5.7.2008 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 171/22 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Monomeles Protodikeio Rethymnis (Grekland) den 17 april 2008 – Michail Zacharioudakis mot Dimos Lampis
(Mål C-164/08)
(2008/C 171/34)
Rättegångsspråk: grekiska
Hänskjutande domstol
Monomeles Protodikeio Rethymnis
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: Michail Zacharioudakis
Svarande: Dimos Lampis
Tolkningsfrågor
1) |
Skall klausulerna 5, 8.1 och 8.3 i ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, vilket utgör en del av rådets direktiv 1999/70/EG (EGT L 175, 1999, s. 43), tolkas så att gemenskapsrätten utgör hinder för att en medlemsstat med åberopande av genomförandet av ramavtalet antar bestämmelser
|
2) |
Om den första frågan besvaras jakande, utgör då antagandet av en föreskrift som är motiverad av genomförandet av ramavtalet, såsom den i förevarande mål aktuella artikel 11 i presidentdekret nr 164/2004, en otillåten sänkning av den allmänna skyddsnivån för visstidsanställda arbetstagare enligt den nationella rättsordningen, i den mening som avses i klausul 8.1 och 8.3 i ramavtalet, när det i den nationella rättsordningen, innan direktiv 1999/70/EG trädde i kraft, fanns likvärdiga lagliga åtgärder i den mening som avses i klausul 5.1 i ramavtalet, såsom artikel 8.3 i lag nr 2112/1920, som är aktuell i förevarande mål och
|
3) |
Om den första frågan besvaras jakande, utgör då antagandet av en föreskrift som är motiverad av genomförandet av ramavtalet, såsom den i förevarande mål aktuella artikel 7 i presidentdekret nr 164/2004, en otillåten sänkning av den allmänna skyddsnivån för visstidsanställda arbetstagare enligt den nationella rättsordningen, i den mening som avses i klausul 8.1 och 8.3 i ramavtalet, när det i föreskriften såsom skydd för visstidsanställda arbetstagare mot missbruk endast föreskrivs att arbetsgivaren är skyldig att erlägga lön och avgångsvederlag i situationer avseende olagliga på varandra följande avtal om visstidsanställning och när det i den nationella rättsordningen, innan direktiv 1999/70/EG trädde i kraft, fanns likvärdiga lagliga åtgärder i den mening som avses i klausul 5.1 i ramavtalet, såsom artikel 8.3 i lag nr 2112/1920, som är aktuell i förevarande mål, med beaktande av
|
4) |
Om föregående frågor besvaras jakande, skall då den nationella domstolen, vid tolkningen av den nationella rätten i enlighet med direktiv 1999/70/EG, underlåta att tillämpa de bestämmelser som är oförenliga med direktivet och som föreskrivs i föreskriften som antagits för att genomföra ramavtalet och som medför en sänkning av den allmänna skyddsnivån för visstidsanställda arbetstagare enligt den nationella rättsordningen, såsom artiklarna 7 och 11 i presidentdekret nr 164/2004, och istället tillämpa bestämmelserna i en likvärdig nationell föreskrift som fanns vid direktivets ikraftträdande, såsom bestämmelserna i artikel 8.3 i lag nr 2112/1920? |
5) |
Om den nationella domstolen finner att en bestämmelse (i förevarande mål artikel 8.3 i lag nr 2112/1920) som utgör en likvärdig laglig åtgärd i den mening som avses i klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete, vilket utgör en del av direktiv 1999/70/EG, i princip är tillämplig i ett mål som rör visstidsarbete och ett konstaterande, på grundval av denna bestämmelse, att ett anställningsavtal – även om det är fråga om endast ett avtal – har tidsbegränsats utan objektiva grunder hänförliga till verksamhetens karaktär, art eller egenskaper, innebär att anställningsavtalet utgör ett avtal om tillsvidareanställning,
|