13.9.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 236/7


Talan väckt den 25 juni 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Sverige

(Mål C-274/08)

(2008/C 236/10)

Rättegångsspråk: svenska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: B. Schima och P. Dejmek, ombud)

Svarande: Konungariket Sverige

Yrkanden

Fastställa att Konungariket Sverige har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och Rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (1) genom att inte anta lämpliga åtgärder för att säkerställa kraven på funktionell åtskillnad mellan distributions- och produktionsintressen i ett vertikalt integrerat företag enligt artikel l5.2 b och c i nämnda direktiv samt genom att inte i enlighet med artikel 23.2 a i nämnda direktiv ålägga tillsynsmyndigheten ansvar för att på förhand godkänna åtminstone de metoder som används för att beräkna eller fastställa villkoren för tillträde till nationella nät, inklusive överförings- och distributionstariffer.

Förplikta Konungariket Sverige att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sverige har till stöd för att artikel 15.2 b och c är införlivad med svensk rätt åberopat olika bestämmelser i ellagen av vilka det bland annat framgår att nätverksamhet (distributionsverksamhet) skall redovisas separat och att nätbolagets revisor skall granska denna separata redovisning särskilt. Sverige har vidare anfört att sådana kostnader som ett nätbolag har gemensamt med ett annat bolag skall kostnadsföras i nätbolaget endast till den del de avser nätbolaget. Dessutom är nätbolag skyldiga att upprätta en övervakningsplan och se till att denna följs.

Kommissionen anser emellertid att de tydliga krav på organisationen av ledningsstrukturen som framgår av artikel 15.2 b och c inte kan anses uppfyllda genom generella regler avseende exempelvis separat kostnadsredovisning eller allmänt tillämpliga sanktionsföreskrifter.

Enligt Sverige är kraven på funktionell åtskillnad också tillgodosedda genom de allmänna bolagsrättsliga bestämmelserna i aktiebolagslagen, enligt vilka moderbolag och dotterbolag är skilda juridiska personer och rättssubjekt.

Kommissionen menar att moderbolag i sin egenskap av majoritetsägare utövar ett avgörande inflytande på sitt eller sina dotterbolag eftersom vissa betydelsefulla frågor är förbehållna aktieägarnas beslutanderätt. Ett distributionsbolag och dess styrelse kan således aldrig på grundval endast av den allmänna bolagsrätten vara oberoende av sina majoritetsaktieägare. Inte heller den omständigheten att ett integrerat företag beaktar aktiebolagslagens bestämmelser avseende revision och gränser för värdeöverföring innebär enligt kommissionens mening att kraven på en oberoende ledningsstruktur tillgodoses. Enligt kommissionen förutsätter ett korrekt nationellt genomförande av artikel 15.2 b och c att det finns bindande regler som klart återspeglar de villkor som ställs i dessa bestämmelser, nämligen en garanti för att ledningen för distributionsverksamheten kan agera själständigt och oberoende av det integrerade elföretaget avseende distribution och de tillgångar som behövs för att trygga drift, underhåll eller utbyggnad av nätet. Dessa krav uppfylls inte av bestämmelserna i aktiebolagslagen.

Som framgår av ordalydelsen i artikel 23.2 a i direktivet föreskrivs där ett system för förhandsgodkännande av nättariffer eller i vart fall av metoderna för deras beräknande. Sverige har uttryckligen angett att den nuvarande svenska ordningen för beräkning av nättariffer samt de kriterier som nättarifferna måste uppfylla bygger på ett system där tillsynen sker i efterhand, men att det pågår en utredning avseende införande av ett nytt system med förhandsgodkännande och att en proposition till riksdagen skulle kunna komma att läggas fram i juni 2008.

Mot bakgrund av ovanstående omständigheter anser kommissionen att Sverige inte på ett korrekt sätt införlivat direktiv 2003/54/EG i sin nationella lagstiftning och då särskilt artiklarna 15.2 b och c och 23.2 a.


(1)  EUT L 176, s. 37.