|
15.1.2011 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 13/11 |
Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 18 november 2010 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Baden-Württemberg — Tyskland) — Alketa Xhymshiti mot Bundesagentur für Arbeit — Familienkasse Lörrach
(Mål C-247/09) (1)
(Avtal mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer - Förordningarna (EEG) nr 1408/71 och nr 574/72 samt (EG) nr 859/2003 - Social trygghet för migrerande arbetstagare - Familjeförmåner - Tredjelandsmedborgare som arbetar i Schweiz och som bor med sina barn i en medlemsstat i vilken hans barn är medborgare)
2011/C 13/18
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Finanzgericht Baden-Württemberg
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Alketa Xhymshiti
Motpart: Bundesagentur für Arbeit — Familienkasse Lörrach
Saken
Begäran om förhandsavgörande — Finanzgericht Baden-Württemberg — Tolkning av dels rådets förordning (EG) nr 859/2003 av den 14 maj 2003 om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser (EUT L 124, s. 1), dels artiklarna 2, 13 och 76 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57) och artikel 10.1 a i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 74, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 106) — Tredjelandsmedborgare som arbetar i Schweiziska edsförbundet och är bosatt med sin maka och sina barn i en medlemsstat i vilken barnen är medborgare — Beslut av bosättningsmedlemsstaten att neka familjebidrag — Fråga huruvida sådant beslut att neka familjebidrag är förenligt med ovannämnda gemenskapsrättsliga bestämmelser
Domslut
|
1. |
Om en tredjelandsmedborgare är lagligen bosatt i en av unionens medlemsstater och arbetar i Schweiz, är rådets förordning (EG) nr 859/2003 av den 14 maj 2003 om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser inte tillämplig på nämnda arbetstagare, i bosättningsmedlemsstaten, så länge som förordning (EG) nr 859/2003 inte finns med bland de gemenskapsrättsakter som omnämns i avsnitt A i bilaga II till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan[,] om fri rörlighet för personer, undertecknat i Luxemburg den 21 juni 1999, och som avtalsparterna har förbundit sig att tillämpa. Bosättningsmedlemsstaten är således inte skyldig att tillämpa rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1992/2006 av den 18 december 2006, och rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning nr 1408/71, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97, på nämnde arbetstagare och dennes maka. |
|
2. |
Artiklarna 2, 13 och 76 i förordning nr 1408/71 och artikel 10.1 a i förordning nr 574/72 saknar relevans vad avser en tredjelandsmedborgare som befinner sig i samma situation som klaganden i målet vid den hänskjutande domstolen, eftersom dennes situation endast omfattas av bosättningsmedlemsstatens lagstiftning. Enbart den omständigheten att denne medborgares barn är unionsmedborgare medför inte att det är olagligt att vägra att bevilja familjeförmåner i bosättningsmedlemsstaten när, såsom framgår av den hänskjutande domstolens konstateranden, de nödvändiga lagliga villkoren för att bevilja sådana förmåner inte är uppfyllda. |