Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 23 november 2009 – Lagoudakis m.fl. mot Kéntro Anoiktis Prostasias Hlikiomenon Dimou Rethymnis m.fl.

(förenade målen C‑162/08–C‑164/08)

”Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna – Socialpolitik – Direktiv 1999/70/EG – Klausulerna 5 och 8 i ramavtalet om visstidsarbete – Visstidsanställningar i offentlig sektor – Första eller enda avtalet – På varandra följande kontrakt – Likvärdiga lagliga åtgärder – Sänkning av den allmänna skyddsnivån för arbetstagare – Åtgärder för att förhindra missbruk – Sanktioner – Absolut förbud i offentlig sektor mot att omvandla kontrakt för visstidsanställning till kontrakt för tillsvidareanställning – Följder av felaktigt införlivande av ett direktiv – Lojal tolkning”

1.                     Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Åtgärder för att förhindra missbruk av på varandra följande visstidsanställningskontrakt (Rådets direktiv 1999/70, bilagan, klausulerna 5.1 a och 8.3) (se punkt 11 samt punkterna 1 och 2 i avgörandet)

2.                     Socialpolitik – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Förbud mot att sänka den allmänna skyddsnivån för arbetstagare inom det område som omfattas av nämnda avtal (Rådets direktiv 1999/70, bilagan, klausulerna 5.1 och 8.3) (se punkt 11 samt punkterna 3–5 i avgörandet)

3.                     Socialpolitik – – Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP – Direktiv 1999/70 – Åtgärder för att förhindra missbruk av på varandra följande visstidsanställningskontrakt (Rådets direktiv 1999/70, bilagan, klausulerna 5.1 och 8.3) (se punkt 11 samt punkterna 6–8 i avgörandet)

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Monomeles Protodikeio Rethymnis – Tolkning av klausulerna 5, 8.1 och 8.3 i rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, s. 43) – Förbud att anta nationell lagstiftning som påstås utgöra införlivande, när nationell lagstiftning med motsvarande innebörd som klausul 5.1 i direktivet redan har införts och den nya lagstiftningen minskat skyddsnivån för visstidsanställda arbetstagare.

Avgörande

1)

Klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete, ingått den 18 mars 1999, som återges i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot att en medlemsstat antar nationell lagstiftning, såsom presidentdekret 164/2004 med bestämmelser om arbetstagare som anställs med visstidskontrakt inom offentlig sektor, som – i specifikt syfte att införliva direktiv 1999/70, för att kunna tillämpa direktivsbestämmelserna i den offentliga sektorn – stadgar att de åtgärder som räknas upp i klausul 5.1 a–c ska vidtas för att förhindra missbruk som uppstår genom användandet av på varandra följande visstidsanställningskontrakt eller visstidsanställningsförhållanden, när det redan – vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva – företagits ”likvärdiga lagliga åtgärder” i den nationella rätten i den mening som avses i nämnda klausul, såsom artikel 8.3 i lag 2112/1920 om obligatorisk uppsägning av anställningskontrakt för offentliganställda, i den mån lagstiftningen i fråga, för det första, inte inverkar menligt på effekten av dessa likvärdiga lagliga åtgärder vad gäller att förhindra missbruk av visstidsanställningskontrakt eller visstidsanställningsförhållanden och, för det andra, är förenlig med gemenskapsrätten, särskilt klausul 8.3 i nämnda avtal.

2)

Klausul 5.1 a i ramavtalet om visstidsarbete ska tolkas så, att den utgör hinder mot att myndigheterna i den berörda medlemsstaten tillämpar nationell lagstiftning, såsom den i fråga i det nationella målet, så att förnyelse av på varandra följande visstidsanställningskontrakt i offentlig sektor betraktas som motiverat på ”objektiva grunder” i den mening som avses i nämnda klausul, enbart av den anledningen att kontrakten grundar sig på rättsliga bestämmelser som medger att de förnyas för att tillgodose vissa provisoriska behov, trots att dessa behov i själva verket är varaktiga. Klausulen är däremot inte tillämplig på ingåendet av ett första eller enda visstidsanställningskontrakt eller visstidsanställningsförhållande.

