13.9.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 236/9

1)

Är det tillåtet för lagstiftaren i en EU-stat att anta en bestämmelse som påstås innebära en bindande tolkning av en annan bestämmelse men som i verkligheten innebär att bestämmelsen ges ett annat innehåll och som därigenom – i synnerhet – retroaktivt ger den tolkade bestämmelsen andra verkningar än dem som denna dessförinnan tillerkänts i rådande rättspraxis avseende det materiella området och i fast rättspraxis avseende lagenligheten?

2)

Har det betydelse för hur föregående fråga ska besvaras huruvida det är möjligt att kvalificera den senare antagna bestämmelsen som en bestämmelse som verkligen innebär en tolkning, i stället för en bestämmelse som med retroaktiv verkan ger den tidigare bestämmelsen ett annat innehåll, med hänsyn till att tolkningsbestämmelsen är förenlig med den tolkning som gjorts av den ursprungliga bestämmelsen av en minoritet i rättspraxis avseende det materiella området, även om denna tolkning strider mot den uppfattning som företrätts i rättspraxis avseende lagenligheten?

3)

Om så är fallet, vilken betydelse har den omständigheten, att samma stat i förekommande fall är part i målet och att en tillämpning av den senare antagna bestämmelsen de facto tvingar den nationella domstolen att ogilla den mot staten väckta talan, vid bedömningen av om denna bestämmelse är förenlig med gemenskapsrätten och i synnerhet med de principer som är avgörande för huruvida rättegången ska anses vara ”rättvis”?

4)

Vilka ”tvingande skäl av allmänintresse” kan göra det berättigat, eventuellt även med avvikelse från det svar som i princip ska ges på de tre ovanstående frågorna, att tillerkänna en lagbestämmelse retroaktiva verkningar, vilken rör det civilrättsliga området och privaträttsliga förhållanden, även om de avser ett offentligt organ?

5)

Kan sådana skäl utgöras av organisationsskäl av det slag som Corte di Cassazione hänvisat till i sina domar nr 618, 677 och 11922/2008, i vilka den ansåg att i synnerhet behovet av att ”reglera en omorganisation av stor omfattning” berättigade antagandet av bestämmelser som syftade till att reglera överföringen av ATA (administrativ, teknisk och extra personal) från lokala offentliga rättssubjekt till staten mer än sex år efter att denna överföring ägt rum?

6)

Under alla omständigheter önskas svar på följande fråga: Ankommer det på de nationella domstolarna att försöka finna, när det inte föreskrivs något härom i de nationella bestämmelserna, sådana ”tvingande skäl av allmänintresse” – under pågående rättegång och med avvikelse från principen om jämlikhet i medel – vilka skulle kunna berättiga antagandet av en bestämmelse med retroaktiv verkan vilken kan förändra utgången av rättegången, eller ska de nationella domstolarna i stället begränsa sig till att bedöma huruvida de skäl, och endast dessa, som uttryckligen angetts ligga till grund för de val som lagstiftaren i den egna staten gjort är förenliga med gemenskapsrätten?