30.8.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 223/22

Överklagande ingett den 29 maj 2008 av Massimo Giannini av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 12 mars 2008 i mål T-100/04, Massimo Giannini mot kommissionen

(Mål C-231/08 P)

(2008/C 223/34)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Massimo Giannini (ombud: L. Levi och C. Ronzi, avocates)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva den dom som Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt meddelade den 12 mars 2008 i mål T-100/04,

—

bifalla de yrkanden som klaganden framställt i första instans och följaktligen

—

ogiltigförklara beslutet fattat av uttagningskommittén i uttagningsprovet KOM/A/9/01 att inte föra upp klagandens namn på förteckningen över godkända sökande i detta uttagningsprov, ett beslut som delgetts klaganden genom ett brev av den 11 juni 2003, och att, i den mån det behövs, ogiltigförklara beslutet att avslå den begäran om omprövning som klaganden inkommit med, ett beslut som delgetts klaganden genom ett brev av den 8 juli 2003, samt att ogiltigförklara beslutet att avslå klagandens klagomål, ett beslut som delgetts klaganden genom ett brev av den 2 december 2003,

—

tilldöma klaganden skadestånd för ekonomisk skada beräknad till dels skillnaden mellan arbetslöshetsersättning uppburen efter att avtalet om tillfällig anställning upphört att gälla och lönen för en tjänsteman i lönegrad A7/4, dels, för perioden efter arbetslösheten, med ett belopp som motsvarar lönen för en tjänsteman i lönegrad A7/5, samt för ideell skada, beräknad till 1 euro, och

—

förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader i första och andra instans.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar tre huvudsakliga grunder till stöd för sitt överklagande.

Klaganden klandrar genom den första grunden förstainstansrätten för att ha åsidosatt rätten till en rättvis rättegång och särskilt rätten att få saken prövad inom skälig tid. Det gick fyra år från det att talan väcktes vid förstainstansrätten till dess den överklagade domen meddelades. Enligt klaganden föreligger i förevarande fall inga exceptionella omständigheter som kan motivera en sådan tidsutdräkt. Målet var inte särskilt omfattande eller juridiskt komplicerat och processen hade stor betydelse för klaganden.

Som andra grund gör klaganden gällande att förstainstansrätten har åsidosatt artiklarna 4, 27 och 29 i tjänsteföreskrifterna och missbedömt såväl begreppet tjänstens intresse som den omsorgsplikt som åligger gemenskapsinstitutionerna i förhållande till dess tjänstemän och övriga anställda. Enligt klaganden har förstainstansrätten i detta sammanhang blandat ihop erhållandet av en anställning i gemenskapens tjänst, genom ett allmänt uttagningsprov med syfte att skapa en anställningsreserv, och den fortsatta karriären för personer som redan anställts, vilket sker i enlighet med de mekanismer för förflyttning och befordan som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna.

Som tredje grund åberopar klaganden slutligen att förstainstansrätten åsidosatt motiveringsskyldigheten, icke-diskrimineringsprincipen och principen om rätten till försvar, samt att de bevis som lagts fram för förstainstansrätten har missuppfattats. Denna sista grund består av tre delgrunder.

Som första delgrund hävdar klaganden att förstainstansrätten har åsidosatt såväl icke-diskrimineringsprincipen som motiveringsskyldigheten och bestämmelserna om bevisning genom att finna att det faktum att vissa provdeltagare kände till den handling som det skriftliga provet var baserat på inte innebar ett åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen och genom att inte kräva att svaranden skulle inkomma med konkreta bevis för att någon diskriminering hänförlig till denna omständighet inte förelegat.

Som andra delgrund anför klaganden att icke-diskrimineringsprincipen har åsidosatts och att de bevis som lagts fram för förstainstansrätten har missuppfattats då förstainstansrätten bedömt att uttagningskommitténs sammansättning var tillräckligt stabil för att säkerställa en objektiv jämförelse och betygsättning av provdeltagarna trots att det fanns uppgifter i målet som visade på en avsaknad av tillräcklig stabilitet i uttagningskommitténs sammansättning och att svaranden inte inkommit med flera viktiga sakuppgifter till förstainstansrätten.

Som tredje delgrund åberopar klaganden ett nytt åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen och bestämmelserna om bevisning, liksom ett åsidosättande av rätten till försvar, med hänvisning till förstainstansrättens slutsatser vad gäller uttagningskommitténs medlemmars opartiskhet.