1. Bestämmelser om skatter och avgifter – Harmonisering av lagstiftning – Omsättningsskatt – Gemensamt system för mervärdesskatt – Beskattningsunderlag – Avdrag för ingående mervärdesskatt – Mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats med avseende på varor och tjänster som tillhandahållits den beskattningsbara personen
(Rådets direktiv 77/388, artiklarna 5, 6, 11 A.1 a och 17.2)
2. Bestämmelser om skatter och avgifter – Harmonisering av lagstiftning – Omsättningsskatt – Gemensamt system för mervärdesskatt – Beskattningsunderlag – Avdrag för ingående mervärdesskatt – Mervärdesskatt som ska betalas eller har betalats med avseende på varor och tjänster som tillhandahållits den beskattningsbara personen
(Rådets direktiv 77/388, artiklarna 5, 6, 11 A.1 a och 17.2)
1. Inom ramen för ett lojalitetsprogram för kunder, där programsamordnaren ingår avtal med de leverantörer som levererar lojalitetspremierna enligt vilka programsamordnaren betalar dem ett överenskommet belopp för poängen, om de tillhandahåller lojalitetspremierna till affärsidkarnas kunder i utbyte mot dessa poäng, ska artiklarna 5, 6, 11 A.1 a och artikel 17.2, i dess lydelse enligt artikel 28f.1, i sjätte direktivet 77/388/EEG om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter, i dess lydelse enligt direktiv 95/7/EG, tolkas så, att de betalningar som samordnaren av programmet i fråga erlägger till leverantörer som levererar lojalitetspremier till kunder ska betraktas som vederlag, betalt av tredje part, för en leverans av varor till nämnda kunder eller, i förekommande fall, för tillhandahållande av tjänster till dessa. Det ankommer dock på den nationella domstolen att undersöka huruvida dessa betalningar även omfattar vederlag för ett tillhandahållande av tjänster som motsvarar en distinkt prestation.
Lojalitetsprogrammen har visserligen utformats för att förmå kunder att göra sina inköp hos vissa affärsidkare, och programsamordnaren tillhandahåller i detta syfte ett visst antal tjänster som har samband med samordningen av programmet. Den ekonomiska verkligheten ser dock ut på så sätt att inom ramen för nämnda program levererar leverantörerna lojalitetspremier till kunderna, i form av såväl varor som tjänster. En sådan transaktion, bestående i leveransen av lojalitetspremier, är dessutom mervärdesskattepliktig, eftersom den tillhandahålls mot vederlag inom landets territorium av en beskattningsbar person i denna egenskap. Den överlåtelse av varor och det tillhandahållande av tjänster som gav upphov till tilldelningen av poäng till kunderna, å ena sidan, och överlåtelsen av lojalitetspremier i utbyte mot dessa poäng, å andra sidan, utgör förvisso två olika transaktioner. Enligt sjätte direktivet krävs det emellertid inte – för att en leverans av varor eller ett tillhandahållande av tjänster ska anses ha skett ”mot vederlag” i den mening som avses i artikel 2.1 i nämnda direktiv – att vederlaget för varan eller tjänsten erhålls direkt från mottagaren. I artikel 11 A.1 a i nämnda direktiv anges nämligen att vederlaget kan erhållas från en tredje part. Eftersom kundernas inlösande av poäng hos leverantörerna medför en betalning från programsamordnaren till leverantörerna, och denna betalning beräknas såsom summan av serviceavgifterna som ska betalas av programsamordnaren, vilka är fasta belopp för varje poäng som har inlösts mot en del av priset på lojalitetspremien eller hela detta pris, utgör denna betalning vederlaget för leveransen av lojalitetspremierna.
(se punkterna 41–43, 47, 55–57, 65 och domslutet)
2. Inom ramen för ett lojalitetsprogram där programsamordnaren, som köper in lojalitetspremier och även är ägare till dem, marknadsför programmet och distribuerar lojalitetspremierna till de sponsrande affärsidkarnas kunder i utbyte mot poäng, ska artiklarna 5, 6, 11 A.1 a och artikel 17.2, i dess lydelse enligt artikel 28f.1, i direktiv 77/388/EEG om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter, i dess lydelse enligt direktiv 95/7/EG, tolkas så, att betalningar som sponsorn erlägger till samordnaren av programmet i fråga som levererar lojalitetspremier till kunder till viss del ska anses utgöra vederlag, betalt av tredje part, för en leverans av varor till nämnda kunder och till viss del utgöra vederlag för tjänster som tillhandahållits av programsamordnaren till denna sponsor.
Lojalitetsprogrammen har nämligen utformats för att förmå kunder att göra sina inköp hos vissa affärsidkare, och programsamordnaren tillhandahåller i detta syfte ett visst antal tjänster som har samband med samordningen av programmet. Den ekonomiska verkligheten ser dock ut på så sätt att inom ramen för nämnda program levererar leverantörerna lojalitetspremier till kunderna, i form av såväl varor som tjänster. En sådan transaktion, bestående i leveransen av lojalitetspremier, är dessutom mervärdesskattepliktig, eftersom den tillhandahålls mot vederlag inom landets territorium av en beskattningsbar person i denna egenskap. Den överlåtelse av varor och det tillhandahållande av tjänster som gav upphov till tilldelningen av poäng till kunderna, å ena sidan, och överlåtelsen av lojalitetspremier i utbyte mot dessa poäng, å andra sidan, utgör förvisso två olika transaktioner. Enligt sjätte direktivet krävs det emellertid inte – för att en leverans av varor eller ett tillhandahållande av tjänster ska anses ha skett ”mot vederlag” i den mening som avses i artikel 2.1 i nämnda direktiv – att vederlaget för varan eller tjänsten erhålls direkt från mottagaren. I artikel 11 A.1 a i nämnda direktiv anges nämligen att vederlaget kan erhållas från en tredje part. När programsamordnaren fakturerar sponsorn för lojalitetspremierna med detaljhandelspriset plus tillämpliga kostnader för leverans till den plats beställningen kommer från och där äganderätten övergår och transaktionen vad avser poäng genomförs, med avdrag för programsamordnarens vinstmarginal – som bestod i skillnaden mellan detaljhandelspriset för lojalitetspremierna och det inköpspris som programsamordnaren betalat för dessa premier – utgör betalningen från sponsorn till programsamordnaren vederlaget för leveransen av dessa premier.
När de betalningar som gjorts av sponsorn till programsamordnaren motsvarar detaljhandelspriset för lojalitetspremierna med tillägg för porto och emballage, och programsamordnaren därmed uppnår en vinstmarginal som består i skillnaden mellan detaljhandelspriset för lojalitetspremierna och det inköpspris som denne betalat för dessa varor, kan betalningen emellertid delas upp i två delar, och var och en av dessa delar motsvarar en distinkt prestation. Således utgör inköpspriset vederlaget för leveransen av lojalitetspremier till kunder, samtidigt som skillnaden mellan detaljhandelspriset som sponsorn betalar och det inköpspris programsamordnaren betalar för att införskaffa lojalitetspremier, det vill säga vinstmarginalen, utgör vederlaget för de tjänster som programsamordnaren tillhandahållit sponsorn.
(se punkterna 22, 41–43, 48, 55, 56, 58, 61–63, 65 och domslutet)