27.9.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 247/3

1)

Är den bokföring som anges i artikel 221 i tullkodexen (1) samma bokföring som avses i artikel 217 och som görs genom att tullmyndigheterna för in tullbeloppen i räkenskaperna eller något annat likvärdigt medium?

2)

Om den första frågan besvaras jakande, hur ska den i artikel 217 i tullkodexen föreskrivna bestämmelsen att tullbelopp ska ”föras in i räkenskaperna eller något annat likvärdigt medium” uppfyllas? Föreligger bestämda tekniska eller formella minimikrav i samband med detta eller ska det utan att några minimikrav föreligger fullständigt överlåtas på medlemsstaterna att fastställa närmare bestämmelser avseende vilket förfarande som ska tillämpas vid bokföring av tullbelopp enligt artikel 217? Ska bokföring skiljas från att tullbeloppet förs in i räkenskaperna för egna medel i enlighet med artikel 6 i förordning nr 1150/2000 (2) av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel?

3)

Ska artikel 221.1 i tullkodexen tolkas så att om tullmyndigheterna på lämpligt sätt underrättar gäldenären om ett tullbelopp, kan detta anses utgöra den underrättelse om tullbeloppet till gäldenären som avses i artikel 221.1 i tullkodexen endast om tullmyndigheten bokför tullbeloppet innan den underrättar gäldenären? Hur ska orden ”på lämpligt sätt” i artikel 221.1 i tullkodexen tolkas?

4)

Om den tredje frågan besvaras jakande, kan det till förmån för staten antas att tullbeloppet har bokförts innan gäldenären underrättades? Kan den nationella domstolen vidare förutsätta att tullmyndigheternas förklaring att tullbeloppet bokfördes innan gäldenären underrättades är riktig eller ska myndigheterna systematiskt förete skriftliga bevis för bokföring av tullbelopp till den nationella domstolen?

5)

Ska den bokföring av tullbelopp som enligt artikel 221.1 i tullkodexen ska göras innan gäldenären underrättas, göras vid äventyr av ogiltigförklaring eller att fordran på tullskulden eller rätten att uppbära denna i efterhand förfaller? Ska artikel 221.1 i tullkodexen i detta avseende med andra ord förstås så, att om tullmyndigheterna på lämpligt sätt underrättar gäldenären om tullbeloppet utan att dessförinnan ha bokfört detta tullbelopp kan tullbeloppet inte krävas in, varvid tullmyndigheterna för att kunna kräva in tullbeloppet, på nytt måste underrätta gäldenären på lämpligt sätt om tullbeloppet efter det att detta bokförts men innan den i artikel 221 i tullkodexen föreskrivna preskriptionsfristen löper ut?

6)

Om den femte frågan besvaras jakande, vilka konsekvenser följer av att gäldenären betalar det tullbelopp som han underrättas om utan att det dessförinnan har bokförts? Ska detta anses utgöra en utbetalning utan grund som kan återkrävas från staten?