PERSONALDOMSTOLENS DOM
(första avdelningen)
den 30 november 2009
Mål F-86/08
Dietrich Voslamber
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Personalmål – Tjänstemän – Social trygghet – Gemensamma sjukförsäkringssystemet – Före detta tjänstemans maka – Tillkommande behörighet – Artikel 13 i bestämmelserna om sjukförsäkring”
Saken: Talan, väckt av Dietrich Voslamber med stöd av artikel 236 EG och artikel 152 EA, med yrkande, bland annat om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 9 juli 2008 att avvisa hans klagomål mot beslutet av den 17 januari 2008 att inte bevilja hans maka primär heltäckande sjukförsäkring enligt bestämmelserna om sjukförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna.
Avgörande: Talan ogillas. De bedömningar Europeiska gemenskapernas kommission gjorde med stöd av artikel 94 a i rättegångsreglerna avvisas. Europeiska gemenskapernas kommission ska utöver sina rättegångskostnader även ersätta två tredjedelar av Dietrich Voslambers rättegångskostnader. Dietrich Voslamber ska bära en tredjedel av sina rättegångskostnader.
Sammanfattning
1. Förfarande – Ansökan genom vilken talan väckts – Formkrav – Kortfattad framställning av grunderna för talan – Rättsliga grunder som ej har framställts i ansökan – Hänvisning till samtliga bilagor – Avvisning
(Tribunalens rättegångsregler, artikel 21; personaldomstolens rättegångsregler, artikel 35.1 e)
2. Tjänstemän – En institutions interna direktiv – Rättsverkningar – Gränser
(Bestämmelserna om sjukförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, artikel 13)
3. Tjänstemän – Social trygghet – Sjukförsäkring – Primär heltäckande sjukförsäkring för en tjänstemans maka enligt det gemensamma sjukförsäkringssystemet – Villkor
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 72; bestämmelserna om sjukförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, artikel 13)
1. Enligt artikel 21 i domstolens stadga och artikel 35.1 e i personaldomstolens rättegångsregler ska ansökan innehålla de grunder samt faktiska och rättsliga omständigheter som åberopas. Dessa uppgifter ska vara tillräckligt klara och precisa för att svaranden ska kunna förbereda sitt försvar och förstainstansrätten ska kunna pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter. För att garantera rättssäkerheten och en god rättskipning krävs, för att en talan ska kunna tas upp till sakprövning, att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundar sig på åtminstone kortfattat men på ett konsekvent och begripligt sätt framgår av innehållet i själva ansökan. Innehållet i en ansökan kan visserligen kompletteras och stöttas upp i särskilda avseenden, genom hänvisning till utdrag ur bilagda handlingar, men en generell hänvisning till andra skrifter, även om de är bilagda ansökan, kan inte kompensera avsaknaden av väsentliga delar av den rättsliga argumenteringen, som enligt de ovannämnda bestämmelserna ska återfinnas i ansökan. Det ankommer inte heller på personaldomstolen att i bilagorna söka efter och identifiera de grunder som den skulle kunna anse utgör grunden för talan, eftersom bilagorna enbart ska tjäna som bevismaterial och som ett hjälpmedel.
(se punkt 37)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: den 8 december 2005, Just mot Kommissionen, T‑91/04, REGFP 2005, s. I‑A‑395 och II‑1801, punkt 35
2. I de interna riktlinjer som gemenskapsinstitutionerna antar kan det likväl inte i något fall lagenligt införas regler som avviker från bestämmelser som är hierarkiskt överordnade, såsom bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna eller de allmänna rättsprinciperna. Begreppet inkomst av förvärvsarbete ”i enlighet med den administrativa informationen” ska således inte ges en annan tolkning än den i artikel 13 i bestämmelserna om sjukförsäkring för tjänstemän.
(se punkt 53)
Hänvisning till
Förstainstansrätten: den 25 oktober 2005, Fardoom och Reinard mot Kommissionen, T‑43/04, REGFP s. I‑A‑329 och II‑1465, punkterna 35 och 36
3. Enligt punkt 3 i den administrativa informationen från år 2007 om tillämpning av artikel 13 i bestämmelserna om sjukförsäkring för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, i vilken villkoren för tillämpning av nämnda artikel 13 anges, krävs det, undantagsvis, för att tjänstemannens maka primärt ska täckas av det gemensamma sjukförsäkringssystemet för gemenskapsinstitutionerna, att ett av villkoren i den är uppfyllda: det första villkoret är att makan inte ska kunna ansluta sig till en lagenlig sjukförsäkringskassa, och det andra är att försäkringspremien utgör mer än 20 procent av den berörda personens beskattningsbara inkomst av förvärvsarbete.
En institution gör sig skyldig till felaktig rättsutövning när den i samband med en tjänstemans ansökan om att hans maka primärt ska täckas av sjukförsäkringen enligt det gemensamma sjukförsäkringssystemet, inte beaktar tjänstemannens makas ålderspensionsutbetalningar som inkomst av förvärvsarbete trots att det i artikel 13 i bestämmelserna om risken för sjukdom för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna uttryckligen föreskrivs att ålderspension utgör inkomst av förvärvsarbete.
En tjänsteman kan emellertid inte med framgång åberopa en grund för att få ett beslut ogiltigförklarat när administrationen inte har något utrymme för skönsmässig bedömning och när den är skyldig att agera som den gör. Kommissionen är alltså skyldig, enligt artikel 13 i de gemensamma bestämmelserna, att avslå en tjänstemans ansökan om att hans maka ska täckas primärt av det gemensamma sjukförsäkringssystemet, när makan inte uppfyller något av de villkor som uppställs i artikel 3 i nämnda administrativa information, och detta oavsett av hur det andra av dessa villkor tolkas.
(se punkterna 52, 54, 55, 60, 75 och 76)
Hänvisning till
domstolen: den 20 maj 1987, Souna mot Kommissionen, 432/85, REG. s. 2229, punkt 20
personaldomstolen: den 17 juni 2008, De Fays mot Kommissionen, F‑97/07, REGFP s. I‑A‑1‑0000 och II‑A‑1‑0000, punkterna 70 och 71