19.2.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 55/7

1.

Artikel 20 första strecksatsen i rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker ska tolkas så, att definitionen av ”etylalkohol” i denna bestämmelse är tillämplig på matlagningsvin och matlagningsportvin.

2.

Under sådana förhållanden som dem i det nationella målet, kan befrielse från den harmoniserade punktskatten för matlagningsvin, matlagningsportvin och matlagningscognac omfattas av artikel 27.1 f i direktiv 92/83.

3.

För det fall sådana varor som det matlagningsvin, det matlagningsportvin och den matlagningscognac som är i fråga i det nationella målet, vilka inte har ansetts skattepliktiga till punktskatt eller vilka har ansetts befriade från sådan skatt enligt direktiv 92/83 och släppts för konsumtion i den medlemsstat där de tillverkats, är avsedda att saluföras i en annan medlemsstat, ska sistnämnda stat behandla dessa varor identiskt inom sitt territorium, såvida det inte finns konkreta, objektiva och kontrollerbara kriterier som visar att den förstnämnda medlemsstaten inte har gjort en riktig tillämpning av bestämmelserna i direktivet, eller att det enligt artikel 27.1 i direktivet är motiverat att vidta åtgärder för att förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk när det gäller befrielse från punktskatt samt att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av sådan befrielse.

4.

Artikel 27.1 f i direktiv 92/83 ska tolkas så, att beviljandet av den befrielse från punktskatt som föreskrivs i denna bestämmelse får villkoras av sådana krav som dem som uppställs i den nationella lagstiftning som är i fråga i målet vid den hänskjutande domstolen — nämligen en avgränsning av den personkrets som har rätt att ansöka om återbetalning, en frist på fyra månader för att inge en sådan ansökan samt fastställandet av ett minimibelopp avseende återbetalning — endast om det av konkreta, objektiva och kontrollerbara omständigheter framgår att dessa krav behövs för att säkerställa en riktig och smidig tillämpning av nämnda befrielse samt för att förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida detta är fallet när det gäller de krav som uppställs i denna lagstiftning.