett beslut i vilket kommissionen konstaterar att stödet är oförenligt med den gemensamma marknaden och fastställer att det ska återkrävas ska göra det möjligt att klart avgöra beslutets räckvidd. Ett sådant beslut ska i sig innehålla alla uppgifter som är nödvändiga för att kunna verkställas av de nationella myndigheterna. Detta innebär att det är uteslutet att beslutets egentliga innehåll inte klargörs förrän senare i en skriftväxling mellan kommissionen och de nationella myndigheterna. Den kontroll som nationella myndigheter ska göra av varje mottagares individuella situation ska nämligen ha tillräckligt stöd i beslutet att stödet är oförenligt med den gemensamma marknaden.
(se punkt 120)
Kommissionen behöver inte styrka att stödet faktiskt påverkar handeln mellan medlemsstaterna och snedvrider konkurrensen, utan endast att det kan ha en sådan inverkan.
Stödets ringa storlek eller den omständigheten att de flesta mottagarna är lokalt verksamma kan härvid inte medföra att stöd som beviljats enligt ordningen inte kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och innebära en snedvridning av konkurrensen.
(se punkterna 134 och 135)
En klagande som, i enlighet med artiklarna 225 EG, 51 första stycket i domstolens stadga och 112.1 första stycket c i domstolens rättegångsregler, gör gällande att tribunalen har missuppfattat bevisningen har en skyldighet att ange exakt vilka omständigheter som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har orsakat denna missuppfattning hos tribunalen. En sådan missuppfattning föreligger när bedömningen av den befintliga bevisningen framstår som uppenbart felaktig utan att någon ny bevisning har beaktats.
(se punkterna 152 och 153)
Kommissionen kan lagligen, för att motivera sitt avslag på ansökan att tillämpa undantaget i artikel 87.3 c EG, basera sin bedömning på den omständigheten att det rör sig om driftsstöd till företag. Sådant stöd, vilket nämligen i princip snedvrider konkurrensen, kan inte godtas enligt kommissionens meddelande om metoden för tillämpning av artikel 87.3 a och c EG på regionalstöd och kommissionens riktlinjer för statligt stöd för regionala ändamål annat än i verkliga undantagsfall.
(se punkt 168)