3)

Klausul 8.3 i ramavtalet om visstidsarbete ska tolkas så, att den ”minskning” som nämns där ska prövas i förhållande till den allmänna skyddsnivå som var tillämplig i den berörda medlemsstaten såväl för arbetstagare som ingått på varandra följande visstidsanställningskontrakt som arbetstagare som ingick ett första och enda visstidskontrakt.

4)

Klausul 8.3 i ramavtalet om visstidsarbete ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot nationell lagstiftning, såsom presidentdekret 164/2004, som till skillnad från en tidigare nationell bestämmelse, såsom artikel 8.3 i lag 2112/1920, för det första inte längre stadgar att, när visstidsanställningskontrakt har missbrukats i offentlig sektor, dessa ska omvandlas till kontrakt om tillsvidareanställning eller underkastar dessa vissa kumulativa, restriktiva villkor, och för det andra undantar arbetstagare som ingått ett första eller enda visstidsanställningskontrakt från skydd enligt bestämmelsen, eftersom sådana ändringar, som det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva, rör en begränsad kategori arbetstagare som ingått ett visstidsanställningskontrakt eller kompenseras genom att det vidtas åtgärder för att förhindra missbruk av visstidsanställningskontrakt i den mening som avses i klausul 5.1 i ramavtalet.

5)

Genomförandet av detta ramavtal genom nationell lagstiftning, såsom presidentdekret 164/2004, får dock inte leda till att det skydd som visstidsanställda tidigare åtnjöt enligt nationell rätt minskas till en lägre nivå än vad som stadgas i minimiskyddsreglerna i ramavtalet. För att klausul 5.1 ska iakttas fordras att sådan lagstiftning innehåller effektiva, tvingande bestämmelser för att förhindra missbruk av på varandra följande visstidsanställningskontrakt och tillräckligt effektiva och avskräckande sanktioner för att säkerställa att dessa skyddsbestämmelser får full verkan. Det ankommer således på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida dessa villkor är uppfyllda.

6)

Under de omständigheter som råder i det nationella målet ska ramavtalet om visstidsarbete tolkas så, att när den berörda medlemsstatens nationella rätt erbjuder andra faktiska möjligheter att inom den aktuella sektorn förhindra och i förekommande fall påföra sanktioner för missbruk av på varandra följande visstidsanställningskontrakt i den mening som avses i klausul 5.1 i ramavtalet, hindrar detta avtal inte tillämpning av en nationell bestämmelse med absolut förbud mot att i offentlig sektor omvandla ett antal på varandra följande visstidsanställningskontrakt – vilka måste betraktas som missbruk, då de syftar till att tillgodose varaktiga behov hos arbetsgivaren – till ett tillvidareanställningskontrakt. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma i vilket utsträckning tillämpningsvillkoren och det effektiva genomförandet av de relevanta bestämmelserna i nationell rätt utgör tillräckliga åtgärder för att hindra och i förekommande fall påföra sanktioner för missbruk av på varandra följande visstidsanställningskontrakt eller visstidsanställningsförhållanden från de offentliga myndigheternas sida.

7)

Då klausul 5.1 i ramavtalet däremot inte är tillämplig på arbetstagare som ingått ett första eller enda visstidsanställningskontrakt, tvingar den inte medlemsstaterna att besluta om sanktioner när ett sådant kontrakt i själva verket avser varaktiga behov hos arbetsgivaren.

8)

Det ankommer på den hänskjutande domstolen att så långt möjligt tolka de relevanta nationella bestämmelserna i enlighet med klausulerna 5.1 och 8.3 i ramavtalet om visstidsarbete och att inom den ramen avgöra huruvida ”likvärdiga lagliga åtgärder” i den mening som avses i klausul 5.1, såsom de i artikel 8.3 i lag 2112/1920, ska tillämpas på tvisterna i det nationella målet i stället för vissa andra nationella bestämmelser.