14.8.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 221/12

1.

Klausul 8.3 i ramavtalet om visstidsarbete, som undertecknades den 18 mars 1999 och som återfinns som bilaga till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot en nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, vilken innebär ett upphävande av arbetsgivarens skyldighet att i visstidsanställningskontrakt, som ingåtts för att ersätta frånvarande arbetstagare, ange namnen på dessa arbetstagare samt anledningen till varför de behöver ersättas, och i vilken det endast föreskrivs att sådana visstidsanställningskontrakt ska vara skriftliga och att anledningen till användandet av sådana kontrakt ska anges — i den mån dessa nya villkor kompenseras av att andra garantier eller skyddsregler antas eller i den mån de endast påverkar en begränsad kategori arbetstagare som har ingått visstidsanställningskontrakt, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.

2.

Eftersom klausul 8.3 i ramavtalet saknar direkt effekt, är den nationella domstolen inte skyldig att, för det fall den skulle finna att den nationella lagstiftningen i fråga är oförenlig med unionsrätten, underlåta att tillämpa denna, utan ska, i den utsträckning det är möjligt, tolka de nationella bestämmelserna på ett sätt som överensstämmer med direktiv 1999/70 och det syfte som eftersträvas med ramavtalet.