Talan väckt den 22 december 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien

(Mål C-571/08)

(2009/C 55/21)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: W. Mölls och L. Pignataro)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör gällande att Republiken Italien har åsidosatt artikel 9.1 i direktiv 95/59/EG (liksom artikel 5 i direktiv 72/464/EEG (2) vilket direktivet ersätter och som är huvudsakligen identiskt) genom att fastställa ett minimipris för cigaretter. Enligt nämnda bestämmelse fastställs principen att tillverkare och importörer ska vara fria att bestämma det högsta detaljhandelspriset för tobaksvaror. Enligt nämnda princip kan medlemsstaterna inte motivera ett skönsmässigt fastställande av högsta detaljhandelspriser med hänvisning till övervakning av prisnivåer eller efterlevnaden av påbjudna priser, ej heller fastställande av en skala av detaljhandelspriser i enlighet med artikel 9.2 i direktiv 95/59/EG.

Minimipriser kan inte motiveras med syftet att skydda folkhälsan. Detta syfte, som har beaktats av gemenskapslagstiftaren, kan nämligen uppnås genom högre beskattning av cigaretter med användande av de skatteskalor som är anpassade till förhållandena i varje medlemsstat.

Den italienska regeringens argument att priser som är för höga eller som inte är anpassade till marknaden kan medföra en risk för smuggling av cigaretter och förfalskningar, kan inte godtas. Argumentet grundas på den italienska regeringens antaganden, vilka inte stöds av någon bevisning. Den italienska regeringen har inte visat på vilket sätt prisskillnader till följd av högre beskattning skulle leda till fler bedrägerier än tillämpningen av minimipriser. Kommissionen gör gällande att det ankommer på de enskilda medlemsstaterna att, inom ramen för gemenskapsrätten, genomföra de kontroller som är nödvändiga för att säkerställa att de skatter som ska erläggas kan uppbäras. Ett sådant krav kan inte på något sätt inverka på medlemsstaternas skyldighet att följa bestämmelserna i direktiv 95/59/EG, särskilt artikel 9 i direktivet.

Fristen om 120 dagar för att godkänna priser för tobaksvaror

Priserna för tobaksvaror måste, för att varorna ska försäljas i Italien, registreras på en officiell prislista. Ansökan om registrering ska inges till Ministero dell'Economia e delle Finanze – Amministrazione Autonoma dei Monopoli di Stato (AAMS). AAMS kan inte efter eget skön bekräfta registreringen. Enligt kommissionen leder den överdrivet långa fristen om 120 dagar som de italienska myndigheterna slagit fast för att godkänna en prisändring till att principen att de ekonomiska operatörerna ska vara fria att bestämma det högsta detaljhandelspriset, vilken anges i artikel 9 i direktiv 95/59/EG, i praktiken till viss del åsidosätts.

(1)  Rådets direktiv 95/59/EG av den 27 november 1995 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror (EGT L 291, s. 40).

(2)  Rådets direktiv 72/464/EEG av den 19 december 1972 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror (EGT L 303, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 22).